Fyra röster om Ernst Wigforss

”Banbrytande inom lingvistik och ekonomi”

Göran Persson, pr-konsult och tidigare socialdemokratisk partiordförande och statsminister:

Jag träffade Ernst Wigforss då han var i hög ålder, men fortfarande väldigt ung i sinnet. Det är möjligt att hans retorik präglades något av hans lingvistiska bakgrund. Eftersom han var lingvist i grunden var han egentligen ingen teoretiker inom det ekonomiska fältet, men han blev banbrytande även där.

Att titeln på min bok, Den som är satt i skuld är icke fri, är ett Ernst Wigforss-citat, var jag omedveten om. Jag kom på titeln när jag var på väg till riksdagens talarstol. Den är snarare kopplad till språkbruket jag känner igen från kyrkan och Bibeln.

”Ett pionjärverk inom dialektologi”

Göran Hallberg, före detta chef för Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund (DAL) och socialdemokratisk politiker i Skåne:

Ernst Wigforss var en ledande gestalt, både vetenskapligt och som inspiratör. Han ordnade redan på 1920-talet tillställningar som gjorde att fler fångades upp av landsmålsföreningarna, som vid sekelskiftet 1900 nästan hade dött ut.

Han hade fallenhet för att övertyga redan innan han blev politiker. Hans språkbegåvning och förmåga att läsa in sig på ämnen gjorde honom till en stor människa, såväl inom språkvetenskap som politik.

Doktorsavhandlingen om södra Hallands dialekter är ett pionjärverk i svensk dialektologi.

”Talspråkliga memoarer”

Alf W. Johansson, professor emeritus i historia på Södertörns högskola, nu verksam på tidskriften Respons:

Ernst Wigforss var en framträdande ideolog, en socialist som skrev stora utredningar om socialismens framväxt och hur politiken skulle utformas. Hans gärning som finansminister är av yttersta vikt för Sveriges politik. Hans språkvetenskapliga sidor har jag mest mött i hans memoarer, som är bland de märkligaste som skrivits under 1900-talet.

I tre band skriver han om sitt liv med en talspråksnära stavning på vissa ord, som vittnar om hans intresse för språk.

”En av 1900-talets stora intellektuella”

Olle Josephson, professor i nordiska språk vid Stockholms universitet och krönikör i Språktidningen:

I dagens perspektiv kan det verka konstigt att en av 1900-talets stora intellektuella, som framför allt gått till eftervärlden som socialdemokratisk ideolog och tänkare, gjorde sina första stora insatser som utforskare av dialekter. ¶ Men för mig är det inte svårt att se linjen. Språkvetenskapen som Ernst Wigforss ägnade sig åt under sina ungdomsår innebar ett uppbrott från äldre akademiskt tänkande. Junggrammatiken, som han följde, förespråkar strikt vetenskaplighet i stället för spekulativt filosoferande. Jag menar att steget därifrån inte är så stort till hans politiska radikalism. ¶ Denna vetenskapliga hållning till samhället, förenad med en demokratisk ståndpunkt, kan man se både i språkvetenskapen och i den politiska gärningen.