När det är positivt att vara negativ

Föreställ dig att du en mörk höstmorgon anländer några minuter i förväg till ett jobbmöte. Vad talar du och dina kolleger om i väntan på att mötet ska börja? ”Vilket ruskigt väder det var i dag!” kanske någon utbrister. ”Ja verkligen, jag blev helt genomblöt på vägen hit” säger en annan. ”Ja och så mörkt det har blivit nu” fortsätter en tredje.

Känns det bekant? Eller brukar ert småprat kanske handla om trasiga kopieringsmaskiner, orimliga förväntningar från chefen eller något annat negativt laddat ämne?

Om det är så behöver det inte betyda att ni alla är pessimister som borde lära er att se livet från den ljusa sidan. Tvärtom visar forskning att negativt laddat prat – att klaga, gnälla eller på andra sätt uttrycka sig negativt tillsammans – är ett väldigt vanligt inslag i våra dagliga interaktioner som faktiskt har positiva konsekvenser.

När vi tänker på vilka situationer och handlingar som påverkar oss och våra relationer positivt brukar det kanske främst vara lyckosamma händelser, roliga historier, skratt och lättsamhet. Men även ”negativa” sociala handlingar och beteenden kan alltså leda till välmående och förbättrade sociala relationer. Det beror till stor del på att vi människor uppskattar att visa och ta emot empati och sympati och att känna att vi står på samma sida när vi konfronteras med svåra situationer. Dessutom känner nog de flesta igen hur skönt det kan vara att ibland bara få lufta sin frustration.

Interaktionsforskare har undersökt hur och varför människor använder sig av klagan i sociala möten och relationer när det gäller människor som har svenska som förstaspråk och franska som andraspråk. En viktig distinktion görs mellan klagomål som framförs till den som orsakat problemet – som en butikskedja som levererat en trasig produkt eller en sambo som glömt att hänga tvätten – och de som uttrycks till någon som inte själv har bidragit till den negativa situationen. Forskningen jag beskriver här har främst fokuserat på den senare typen. Dessa klagomål utformas ofta av flera personer tillsammans och används regelbundet i småprat.

Både i informella samtal mellan vänner, kollegor eller studiekamrater och i samtal mellan exempelvis kunder och kassapersonal kan klagomål av den här typen användas för att påverka relationen positivt. Genom att uttrycka oss negativt om en allmänt känd, problematisk situation bortom vår kontroll – vädret, strulande teknik, inflationen – eller om en gemensam ”fiende” – chefen, regeringen, Försäkringskassan – kan vi visa våra samtalspartner att vi står på samma sida; vi har något gemensamt. Vi gör det genom att visa att vi håller med och att bekräfta samtalspartnerns negativa yttrande, eller på något annat språkligt eller kroppsligt sätt uttrycka våra egna negativa känslor och visa det som interaktionsforskare kallar affiliation, känslomässigt stöd eller sympati.

Men att formulera ett klagomål tillsammans med andra eller visa känslomässigt stöd eller sympati på rätt sätt är inte alltid helt enkelt. Beroende på mottagaren, situationen och vad vi klagar på kan klagomålen bli mer eller mindre socialt känsliga. Ett klagomål på en kollega eller chefen kan vara betydligt mer känsligt än ett klagomål på trasig teknik; det gäller att hålla tungan rätt i mun. Kanske kan man tänka på klagomål som en stor vinst-stor risk-aktivitet, som kan ge hög ”relationell utdelning” om det görs på rätt sätt men också vara socialt riskabelt. Om någon annan klagar kan det vara minst lika känsligt att inte bekräfta det som att göra det. Därför kan klagan vara svårnavigerad för dem som inte pratar språket obehindrat, och kanske något som man till och med måste träna på som andraspråkstalare.

I en ny bok undersöker jag hur andraspråkstalare av franska utvecklar sin interaktionella kompetens, med särskilt fokus på just klagan. Det handlar om förmågan att delta i sociala interaktioner på ett sätt som är anpassat till situationen och mottagaren. Studien baserar sig på videoinspelade samtal mellan andraspråkstalare av franska på språkkaféer vid ett schweiziskt universitet.

Att studera klagan visade sig vara ett bra sätt att undersöka många olika aspekter av deltagarnas förmåga till samspel. För att vara bra på att klaga måste man kunna bidra med personliga berättelser och återberätta tal: ”Vet du vad min syrra sa i går? Hon ba’ …”.

Dessutom måste man kunna uttrycka känslor på ett tydligt och övertygande sätt samt ge medhåll och visa medkänsla vid rätt tidpunkt i samtalet. Även om andraspråkstalare på alla färdighetsnivåer kunde visa känslor och medhåll på något sätt genom gester, tonfall och suckar var det främst de mer avancerade talarna som kunde svara på andras negativa uttryck på ett sätt som bidrog till den gemensamma klagolåten.

Ta till exempel när någon av deltagarna utbrast att hen var missnöjd med sina kurser eller lärare på universitetet. När nybörjare i franska gjorde detta gav de andra nybörjarna ofta ganska minimal respons som ”mm-hm”, ”ja” eller ”okej”, vilket visar förståelse men inte bidrar särskilt mycket till innehållet. Det kan bero på att talarna inte hade tillräckliga språkliga resurser för att formulera längre yttranden eller att det tog för lång tid att göra det och att de då missade chansen. Det gäller ju att vara snabb i samtal!

När både talare och mottagare var på avancerad nivå i franska var svaren mycket mer utvecklade och bidrog till att underhålla klagolåten: ”Jag håller med, det är samma sak i min kurs” eller ”Jag vet, alla lärare pratar för fort”. För att kunna visa att man är på samma sida och därmed stärka sociala relationer kan andraspråksinlärare alltså behöva lära sig att vara negativa på rätt sätt – vilket tyvärr sällan tas upp i språkundervisning eller läromedel.

Även om det känns motsägelsefullt kan det vara skönt att veta att det faktiskt kan vara positivt att vara negativ ibland. Särskilt när dagarna är korta och krig, klimatförändringar och höjda energipriser ställer världen på ända. Nästa gång någon i din närhet utbrister ”Åååh vad trött jag är på allt!” kan du alltså ta tillfället i akt och visa din interaktionella kompetens och svara på ett sätt som bidrar till att stärka ert sociala band.

Klara Skogmyr Marian är lektor vid Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

Läs mer: Klara Skogmyr Marian: The development of L2 interactional competence: A multimodal study of complaining in French interactions (2022).