Kurmanji var en hotad dialekt

Som chef för Kurdiska biblioteket i Stockholm drivs Newzad Hirori av en vilja att bevara och upplysa om det kurdiska språket och kulturen.

Text: Staffan Eng

– För tio år sedan var kurmanji en utrotningshotad språkform. Så allvarligt var det faktiskt, säger han.

Då hade kurmanji – den största kurdiska dialekten, som talas i Turkiet och Syrien – varit förbjuden i Turkiet i 80 år.

– Personer kunde bli fängslade bara för att de använde de kurdiska bokstäverna w, q och x, som saknas i det turkiska alfabetet.

Förbudet har lett till att biblioteket har fler böcker på sorani – den näst största dialekten, som talas i Iran och Irak.Men talare av de olika dialekterna har svårt att förstå varandra. Newzad Hirori brukar jämföra med svenska och danska.

Hans egen dialekt är kurmanji. Den utmärks av en flitig kasus- och genusböjning, som han upplever ger en större precision i språket.

– I Mamostayê şagirdê xwe dît, ’Läraren såg sin elev’, står ’läraren’ i femininum och ’elev’ i maskulinum. Då är det tydligare vem som såg vem.

I dag är det tillåtet att skriva och undervisa på kurdiska i Turkiet igen. Därför är Newzad Hirori optimistisk inför framtiden. Kontakter över gränserna gör att förståelsen ökar.

Språkfamilj

Kurdiskan tillhör den iranska grenen av de indoeuropeiska språken. Den är nära släkt med zaza- och goranispråken i Turkiet och Iran, som av talarna själva också betecknas som kurdiska.

Alfabet

Kurdiska har skrivits på fyra olika alfabet. I Turkiet och Syrien används det latinska, i Iran och Irak det arabiska. Tidigare har även kyrilliska och armeniska bokstäver använts.

25 miljoner

i världen talar kurdiska, framför allt i Turkiet, Iran, Irak och Syrien.

800.000

Så många har kurdiska som modersmål i Sverige (2015), vilket gör kurdiskan till landets femte största språk.

Grammatik

I kurmanji böjs verb i dåtid – men inte i presens – efter objektet i stället för subjektet. Samtidigt får subjektet en ergativändelse. I keçikê du sêv xwarin, ’flickan åt två äpplen’, böjs xwar, ’åt’, efter sêv, ’äpple’, medan keçik, ’flicka’, får på slutet. Detta kallas kluven ergativitet.