Hen kan fylla språklig lucka

Att prata om en transperson och försöka välja mellan hon och han leder lätt till förvirring och fniss.

Det är ett skäl till att det könsneutrala pronomenet hen, en svensk mot­svarighet till finskans hän, nu sprider sig bland transpersoner. Ordet kan dessutom vara ett praktiskt sätt att benämna en odefinierad person.

–?Man kan till exempel säga: ”Hen som har parkerat bilen här kan inte ha läst skylten ordentligt.” Då slipper man använda han eller hon, säger Anne Anders Uhrgård, som själv är flitig användare av könsneutrala pronomen.

Anne Anders Uhrgård började visa upp den kvinnliga delen av sig själv för elva år sedan.

Sedan dess har hen haft ett blandat könsuttryck vad gäller till exempel kläder, kroppsspråk och sätt att tala.

–?I framtiden har jag för avsikt att leva helt kvinnligt. Men jag kommer nog att ha en hel del manligt med mig ändå, till exempel rösten, säger Anne Anders Uhrgård.

Första gången hen hörde ett könsneutralt pronomen var för sju år sedan, då en bekant kallade Anne Anders för henom. De senaste åren har orden hen, hens och henom fått en alltmer naturlig plats i Anne Anders vokabulär.

–?Jag brukar säga hen om andra transpersoner, särskilt om de växlar mellan könen. Det blir lite enklare då, man slipper tänka på om det är en hon eller en han.

Anne Anders Uhrgård tror att de flesta inom homo-, bi- och transvärlden är bekanta med ordet hen, och hen vet att många använder det. Främst i tal, men också i skrift, till exempel i nätgemenskaper på internet.

–?Jag tycker att det känns förnedrande att kalla en person för den eller det, för det säger man bara om saker. Dessutom innebär ordet hen ett erkännande av att könet inte alltid är bestämt eller beständigt.

–?Jag är övertygad om att hen med tiden kommer att bli en självklar del av svenskan. Det är uppenbart att det behövs. Dessutom är det en bra början med de 300 000 finsktalande i Sverige som redan känner till ordet hän.

I finskan finns inga motsvarigheter till svenskans hon och han och inte heller olika verb-eller adjektivböjningar beroende på kön. I de flesta fall framgår könet ändå, men om personen man talar om har ett annor­lunda eller könsneutralt namn förekommer det att man lägger till ett förtydligande.

Anne Anders Uhrgård menar att språk, tanke och kultur hänger ihop, och att språket sätter gränser för vad som är möjligt att tänka.

Därmed tror hen att det tudelade sättet att se på kön skulle luckras upp om ett neutralt pronomen fick fäste i svenskan.

– Jag tror det skulle hjälpa människor förstå att en person inte måste ha antingen det ena eller andra könet.

I Språkriktighetsboken, utgiven av Språk­rådet 2005, finns ett stycke som handlar om könsneutrala pronomen. Där behandlas meningar som syftar på en okänd person av ettdera könet. Bokens huvudsakliga rekommendation är att använda den som neutralt pronomen. Andra förslag på lösningar är att till exempel passivisera meningen eller använda formuleringen han eller hon. Vilket pronomen som bör användas om transpersoner berörs inte.

Språkrådet bedömer att det inte är troligt att ordet hen kommer att få spridning, eftersom strukturerna för pronomen är stabila och svåra att förändra. Karin Milles, språkforskare på Södertörns hög­skola med språk och kön som specialinriktning, håller med:

– Jag anser att det finns språkliga alternativ, framför allt lösningen att använda den. Men det är min åsikt.

Karin Milles har följt diskussionen om manliga och kvinnliga pronomen och konstaterar att frågan om ett neutralt pronomen är relativt ny.

– Långt tillbaka ansågs det ju inte som något problem att mannen betydde mänskligheten.

Då betydde han både man och kvinna. Det var när kvinnor inte gick med på det längre som man började skriva han eller hon. Och nu kanske nästa steg kommer med transpersoner som hävdar att könet inte ska behöva framgå över huvud taget.

Det är framför allt i vissa typer av texter, till exempel lagar, regler och instruktioner, som man kan behöva syfta på en odefinierad person. Bruket av han som beteckning för båda könen började ifrågasättas på allvar i mitten av 1970-talet och har sedan dess blivit allt mer ovanligt.

– Fast det går fortfarande att hitta generiskt han i nyproducerade texter. Jag har nyligen sett det i en broschyr från Försäkringskassan, säger Karin Milles.

Även om Karin Milles själv inte tycker att ordet hen behövs, tror hon att det kan få genomslag om det finns en tillräckligt stark rörelse som driver frågan. Det har hänt förr, bland annat i du-reformen och med ordet snippa som beteckning för kvinnligt könsorgan.

– Jag tror att det beror på vad som händer med genusdebatten framöver. Om femtio år kan vi ha ett fullt genomslag för hen, eller så använder alla den som neutralt pronomen.