Hamburgarens språkresa – så blev den kung på menyn
Prins Bertil var hedersgäst på invigningen av Sveriges första hamburgerrestaurang. 70 år senare har maträtten både erövrat svenska språket och svenskarnas smaklökar.
Priset var 25 öre. Men prins Bertil behövde inte betala när han 1956 åt den första hamburgaren som serverades på Burger-Grill i Helsingborg. Prinsen var nämligen på plats under invigningen av Sveriges första hamburgerrestaurang. Samma år utkom stjärnkocken Tore Wretmans kokbok Ur främmande grytor. I boken skildrade han bland annat en kulinarisk resa till USA där han blivit bjuden på Hamburger steak, en rätt som han beskrev som amerikanska pannbiffar. Han berättade att han fick biffen serverad mellan två brödskivor. Vanliga tillbehör var rå lök och ketchup.
Så serverades också hamburgarna på Burger-Grill. Prins Bertil fick till exempel lök på sin premiärburgare.
Hamburgaren blev snart motorn i den amerikanska snabbmatstrend som började blomma i Sverige under 1960-talet. Max – den första inhemska hamburgerkedjan – grundades i Gällivare 1968. Året var 1973 när McDonald’s första restaurang i Sverige öppnades på Kungsgatan i Stockholm. Tre år senare välkomnade den statliga snabbmatskedjan Clock premiärgästerna till en restaurang på Södermalm i Stockholm.
Den som tog hamburgaren till Sverige var dock ingen kock utan en företagare. Under 1947 reste Tore Lauritzson runt i USA. Hans intresse var den moderna fryshustekniken. På resorna stötte han på hamburgerrestauranger. Han noterade att färsbiffarna som serverades var djupfrysta före tillagning.
Tre år senare öppnade han ett fryshus i Helsingborg. Den tekniska landvinningen erbjöd stora möjligheter. Vid den här tiden introducerades en lång rad djupfrysta rätter i Sverige – som gödkyckling, torskfilé, apelsinjuice och fiskgratäng.
”För vad är djupfrysning annat än intensifierad sömn”
I maj 1956 hälsade Dagens Nyheter på i det ständigt växande fryshuset. Där samsades grönsaker från Findus, bär från Finnerödja och fiskpinnar från Frionor med kolja från Island, pajer och senap. Det var alltså en tid när det mesta ansågs höra hemma i frysdisken. Tonen i reportaget genomsyrades också av framtidstro och förundran över den nya tekniken: ”För vad är djupfrysning annat än intensifierad sömn, som gör att varan bibehåller sig precis sådan den är”.
Kapaciteten i fryshuset var redan 50 ton om dagen men den var på väg att fördubblas. Och förväntningarna var stora. Tore Lauritzson sneglade mot utvecklingen i USA. Den genomsnittliga amerikanen åt enligt Dagens Nyheter 1950 i snitt 9,8 kilo djupfrysta varor per person och år. I Sverige var motsvarande mängd blygsamma 90 gram. Men fyra år senare hade konsumtionen i USA skenat till 18,4 kilo samtidigt som svensken nu satte i sig 980 gram djupfryst – en mängd som 1955 hade stigit till 1,4 kilo och som förutspåddes öka dramatiskt.
Att allt fler svenskar hade ett frysfack eller en frysbox i hemmet var en förklaring. En annan var att frysdiskarna var en revolution i handeln. 1947 fanns frysdiskar i ungefär 200 svenska livsmedelsbutiker. I början av 1956 hade över 9 000 butiker investerat i frysdiskar. Framtiden var helt enkelt djupfryst.
Tore Lauritzson såg framför sig hur även hamburgare skulle ha en given plats i varje frysbox. Lanseringen påbörjades under mässan H55 i Helsingborg 1955. Nästa steg var Burger-Grill vid Gröningen i Helsingborg. Som frysleverantör och delägare såg Tore Lauritzson till så att det var djupfrysta hamburgare som hamnade på stekbordet vid öppningen 1956.
Visst fanns det även korv och annat på menyn. Men det var hamburgaren som var sensationen. När Tore Lauritzson några år senare med inspiration från Kentucky fried chicken utökade matsedeln med friterad kyckling – även den djupfryst från början – bytte restaurangen namn till Mando som senare blev Wimpy.
Tore Lauritzson valde så småningom att överge restaurangbranschen. Men fryshuset han grundade heter i dag Frigoscandia, har kvar huvudkontoret i Helsingborg och utför nu över en miljon leveranser om året.
Det frysta köttet var då en symbol för det moderna samhället där ännu fler framsteg väntade runt hörnet. I dag är det snarast tvärtom. Den hamburgare som har status i vår tid är tillagad av färskt kött. Färskheten symboliserar en närhet till ursprunget medan det djupfrysta för somliga har blivit synonymt med storindustri, långväga transporter och ibland tveksam kvalitet.
Hamburgarens väg till Sverige är något av en språklig och kulinarisk världsresa. Dom första hamburgarna tros ha skapats i Baltikum under tidigt 1800-tal. För att inte låta något gå till spillo skrapades allt kött av från oxben. Dom små köttslamsorna – som kanske kan sägas ha varit den tidens nötfärs – sammanfogades till biffar som stektes.
Den här traditionen spred sig till hamnstaden Hamburg. Förmodligen var det tyska sjömän som förde med sig idén efter handelsresor till Baltikum. Tyska migranter tog sedan med sig hamburgaren till USA under 1800-talets mitt. Det var här som hamburgaren fick sitt namn. Kopplingen till tyska migranter gjorde att rätten började kallas hamburger.
Vem som faktiskt serverade den första hamburgaren är inte känt. Kanske fanns rätten redan innan den fått sitt namn. Men vid 1904 års världsutställning i Saint Louis, USA, presenterades mängder av nya livsmedel för en bredare allmänhet. Glasstrutar, iste, jordnötssmör och hamburgare var bara några av alla produkter som genom mässan nådde en större publik.
Kanske var hamburgaren inspirerad av den mer etablerade varmkorven som då ofta serverades mellan två brödskivor. I vilket fall dröjde det till 1920-talet innan hamburgaren började etableras som en snabb, enkel och billig rätt. Redan 1916 öppnades den första restaurangen i det som skulle bli kedjan White castle. McDonald’s – hamburgerjätten som senare närmast skulle bli synonym med snabbmat världen över – grundades 1940. I takt med att allt fler amerikaner kunde skaffa bil och göra utflykter blev hamburgaren en måltid längs vägarna. Det bidrog också till att hamburgaren på sina håll blev något av en frihetssymbol som passade väl in i många amerikaners bild av USA.
Sverige importerade både maträtten och ordet från USA – trots att bägge hade sitt ursprung i grannländer. Mönstret är typiskt för svensk matkultur efter andra världskriget. Även om trender uppstår i andra länder så kommer dom ofta till Sverige via USA.
När rätten dök upp i Sverige talades det inledningsvis främst om Hamburger steak. Den benämningen försvenskades snart till hamburgare. Trots att vi säger hamburgare så är hamburger- vanligare i sammansättningar – som hamburgerbröd, hamburgerdressing och hamburgerbar.
En tänkbar förklaring är att hamburger- redan var etablerat i språket när hamburgaren anlände. Hamburgerkött är belagt i svenskan sedan 1707. Även här återfinns maträttens och benämningens ursprung i Hamburg men här handlar det om rökt och saltat hästkött. Det gemensamma för hamburgare och hamburgerkött är anknytningen till den tyska hamnstaden. Orden har alltså – vilket en del tror – inget att göra med engelskans ham, ’skinka’.
Det ursprungliga hamburger- tycks främst ha använts om olika typer av rökt kött som hamburgerbringa och hamburgerskinka. I flera grannspråk lever den traditionen vidare – som i isländskans hamborgarhryggur, danskans hamburgerryg, norskans hamburgerrygg (bokmål) och hamburgarrygg (nynorsk) samt färöiskans hamburgarryggur. I svenskan förknippas däremot denna köttprodukt med en annan tysk stad – nämligen Kassel som givit upphov till kassler.
I språket har hamburgaren ynglat av sig i en mängd olika burgare – ett ord som är bildat enligt samma mönster som engelskans burger. Burgare kan vara en kortform för en traditionell hamburgare. Men det kan också vara en variant på den klassiska hamburgaren genom tillagning eller ingredienser som i fiskburgare, linsburgare, smashburgare, högrevsburgare, halloumiburgare, laxburgare, vegoburgare, bönburgare, tofuburgare, kycklingburgare, sojaburgare, quornburgare och viltburgare. Det kan även säga något om tillbehören som i ostburgare, baconburgare och barbecueburgare. Och den restaurang som komponerar sin egen hamburgare försöker ofta rota den geografiskt som i trelleburgare, karlsburgare och sölvesburgare (den senare består av stekt strömming serverad i hamburgerbröd). I marknadsföringen händer det att kunder kallas medburgare.
Den ursprungliga hamburgarens yngre syskon går sin egen väg i språket. När det talas om olika typer av burgare ersätts alltså ham med ett ord som berättar vad det är för typ av burgare – som ärtburgare, dubbelburgare och tryffelburgare – trots att det ursprungliga ham- inte på något sätt anger en viss egenskap hos burgaren.
”En blinkning åt en kunglighet som bidrog till att göra hamburgaren till en lika folklig som mumsig munsbit”
I höstas röstade dock en majoritet i EU-parlamentet för ett förbud mot att använda till exempel burgare om icke-animaliska livsmedel. Om förbudet blir verklighet skulle alltså många benämningar av det här slaget inte få användas i marknadsföring.
70 år efter att prins Bertil besökte premiären på Burger-Grill är hamburgaren en rätt som serveras på allt från gatukök till finkrogar. Att den rotat sig såväl i Sverige som i svenskan märks inte minst i restaurangnamn som Göteburgare, Burgarbussen och Helsingburger – den senare belägen ett generöst stenkast från gamla Burger-Grills lokaler i Helsingborg. Och kanske finns det i Hamburgarprinsen – en kedja med flera restauranger i Stockholmsområdet – en blinkning åt en kunglighet som bidrog till att göra hamburgaren till en lika folklig som mumsig munsbit.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
Priset var 25 öre. Men prins Bertil behövde inte betala när han 1956 åt den första hamburgaren som serverades på Burger-Grill i Helsingborg. Prinsen var nämligen på plats under invigningen av Sveriges första hamburgerrestaurang. Samma år utkom stjärnkocken Tore Wretmans kokbok Ur främmande grytor. I boken skildrade han bland annat en kulinarisk resa till USA där han blivit bjuden på Hamburger steak, en rätt som han beskrev som amerikanska pannbiffar. Han berättade att han fick biffen serverad mellan två brödskivor. Vanliga tillbehör var rå lök och ketchup.
Så serverades också hamburgarna på Burger-Grill. Prins Bertil fick till exempel lök på sin premiärburgare.
Hamburgaren blev snart motorn i den amerikanska snabbmatstrend som började blomma i Sverige under 1960-talet. Max – den första inhemska hamburgerkedjan – grundades i Gällivare 1968. Året var 1973 när McDonald’s första restaurang i Sverige öppnades på Kungsgatan i Stockholm. Tre år senare välkomnade den statliga snabbmatskedjan Clock premiärgästerna till en restaurang på Södermalm i Stockholm.
Den som tog hamburgaren till Sverige var dock ingen kock utan en företagare. Under 1947 reste Tore Lauritzson runt i USA. Hans intresse var den moderna fryshustekniken. På resorna stötte han på hamburgerrestauranger. Han noterade att färsbiffarna som serverades var djupfrysta före tillagning.
Tre år senare öppnade han ett fryshus i Helsingborg. Den tekniska landvinningen erbjöd stora möjligheter. Vid den här tiden introducerades en lång rad djupfrysta rätter i Sverige – som gödkyckling, torskfilé, apelsinjuice och fiskgratäng.
”För vad är djupfrysning annat än intensifierad sömn”
I maj 1956 hälsade Dagens Nyheter på i det ständigt växande fryshuset. Där samsades grönsaker från Findus, bär från Finnerödja och fiskpinnar från Frionor med kolja från Island, pajer och senap. Det var alltså en tid när det mesta ansågs höra hemma i frysdisken. Tonen i reportaget genomsyrades också av framtidstro och förundran över den nya tekniken: ”För vad är djupfrysning annat än intensifierad sömn, som gör att varan bibehåller sig precis sådan den är”.
Kapaciteten i fryshuset var redan 50 ton om dagen men den var på väg att fördubblas. Och förväntningarna var stora. Tore Lauritzson sneglade mot utvecklingen i USA. Den genomsnittliga amerikanen åt enligt Dagens Nyheter 1950 i snitt 9,8 kilo djupfrysta varor per person och år. I Sverige var motsvarande mängd blygsamma 90 gram. Men fyra år senare hade konsumtionen i USA skenat till 18,4 kilo samtidigt som svensken nu satte i sig 980 gram djupfryst – en mängd som 1955 hade stigit till 1,4 kilo och som förutspåddes öka dramatiskt.
Att allt fler svenskar hade ett frysfack eller en frysbox i hemmet var en förklaring. En annan var att frysdiskarna var en revolution i handeln. 1947 fanns frysdiskar i ungefär 200 svenska livsmedelsbutiker. I början av 1956 hade över 9 000 butiker investerat i frysdiskar. Framtiden var helt enkelt djupfryst.
Tore Lauritzson såg framför sig hur även hamburgare skulle ha en given plats i varje frysbox. Lanseringen påbörjades under mässan H55 i Helsingborg 1955. Nästa steg var Burger-Grill vid Gröningen i Helsingborg. Som frysleverantör och delägare såg Tore Lauritzson till så att det var djupfrysta hamburgare som hamnade på stekbordet vid öppningen 1956.
Visst fanns det även korv och annat på menyn. Men det var hamburgaren som var sensationen. När Tore Lauritzson några år senare med inspiration från Kentucky fried chicken utökade matsedeln med friterad kyckling – även den djupfryst från början – bytte restaurangen namn till Mando som senare blev Wimpy.
Tore Lauritzson valde så småningom att överge restaurangbranschen. Men fryshuset han grundade heter i dag Frigoscandia, har kvar huvudkontoret i Helsingborg och utför nu över en miljon leveranser om året.
Det frysta köttet var då en symbol för det moderna samhället där ännu fler framsteg väntade runt hörnet. I dag är det snarast tvärtom. Den hamburgare som har status i vår tid är tillagad av färskt kött. Färskheten symboliserar en närhet till ursprunget medan det djupfrysta för somliga har blivit synonymt med storindustri, långväga transporter och ibland tveksam kvalitet.
Hamburgarens väg till Sverige är något av en språklig och kulinarisk världsresa. Dom första hamburgarna tros ha skapats i Baltikum under tidigt 1800-tal. För att inte låta något gå till spillo skrapades allt kött av från oxben. Dom små köttslamsorna – som kanske kan sägas ha varit den tidens nötfärs – sammanfogades till biffar som stektes.
Den här traditionen spred sig till hamnstaden Hamburg. Förmodligen var det tyska sjömän som förde med sig idén efter handelsresor till Baltikum. Tyska migranter tog sedan med sig hamburgaren till USA under 1800-talets mitt. Det var här som hamburgaren fick sitt namn. Kopplingen till tyska migranter gjorde att rätten började kallas hamburger.
Vem som faktiskt serverade den första hamburgaren är inte känt. Kanske fanns rätten redan innan den fått sitt namn. Men vid 1904 års världsutställning i Saint Louis, USA, presenterades mängder av nya livsmedel för en bredare allmänhet. Glasstrutar, iste, jordnötssmör och hamburgare var bara några av alla produkter som genom mässan nådde en större publik.
Kanske var hamburgaren inspirerad av den mer etablerade varmkorven som då ofta serverades mellan två brödskivor. I vilket fall dröjde det till 1920-talet innan hamburgaren började etableras som en snabb, enkel och billig rätt. Redan 1916 öppnades den första restaurangen i det som skulle bli kedjan White castle. McDonald’s – hamburgerjätten som senare närmast skulle bli synonym med snabbmat världen över – grundades 1940. I takt med att allt fler amerikaner kunde skaffa bil och göra utflykter blev hamburgaren en måltid längs vägarna. Det bidrog också till att hamburgaren på sina håll blev något av en frihetssymbol som passade väl in i många amerikaners bild av USA.
Sverige importerade både maträtten och ordet från USA – trots att bägge hade sitt ursprung i grannländer. Mönstret är typiskt för svensk matkultur efter andra världskriget. Även om trender uppstår i andra länder så kommer dom ofta till Sverige via USA.
När rätten dök upp i Sverige talades det inledningsvis främst om Hamburger steak. Den benämningen försvenskades snart till hamburgare. Trots att vi säger hamburgare så är hamburger- vanligare i sammansättningar – som hamburgerbröd, hamburgerdressing och hamburgerbar.
En tänkbar förklaring är att hamburger- redan var etablerat i språket när hamburgaren anlände. Hamburgerkött är belagt i svenskan sedan 1707. Även här återfinns maträttens och benämningens ursprung i Hamburg men här handlar det om rökt och saltat hästkött. Det gemensamma för hamburgare och hamburgerkött är anknytningen till den tyska hamnstaden. Orden har alltså – vilket en del tror – inget att göra med engelskans ham, ’skinka’.
Det ursprungliga hamburger- tycks främst ha använts om olika typer av rökt kött som hamburgerbringa och hamburgerskinka. I flera grannspråk lever den traditionen vidare – som i isländskans hamborgarhryggur, danskans hamburgerryg, norskans hamburgerrygg (bokmål) och hamburgarrygg (nynorsk) samt färöiskans hamburgarryggur. I svenskan förknippas däremot denna köttprodukt med en annan tysk stad – nämligen Kassel som givit upphov till kassler.
I språket har hamburgaren ynglat av sig i en mängd olika burgare – ett ord som är bildat enligt samma mönster som engelskans burger. Burgare kan vara en kortform för en traditionell hamburgare. Men det kan också vara en variant på den klassiska hamburgaren genom tillagning eller ingredienser som i fiskburgare, linsburgare, smashburgare, högrevsburgare, halloumiburgare, laxburgare, vegoburgare, bönburgare, tofuburgare, kycklingburgare, sojaburgare, quornburgare och viltburgare. Det kan även säga något om tillbehören som i ostburgare, baconburgare och barbecueburgare. Och den restaurang som komponerar sin egen hamburgare försöker ofta rota den geografiskt som i trelleburgare, karlsburgare och sölvesburgare (den senare består av stekt strömming serverad i hamburgerbröd). I marknadsföringen händer det att kunder kallas medburgare.
Den ursprungliga hamburgarens yngre syskon går sin egen väg i språket. När det talas om olika typer av burgare ersätts alltså ham med ett ord som berättar vad det är för typ av burgare – som ärtburgare, dubbelburgare och tryffelburgare – trots att det ursprungliga ham- inte på något sätt anger en viss egenskap hos burgaren.
”En blinkning åt en kunglighet som bidrog till att göra hamburgaren till en lika folklig som mumsig munsbit”
I höstas röstade dock en majoritet i EU-parlamentet för ett förbud mot att använda till exempel burgare om icke-animaliska livsmedel. Om förbudet blir verklighet skulle alltså många benämningar av det här slaget inte få användas i marknadsföring.
70 år efter att prins Bertil besökte premiären på Burger-Grill är hamburgaren en rätt som serveras på allt från gatukök till finkrogar. Att den rotat sig såväl i Sverige som i svenskan märks inte minst i restaurangnamn som Göteburgare, Burgarbussen och Helsingburger – den senare belägen ett generöst stenkast från gamla Burger-Grills lokaler i Helsingborg. Och kanske finns det i Hamburgarprinsen – en kedja med flera restauranger i Stockholmsområdet – en blinkning åt en kunglighet som bidrog till att göra hamburgaren till en lika folklig som mumsig munsbit.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
Innehållet på denna webbplats är upphovsrättsligt skyddat.
