Kärlek över språkgränsen

Globaliseringen har de senaste årtiondena gjort allt större avtryck i människors kärleksliv. Antalet flerspråkiga par ökar – och de förväntas bli ännu fler i framtiden. Det gör också att språkforskare har börjat intressera sig för hur de kommunicerar med varandra. Ingrid Piller är professor i lingvistik vid Macquarie university i Sydney, Australien. Hon har bland annat specialiserat sig på just interkulturell kommunikation i den privata sfären.

– Personer som är involverade i den här typen av intima, flerspråkiga relationer ger oss möjlighet att studera hur långvarig och innerlig interkulturell kommunikation förändrar människor. Vi kan se hur den påverkar deras identitet, språkinlärning och övergripande syn på livet. Parens erfarenheter kan fungera som en positiv förebild för fungerande interkulturell kommunikation på en högre, samhällelig nivå, menar Ingrid Piller.

En annan språkvetare som har studerat ämnet är Kaisa Pietikäinen på Norges handelshøyskole, NHH. Hon har bland annat inriktat sig på de flerspråkiga parens användning av engelska som ett lingua franca – ett tredje språk som inte är någon av parternas förstaspråk.

Kaisa Pietikäinens forskning visar att paren oftast är medvetna om att missförstånd kan uppstå till följd av språkförbistring, och de har därför en rad strategier för att underlätta dialogen. Bland annat använder de hela sin gemensamma språkliga repertoar, som kan bestå av ord och meningar från flera språk. De ställer också ofta frågor – och upprepar vad partnern nyss har sagt – för att försäkra sig om att båda har förstått innebörden av samtalet. Dessutom tar paren hjälp av kroppsspråk och ljudhärmande uttryck.

Kroppsspråk är ett viktigt redskap i alla relationer, men det kan däremot tolkas väldigt olika i olika kulturer.

– Ta ett sådant exempel som ögonkontakt. I många länder anses det vara artigt att undvika ögonkontakt i vissa sammanhang. I nordiska länder kan det däremot ses som ett tecken på oärlighet, säger Kaisa Pietikäinen.

Människor i interkulturella relationer är i regel också väldigt bra på att identifiera när deras partner inte riktigt har förstått dem. De är samtidigt öppna för att deras partner kan ha tolkat situationen på ett annat sätt än de själva.

– Trots att paren inte delar språk är stora missförstånd faktiskt ovanliga. Dessutom brukar de missförstånd som kan uppstå i början av i relationen försvinna över tid.

Valet av språk kan spela en viktig roll för dynamiken i relationen. Vissa par väljer att tala ett av parternas förstaspråk, medan andra föredrar ett lingua franca. Ytterligare andra väljer att samtala på en kombination av flera olika språk.

Ingrid Piller framhåller att om man väljer att tala bara den ena personens modersmål, så tenderar den personen att få ett övertag i relationen.

– Den som får tala sitt förstaspråk kan därför behöva ta extra hänsyn för att stötta sin partner. Paren som jag har studerat uttrycker att användningen av ett lingua franca gör relationen mer jämlik. Samtidigt kan det beröva bägge parterna chansen att öva på det språk som talas i den andras hemland. Varje par hittar den lösning som passar dem bäst.

Kaisa Pietikäinen bekräftar bilden av att de olika språkvalen har sina för- och nackdelar. Hon menar dessutom att vissa par tycker att det är krävande att försöka lära sin partner ett språk. Det riskerar att förflytta förhållandet till en lärare–elev-relation, vilket i sin tur också skapar en ojämn maktbalans.

Ytterligare något som påverkar kommunikationen är det faktum att en av personerna ofta har flyttat till ett nytt land för att kunna leva med sin partner. Det innebär att hen är en immigrant i det nya landet, och ställs inför kommunikationssvårigheter även utanför relationen. Ingrid Piller påpekar att detta kan påverka dynamiken i relationen. Hon menar att det är vanligast att personen som flyttar lär sig sin partners språk.

– Personen som talar sitt förstaspråk har fördelen att det, i många fall, även är det språk som i många fall talas av majoritetssamhället. Den andra parten kan behöva utstå diskriminering och svårigheter i kontakten med det offentliga samhället.

I en relation behöver paret inte bara ta hänsyn till kommunikationen mellan varandra, utan även till varandras vänner och familjer. I ett flerspråkigt par kan detta vara extra komplicerat, eftersom den ena parten – eller kanske båda – inte behärskar det språk som svärföräldrarna eller kompisarna talar.

– Det finns en risk för att relationen med den ena partens föräldrar blir lidande, antingen av bristen på ett gemensamt språk eller på grund av att de bor i ett annat land, säger Ingrid Piller.

Dessutom finns det risk att det uppstår kulturkrockar i mötet med den andras anhöriga.

– Svärföräldrarna kan ha kulturellt betingade förväntningar om vad som är ett acceptabelt beteende, till exempel i relation till könsroller eller barnuppfostran, menar Kaisa Pietikäinen.

Även om kulturkrockar kan uppstå i samröre med den andras familj och vänner är det mindre troligt att paren anser sig uppleva kulturkrockar i den egna relationen. Ingrid Pillers forskning visar att flerspråkiga par i början kan se på sin partner genom en lins av fördomar kopplade till nationalitet, men att detta är något som avtar med tiden. Tvärtom ser paren ofta sina olikheter som ett resultat av att de har olika personligheter – inte som en konsekvens av att de kommer från olika kulturer.

Hur romantik och ömhet uttrycks i olika kulturer är även det något som Ingrid Piller har studerat. Den föreställning som dominerar i dag är att äktenskapet ska vara ett fritt val som baseras på kärlek. Detta är vad Ingrid Piller kallar för den västerländska, moderna synen på romantik. Den har spridit sig snabbt över världen via bland annat amerikansk kultur och har lett till nya förväntningar på relationer.

Hon exemplifierar med en japansk man som klagar på att kvinnor från Japan vill att män ska uttrycka sina känslor verbalt. Han menar att amerikanska män inte är rädda för att säga saker som jag älskar dig. De japanska männen är traditionellt mer restriktiva med ömhetsbetygelser, vilket gör att de kan få svårt att konkurrera på den globala dejtningmarknaden.

En annan aspekt som Ingrid Piller framhäver är att genus är en viktig variabel i interkulturell kommunikation. Till att börja med är det vanligare att kvinnor lär sig sin partners språk än tvärtom. Dessutom är det traditionellt kvinnan i relationen som ansvarar för att vidmakthålla goda familjerelationer – både till sin egen och till sin partners familj. I de fall där kvinnan inte har möjlighet att knyta starka familjeband till sin respektives familj, på grund av bristande språkkunskaper, tenderar parets relation till familjen att vara svag.

Ingrid Piller ger även exempel på att män i större utsträckning använder språkförbistringen som en ursäkt för att slippa ha en aktiv dialog med sin partners familj.

Forskarna menar trots allt att kommunikation inte är en större utmaning för interkulturella par än för par med ett gemensamt modersmål. Att ha olika kulturella och språkliga bakgrunder kan dessutom vara en ständig källa till spännande samtal och jämförelser.

– När paren delar med sig till varandra av sina personliga språkliga och kulturella erfarenheter bidrar det till att skapa deras egen ”parkultur”, säger Kaisa Pietikäinen.

Många par menar att detta förstärks ytterligare när de får barn. Barnen får närmast per automatik en introduktion till en mer internationell livsstil eftersom de ofta har släktingar som talar olika språk och som bor i olika delar av världen.

Både Ingrid Piller och Kaisa Pietikäinen betonar vikten av att fortsätta studera flerspråkiga pars kommunikationsstrategier.

– Det finns forskning om interkulturell kommunikation inom offentliga institutioner. Däremot är forskningen om interkulturell kommunikation i den privata sfären betydligt mer begränsad. Men genom att studera samtal på mikronivå i hemmet kan vi dra slutsatser om hur vi kan kommunicera framgångsrikt på makronivå, menar Kaisa Pietikäinen.

– De flesta studier om interkulturell kommunikation fokuserar på svårigheter och missförstånd. Genom att ändra perspektiv och fokusera på par har vi möjligheten att närma oss ämnet ur en mer positiv synvinkel, säger Ingrid Piller.

Felicia Sundblad är frilansjournalist.