”Latinet är en nyckel till det förflutna”
Cajsa Sjöberg är docent och universitetslektor i latin vid Lunds universitet.
Bild: Staffan Eng
Latinlektorn Cajsa Sjöberg får ofta frågan varför man ska lära sig ett språk som inte längre talas av någon som modersmål. Hon brukar svara att anledningen är att det ger oss tillgång till vår historia.
– Latinet är en nyckel till det förflutna: utan kunskaper i latin är det omöjligt att fördjupa sig i mer än 2 000 år av kultur och vetenskap som har format vårt västerländska samhälle, säger hon.
Hon framhåller att det finns förvånansvärt många bevarade källtexter från antiken som direkt eller indirekt har påverkat Europas utveckling. Men lejonparten av texterna kommer från senare epoker när latin fungerade som ett internationellt kontaktspråk i kyrka, vetenskap och diplomati.
– Många av våra studenter är humanister inom till exempel historia, medeltidsarkeologi, rättshistoria och kyrkohistoria som vill kunna gå tillbaka till källorna utan att vara beroende av översättningar.
På köpet menar Cajsa Sjöberg att latinet ger tillgång till en ständigt aktuell litteraturskatt och många etymologiska aha-upplevelser. Och än i dag används språket för att beteckna nya företeelser – inte bara inom vetenskaper som biologi och medicin utan också i vardagslivet.
– Det finns personer som säger att ett språk är levande så länge det bildar nya ord. Såtillvida är latin faktiskt fortfarande ett levande språk.
Staffan Eng är frilansjournalist.
Läs mer om latin:
6 fakta om latin
Antal talare: Under antiken talades latin sannolikt av en betydande del av Romarrikets invånare. Språket användes först i armén och förvaltningen, varifrån det spreds även i provinserna. I dag undervisas latin i hela världen, ofta med fokus på läsförståelse. Dessutom är det tillsammans med italienskan officiellt språk i Vatikanen i Rom.
Historia: Den första inskriptionen på latin dateras till 600-talet f.Kr, men det var först under århundradena kring Kristi födelse som den latinska litteraturen fick sin storhetstid. Efter romarrikets fall utvecklades det talade folkspråket gradvis till moderna romanska språk som italienska, franska och spanska. Samtidigt behöll latinet sin dominerande ställning som kontaktspråk i Europa fram till 1700- och 1800-talen.
Alfabet och uttal: Den romerska skriften bestod endast av versaler. Skiljetecken och mellanslag saknades, liksom bokstäverna u, j och w. I klassiskt latin uttalades bokstaven c som ”k” och diftongerna ae och oe som ”aj” respektive ”åj”. Caesar uttalades alltså ”kajsar”.
Grammatik: Substantiv, adjektiv och pronomen böjs i sex kasus, som anger ordens funktion i satsen och tillåter en fri ordföljd. ’Herre’ heter till exempel dominus i nominativ, domini, ’herrens’, i genitiv, domino, ’åt herren’, i dativ, dominum i ackusativ, domino i ablativ och domine, ’herre!’, i vokativ.
Verbavledningar: Latinets verbstammar används för att bilda substantiv och adjektiv, varav åtskilliga återfinns som lånord i svenskan. Verbet regere, ’styra; leda; rikta’ – som böjs enligt temat rego, ’jag styr’, rexi, ’jag styrde’, rectum, ’styrt’, regere, ’att styra’ – har gett upphov till ord som regent, rektor, regim, regel och rektangel. Av agere, ’handla; utföra’, med temat ago, egi, actum, agere kommer bland annat agent, aktör, aktiv, akt och agenda.
Liten ordlista:
salve/salvete = ’Hej!’, bokstavligen ’må bra!’ – böjt i singular vid tilltal av en person och i plural vid tilltal av flera personer
fenestra = ’fönster’ – ett av flera lån från etruskiskan, som talades av ett grannfolk som ursprungligen hade en mer avancerad teknik
academia = ’akademi’, av den antika grekiskans Ἀκαδήμεια – de flesta lånorden kommer från grekiskan
cella = ’kammare, litet rum’ – därav svenskans källare, fängelsecell och cellvävnad
verba volant, scripta manent = ’det talade förgår, det skrivna består’
