”Färöiskan är väl värd sitt pris”
Bild: Staffan Eng
Trots att Färöarna inte är större än en medelstor svensk stad, så finns det en livaktig kultur på färöiska med en ansenlig bok- och musikproduktion.
Brandur Helgason Enni, som kommer från ön Suðuroy, tror att det har att göra med en medveten vilja att värna det egna språket och kulturen.
– Det finns en enorm språkmedvetenhet hos alla färingar, särskilt hos de yngre generationerna som har gått i färöisk skola.
Även bland ungdomar finns det ett intresse för att förbättra varandras språk, att uttrycka sig vackert och att skapa egna ord – något han beror på att språket tidigare var nära att trängas ut av danskan.
– Folk är ganska överens om att det finns ett värde i att använda de ursprungliga färöiska orden. Om man använder danska lånord framstår man som lite ovårdad eller som att man inte kan färöiska ordentligt.
Under hans uppväxt fick alla invånare gratis ordböcker för att lära sig korrekt språkbruk. Det finns också ett språkråd som föreslår färöiska ord för nya företeelser, som plockas upp av medierna.
Men det är svårt att få den färöiska kulturen att bära sig ekonomiskt i ett så litet språkområde. Brandur Helgason Enni menar att det hela bygger på att det finns eldsjälar och att myndigheterna satsar pengar.
– Det kan aldrig bli lönsamt, utan man får se till andra värden. Om man vill ha en rik kultur på sitt språk så måste man betala för det.
6 fakta om färöiska
Skriften grundar sig på det gamla fornnordiska språket – vilket gör avståndet stort mellan tal och skrift.
Antal talare: Färöiskan talas av cirka 75 000 människor, varav 50 000 på Färöarna och de flesta andra i Danmark. Den tillhör gruppen västnordiska språk, där även norska, isländska och det utdöda språket norn på Shetlandsöarna ingår. Skriftspråket har stora likheter med isländskans. Avståndet mellan talad färöiska och talad isländska är betydligt större.
Historia: Språket uppstod ur dialekterna hos vikingatida västnorska nybyggare som börjad kolonisera Färöarna omkring år 825. På 1400-talet ersattes skriftspråket av danska, medan den talade färöiskan levde kvar som ett talspråk för vardagliga sammanhang. Prästen V.U. Hammershaimb skapade 1854 en ny skriftlig standard. Det blev startskottet för en nationell rörelse, som ledde till att Färöarna 1948 fick självstyre med färöiska som huvudspråk.
Uttal: V.U. Hammershaimbs ortografi grundar sig på det gamla fornnordiska språket, vilket gör att avståndet mellan tal- och skriftspråk är stort. Bokstaven ð betecknar till exempel inte något ljud i vanligt tal, utan kan uttalas som j, w eller vara stum. Diftonger är vanliga och markeras ofta med accent som i vátur, ”voatur”, ’våt’, eller tómur, ”toumur”, ’tom’.
Grammatik: Liksom isländskan bevarar färöiskan stora delar av det fornnordiska kasus- och verbböjningssystem, som i stort sett har gått förlorat i svenskan. Det svenska substantivet båt heter bátur, bát, báti eller báts beroende på om ordet står i nominativ, ackusativ, dativ eller genitiv. Opersonliga konstruktioner och satser utan subjekt är vanliga.
Dialekter: På grund av geografin – Färöarna består av arton öar – finns det en förvånansvärt stor dialektal variation. Olikheterna rör framför allt uttalet av vokaler, men vissa ordformer skiftar också. I huvudstaden Tórshavn på Streymoy heter det till exempel vit, ’vi’, medan man på de sydliga öarna Suðuroy och Sandoy säger okur.
Liten ordlista:
- hey!/farvæl! = ’hej!’/’hej då!’
- skaldsøga/roman = ’roman’
– ofta finns både ett färöiskt och ett danskt ord för samma företeelse - sprota = att söka efter ett ord
i nätordboken Sprotin – en aktivitet som är så populär att den betecknas med ett eget verb - fleyr = ’svag vind’ – ett av färöiskans otaliga ord
för olika typer av vindförhållanden - Fram kemur hann, ið hóvliga fer = ’Den som är lugn och snäll tar sig fram’
