Här är fulaste orden i svenskan

Här hittar du Språktidningens pressmeddelande om undersökningen.

När två åhörare använde det så kallade n-ordet under ett panelsamtal på Kulturhuset i Stockholm i april i år valde en av deltagarna att lämna scenen i protest. Ännu en gång briserade debatten om det kanske mest laddade ordet i det svenska språket.
En stor del av svenskarna håller med om att n-ordet är oerhört grovt. I en undersökning utförd av Novus på uppdrag av Språk­tidningen svarar hela 32 procent att n-ordet är fulast och värst.
– Framför allt dom yngre åldersgrupperna svarar i extra stor utsträckning att neger är det fulaste ordet. Det är en tydlig påminnelse om hur värderingar förändras i samhället, säger Torbjörn Sjöström, vd för Novus.
Där vissa debattörer ansåg att n-ordet var så inpyrt av rasism att det inte borde nämnas alls hävdade andra att det kunde uttalas i en diskussion som handlade just om ordet. I kölvattnet av samtalet på Kulturhuset anades vissa mönster bland annat när det gällde ålder och politisk hemvist hos debattörerna. Det kom till exempel fler kategoriska fördömanden av användningen av n-ordet från vänsterlutande debattörer. I Språktidningens och Novus undersökning finns också tydliga mönster.
Skillnaderna mellan gene­rationerna är stora. Bland svenskar i åldern 18–34 år är det 65 procent som tycker att n-ordet är det värsta som går att säga. Men det är bara 5 procent i åldern 65–84 år som har samma uppfattning.
– När dom som är äldre i dag var unga och växte upp så var ordet i bruk utan att vara så laddat som det är nu. Jag tror att många äldre är medvetna om att det finns en problematik med det här ordet. Men man kanske inte känner det i kroppen på samma sätt som unga gör som växer upp i ett klimat där man inte kan säga det rakt ut utan man säger n-ordet i stället. Tiderna har förändrats men det är svårt att skaka av sig sin uppfostran, säger Kristy Beers Fäger­sten, professor i engelska på Söder­törns högskola, som forskar om just svordomar och andra typer av laddade ord.

Men det finns fler tydliga skillnader mellan olika grupper. Bara 11 procent av Sverigedemokraternas sympa­tisörer anser att n-ordet är fulast. Däremot uppger hela 71 procent av Vänsterpartiets väljare att n-ordet är värst. Kristy Beers Fägersten är inte förvånad över att frågan har en politisk dimension.
– Det är säkert fler som sympatiserar med Sverige­demokraterna som vill ha rätten att säga vad man vill och använda nedsättande ord för olika etniciteter, säger hon.
Dessutom är det fler som har läst på universitet eller hög­skola som svarar att n-ordet är fulast. Det är även vanligare att kvinnor rankar n-ordet som värst jämfört med män.
– Forskning visar att kvinnor generellt känner av pulsen lite och är mer känsliga för vad som händer med språket och ofta ligger lite före när det handlar om språk­förändring, säger Kristy Beers Fägersten.

Attitydskiftet till n-ordet är ett resultat av en process som pågått i årtionden. Under 1990-talet var det många språkvetare som diskuterade ordets lämplighet. Ett tids­­typiskt inlägg kom från den finlands­­svenske språkvårdaren Mikael Reuter i Hufvud­stadsbladet 1991. Han konstaterade att n-ordet allt oftare kopp­lades till fördomar – men samtidigt fanns inget givet ersättnings­ord: ”Jag hör själv till dem som inte från början har uppfattat neger som ett nedsättande ord, och som anser att det borde kunna användas helt neutralt. Men så enkelt är det tyvärr inte när språkliga uttryck sammankopplas med känslomässiga attityder. Åtminstone när det gäller dagens förhållanden får vi helt enkelt lov att konstatera att språkbruket har för­ändrats: man talar helt enkelt inte längre i neutrala sammanhang om negrer, t.ex. i dagspressen.”
En annan språkvårdare­ som tog upp frågan var Dagens Nyheters Catharina Grünbaum. I Språkbladet från 1998 efterlyste hon ett neutralt alternativ: ”Hela frågan om hur man benämner människor med olika hudfärg är dessvärre infekterad av gammalt för­tryck och ny politisk korrekt­het. Det finns ingen neutral upp­sätt­ning ord för att tala om folk med mörk hudfärg som inte kan föras till gruppen svarta, men det skulle behövas. Ibland skriver vi om folk just på grund av deras hudfärg – för att de sär­behandlats på ett eller annat sätt.”
Vid den här tiden är både svart och färgad på uppgång. Gemensamt är att inget av orden då anses vara ­belastat. Men över­gången till svart – som jämte n-ordet så små­­ningom blir den domi­nerande benämningen – tar tid. I svenska medier är det först efter millennieskiftet som n-ordet blir vanligare än att skriva ut vad det står för.
– Jag tolkar det som att man nu är mer medveten om ordets innebörd. Black lives matter och andra rörelser har lyckats med att göra människor upp­märksamma på rasismen som det här ordet associeras med, säger Kristy Beers Fägersten.

Ordböckerna speglar hur attityderna har förändrats. N-ordet finns med redan i den första upplagan av Svenska Akademiens ordlista från 1874. Men det dröjer ända till 1998 års upplaga innan det får bruklighets­markören ”ngt. ned­sättande”. I ett drygt år­hundrade listas det alltså helt utan kommentarer. I nästa upplaga från 2006 justeras bruklighetsmarkören till ”kan uppfattas som ned­sättande”. Och i den senaste upplagan från 2015 beskrivs ordet rakt av som ”nedsätt.” jämte en uppmaning om att hellre använda svart (person).
Även i 2009 års upplaga av Svensk ordbok, som också ges ut av Svenska Akademien, fanns kommentaren ”kan uppfattas som nedsätt.” som åtföljdes av en stilruta som beskrev ordets utveckling: ”Neger var länge ett ord som inte på något sätt uppfattades som nedsättande. Man talade t.ex. om negerledaren Martin Luther King. Då var också beteckningen färgad vanlig. Numera bör man dock hellre använda ordet svart eller – när det gäller amerikanska förhållanden – afroamerikan. Även om användning av ordet neger kan vara obetänksam bör den dock inte utan vidare stämplas som rasistisk.”
I den senaste upplagan från 2021 var det uppenbart att bedöm­ningen i stilrutan omvär­de­rats. N-ordet klassades då som ”starkt ned­sättande; något ålderdomligt”. I prak­tiken är det ordboks­svenska för något som i det här fallet ses som både rasistiskt och föråldrat.

Kanske är det ett skifte som även ger avtryck i undersökningen. I det första steget fick deltagarna helt fritt nämna vilket ord i svenskan som dom ansåg vara det värsta skällsordet eller den fulaste svordomen. ­Där­efter sammanställde Novus resultatet till en ny undersökning. I det andra steget fick deltagarna välja vilket ord som var det grövsta av dom tio ord som flest nämnde i den första etappen.
I den första fasen var det en tredjedel av dom som nämnde n-ordet som inte skrev ut det utan föredrog olika omskrivningar som just n-ordet eller n*ger. Då var det betydligt fler som nämnde ord med koppling till sex och kön som värst eller fulast. Men inför valet mellan dom tio orden i den andra fasen var det alltså många som i stället bestämde sig för n-ordet som det grövsta i svenskan.
– Sannolikt är detta ett ord som faktiskt är så främmande för svensken att man inte ens tänker på det som ett alternativ om man inte påminns om det, säger Torbjörn Sjöström. 
 
Sommaren 1994 skakas USA av ett dubbelmord. Utanför en lägenhet i Los Angeles knivhuggs Nicole Brown Simpson och hennes vän Ronald Goldman till döds. Snart riktas misstankarna mot hennes ex-make OJ Simpson – en tidigare stjärna inom amerikansk fotboll som nu påbörjat en karriär som skådespelare.
Rättegången inleds i januari 1995 och dominerar nyhets­rapporteringen under dom tio månader som den pågår. Ett av åklagarens nyckel­vittnen är Mark Fuhrman, en tidigare polis i Los Angeles. Under rättsprocessen dyker det upp inspelningar där han talar om hur han själv och andra poliser manipulerar bevis, misshandlar svarta för nöjes skull och ringaktar etniska minoriteter. Hans rasistiska språkbruk chockar domstolen samtidigt som för­domarna och en rad uppen­­bara osanningar i praktiken diskva­lificerar honom som vittne. Och han använder n-ordet hela tiden i inspelningarna.
– Jag minns rättegången. Det ordet har en enorm laddning. Men det var också uppenbart att vissa ville ha rätt att säga vissa ord, säger Kristy Beers Fägersten.
Hon är född och ­upp­vuxen i USA. När rätte­gången pågick studerade hon lingvistik på Uni­ver­sity of Florida och hade börjat intres­sera sig för svor­domar. Kristy Beers Fäger­sten kommer ihåg första gången hon hörde n-ordet. Det var en släkting som använde det när hon var liten.
– Det var verkligen det värsta man kunde säga. Jag minns att det bara blev tyst och jag minns hur obekvämt det var.

Rättegången var även en följetong i svenska medier. Och det var i samband med den friande domen mot OJ Simpson som engelskans the n-word lånades in i svenskan som n-ordet – ett så kallat noa­ord, alltså en eufemism som används i stället för ett uttryck som blivit tabu. Nyhetsbyrån TT berättade i en artikel i oktober 1995 om hur inspelningarna med Mark Fuhrman stack ut eftersom han inte använde någon eufemism för n-ordet: ”Svarta tar anstöt av beteck­ningen och man har i stället fin­käns­ligt talat om N-ordet.” Dagens Nyheter skildrade också språkliga aspekter av rätts­processen: ”Ordet är så explosivt, så föro­lämpande, att debattörer söker undvika ordet även i samman­hang där man just disku­terar ordets rasistiska ladd­ning. Kommentatorer – och då framför allt alla de experter som uttalar sig om Simpson­rättegången – kringgår en användning genom att säga ’n-ordet’.”
Laddningen har inte för­svunnit. Men bruket i ameri­kansk engelska har förändrats sedan rättegången mot OJ Simpson.
– Det har blivit mer kompli­cerat för det har återtagits av vissa grupper. Man pratar mer öppet om vem som får säga det och vem som inte får säga det. I film och musik hör jag det hela tiden – men det är sammanhanget som avgör hur det mottas, säger Kristy Beers Fägersten.
Sverigedemokraternas väljare utmärker sig inte bara genom att mer sällan betrakta n-ordet som det grövsta. Dom skiljer även ut sig genom att i stor utsträckning klassa svenne som fulast. Hela 21 procent av sympatisörerna uppger att svenne är det värsta ordet. Bland väljare som sympa­tiserar med regeringspartierna Mode­raterna, Krist­demo­­kraterna och Libe­ralerna är motsvarande siffra 4 procent. Och inom oppositionen – Social­demo­kraterna, Centerpartiet, Vänster­partiet och Miljö­partiet – är det bara 1 procent som rankar svenne som fulast.
Torbjörn Sjöström tror att förklaringen är att många av Sverigedemokraternas väljare ser svenne som ett rasistiskt uttryck som personer med utländsk bakgrund använder mot etniska svenskar.
– SD-väljaren känner sig i större omfattning marginaliserad i det svenska sam­hället och ser sig som ett offer som fått backa för andra grupper, säger han.

Nedsättande ord med koppling till kön och sexualitet har också språklig sprängkraft. I undersökningen svarar 21 procent att hora är det fulaste eller värsta ordet i svenskan. Nästan lika många – 17 procent – anser att horunge är grövst. Män och äldre personer tycker i större utsträckning än kvinnor och yngre personer att dessa två ord är mest laddade. Och det är i synnerhet unga kvinnor som inte upplever att hora eller horunge är så känsliga.
– Det är ju ett hemskt till­­mäle att få av någon som har en illasinnad avsikt men i den yngre ålders­­gruppen förekommer ordet också vän­skapligt. Det ungdoms­språket är inte levande för vuxna. Tjejer kan jargongigt och kompisar emellan kalla var­andra för horor. Att det kan sägas på ett lek­fullt sätt som ”hörru din jävla hora” kan ha laddat ur ordet för tjejer. Men för killar är det fortfarande laddat, säger Karin Milles, professor i svenska vid Söder­törns högskola, som forskar om just språk och kön.
Kristy Beers Fägersten tolkar skillnaderna mellan åldersgrupper och kön på samma sätt. För unga kvinnor kan hora vara mindre problematiskt än för andra.
– Hora kan nästan användas som ett smeknamn. Men det är ytterst svårt att göra det om man inte tillhör precis rätt ingrupp. Det är framför allt yngre kvinnor som kanske har lyckats ta tillbaka det här ordet och därför är det okej att använda i vissa sammanhang. Men däremot är det något helt annat om en man säger det till en kvinna. Då blir det fult på ett annat sätt.

Ett annat laddat ord är fitta som 11 procent rankar som grövst. Det är vanligare att kvinnor tycker att fitta är värst – men det är en uppfattning som är för­hållandevis svag i åldern 18–49 år och som är avsevärt mer spridd bland kvinnor som har fyllt 50 år. Djupast förankrad är den bland kvinnor i åldern 65–84 år där 22 procent uppger att fitta är det fulaste ordet. Inget annat ord väcker lika starka känslor i den gruppen. Karin Milles är inte överraskad av skill­naderna mellan generationer.
– Det är ganska självklart att fitta är laddat för dom som är äldre. Det kvinnliga könet och sexualiteten har alltid varit mer tabu. Men för unga är könsorden inte lika fula längre för man har haft så mycket dis­kussion om att sex är normalt och fint. Det ska inte finnas någon skam i att prata om det.
Karin Milles tror att det är attitydförändringar som påverkar hur orden ­uppfattas av olika generationer. I feministiska kretsar har många aktivt arbetat för att återta ordet fitta och ladda om det till något positivt. Inom sexual­­under­vis­ningen har ord­­paret fitta och kuk blivit vanligare. RFSU använder till exempel just orden fitta och kuk i stor utsträckning.
– Att orden används som neutrala termer kan ha bi­dragit till att dom blivit mer urladdade. Här har vi en indikation på att återtagandet av ordet fitta har lyckats till viss del. Man kan höra unga säga ”det är fitta i mig” som något positivt, säger hon.

I undersökningen är det bara 3 procent som anser att kuk är det värsta ordet. Det är mer laddat för kvinnor än för män. Även här är det fler äldre som uppfattar ordet som fult.
– Om man inte längre tycker att det som kuk och fitta be­tecknar är fult så blir orden så småningom mer rumsrena, säger Karin Milles. 
Synen på vilka ord som är värst präglas alltså av bland annat kön, ålder och politisk hemvist. Men gemensamt i alla grupper är att traditionella svordomar som fan, helvete och jävlar inte anses vara alls lika grova som skällsord med koppling till sex, kön och etnicitet. Det är i undersökningen som helhet bara några promille som svarar att något av dessa tre ord är fulast. Kristy Beers Fägersten tror att skillnaden bland annat beror på hur orden används.
– Jävlar, helvete och fan är något man bara säger rakt ut men det är inte något man kallar en annan människa, säger hon.
Alla tre orden härstammar från religion. Kristy Beers Fägersten konstaterar att trion har överlevt som svordomar trots att Sverige har blivit alltmer sekulariserat. Men den utvecklingen kan också vara förklaringen till att bara några få rankar orden som grövst i svenska språket.
– Det fascinerar mig att man svär med religiösa ord när man själv inte är religiös. Men dom kanske inte betyder särskilt mycket för så många för man kan säga dom nästan i vilket sammanhang som helst utan att riskera att få kritik, säger hon.

Ett ord som fan har dess­utom så bred användning att det inte alltid uppfattas som en svordom. Kristy Beers Fägersten hör ständigt ordet i sammanhang där det fungerar på ett annat sätt.
– Fan är ofta som en dis­kurs­markör: ”Fan vad fint det är. Ska vi inte ta en glass?” Här betyder det inte så mycket utöver att vara allmänt för­stärkande, säger hon.
Karin Milles tolkar resul­tatet på samma sätt. Att jävlar, helvete och fan förknippas med religion gör orden mindre laddade som kraftuttryck.
– Använder man ord som har med sex att göra bryter man ett tabu. Jävlar, fan och helvete är inte farliga längre medan könsord fortfarande är farliga, säger hon.
Även Karin Milles ser skillnader mellan hur orden används. Där skällsorden tar sikte på en person är svordomar mer allmänna.
– Svordomar är något vi ropar i affekt och som inte är kopplat till personliga egen­skaper. Men när man kastar skälls­ord mot människor så kan någon alltid bli sårad. Svär­orden används inte som vapen på samma sätt. Fan, helvete och jävlar är riktat mot jobbiga omständig­heter medan exempelvis hora är riktat mot en person. Man behöver nog inte säga förlåt om man säger fan på jobbet men om man säger hora till en kollega så vet man att många på arbetsplatsen kommer att ha åsikter om det, säger hon.

Endast 1 procent anser att idiot är fulast i svenska språket. Och det är nästan bara personer som har fyllt 65 år som reagerar starkt på ordet. En tänkbar förklaring är att det bland äldre är fler som tänker på den enligt Svensk ordbok ursprungliga betydelsen ’person med svår intellektuell funktions­nedsättning’. Men i dag används idiot inte längre som ett slags fackspråklig diagnos utan främst i bemärkelsen ’person som (ofta) beter sig mycket dumt’.
– Det är en form av ålderstecken. Hur klimatet är kring olika ord beror på hur och när man växer upp, säger Kristy Beers Fägersten.
Idiot är alltså ett ord där både laddning och betydelse har förändrats med tiden. Många ord som är känsliga i dag kommer sannolikt att genomgå liknande för­änd­ringar i framtiden. På sikt tror Karin Milles till exempel att laddningen i traditionella svordomar som fan, helvete och jävlar kommer att urlakas ytterligare. Ord som kuk och fitta står troligen inför en liknande utveckling.
– Om vi inte längre tror på djävulen så tappar ordet jävlar sin fulhet. Fitta och kuk är ord som enligt den här under­sök­ningen nästan har förlorat sin kraft i dom lägre åldrarna. När det som orden syftar på inte längre betraktas som fult kommer orden att bli neutrala.

Anders Svensson är chef­redaktör på Språktidningen.