Ett ordspråk maxar moralen

Att rakt ut säga åt någon som är arg att ta det lugnt kan skapa en konflikt. Men det finns ett enkelt knep för att mildra spänningen: ett ordspråk. Ta det lugnt, Rom byggdes inte på en dag! Genom ordspråket kan man hänvisa till en vederhäftig källa och en allmän sanning – som man själv inte behöver stå för.

Samma egenskap hos ordspråken ligger bakom deras effektivitet som argument i en diskussion. Man kan till exempel upptäcka att pengarna inte räcker till tåget, men i stället bli erbjuden lift i en bil som har sett sina bästa dagar. Ordspråket Man ska inte skåda given häst i mun kan då räcka som argument för att man ska acceptera erbjudandet.

Den här funktionen hos ordspråk är säkerligen en bidragande orsak till att de är så populära och att de står sig så väl genom generationerna. Lika barn leka bäst, Skrattar bäst som skrattar sist, Först till kvarn får först mala, Som man bäddar får man ligga, Arga katter får rivet skinn, Liten tuva stjälper ofta stort lass.

Ett ordspråk uttrycker en grundprincip om livet, om människorna, hur vi fungerar och bör bete oss i världen. De innehåller förmaningar om dygder, laster och vad man bör och inte bör göra.

Ett ordspråk kan man definiera genom fem kriterier:

1. Det uttrycker någon form av livsvisdom eller levnadsregel.
2. Det har en fixerad form och kan stå som en självständig sats.
3. Det kan användas i olika sammanhang.
4. Det är anonymt.
5. Det har hävd.

Ordspråken utgör självständiga språkliga enheter och består i de flesta fall av en hel sats. Därför behöver de inte inlemmas i det övriga yttrandet. Ordspråken har en fast form – de uttrycks oftast likadant, med samma ord i samma ordning. Lika barn leka bäst består av just de orden i just den ordningen och Små grytor har också öron uttrycks just så, och inte till exempel som Öron finns också på små grytor.

En annan egenskap hos ordspråken är att de ofta uttrycks med verb i presens: har, får, väntar, stjälper … och gör så även om de används i en mening i dåtidsform: ”Jag var stolt över mitt nya jobb, men högmod går före fall och jag blev av med jobbet kort därefter.” Ordspråken sätts in i den form de har, oberoende av sammanhanget, vilket gör dem lätta att känna igen.

Ordspråk har också för det mesta en allmän betydelse och ospecifika referenter – man, den som, liten tuva, morgonstund. Detta bidrar till ordspråkens multifunktion; de passar in i alla möjliga situationer och sammanhang och kan överföras till att gälla vem och vad som helst. De är också anonyma på så sätt att man inte känner till deras ursprung – man vet inte vem som sa det först.

Ordspråk uttrycker värderingar som de flesta av oss håller med om. Det finns till exempel ordspråk som understryker att man inte ska ta ut segern i förskott: Ropa inte hej förrän du är över bäcken, Man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten. Det finns ordspråk som poängterar att man ska vara nöjd med vad man har: Bättre en fågel i handen än tio i skogen, Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket. Andra framhåller vikten av tålamod: Rom byggdes inte på en dag, Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

Men ett ordspråk kan man också ta till om man vill insinuera eller förolämpa någon på ett subtilt vis: Ingen rök utan eld, säger den som vill antyda att det finns ett korn av sanning i ryktet om att kollegan är otrogen.

Förutom detta har ordspråken ett otal andra användningsområden, bland annat kan de kommentera, trösta, bekräfta, beskriva, förstärka, försvara, invända, kritisera, tillrättavisa och varna.

Och att ordspråken har hävd innebär att de är etablerade i språket. De känns igen som ordspråk inom en större språklig gemenskap. Detta gör att de blir auktoritativa och svåra att säga emot. Med ett ordspråk kan man vara moraliskt överlägsen utan att behöva riskera att få kritik – åsikten eller värderingen i ordspråket är ju inte ens egen, utan tidigare generationers.

Det tar sig, sa mordbrännaren kan låta som ett ordspråk, men det är i stället ett ordstäv. Andra exempel på ordstäv är Den som ändå låge, sa den late, satt i sängen och Det smakar ändå fågel, sa käringen, kokade soppa på pinnen. Ordstäven ligger nära ordspråken, men är ändå annorlunda. De följer en fast formel med citat + sagesperson (+ situation eller omständighet) som obligatoriska delar. Dessutom kan det förekomma någon omständighet eller en situation som bidrar till humor genom en kontrast mellan de olika delarna. Citatdelen i ordstävet kan bestå av ett ordspråk, som i Vem vet var haren löper, sa käringen, satte snaran på taket. Ordstäven skiljs från ordspråken, dels genom sin karakteristiska form, dels genom att de har en tydlig sagesperson och därmed inte är ”anonyma”.

Familjens svarta får och lugnet före stormen är inte heller ordspråk, utan kallas idiom. Dessa skiljer sig från ordspråken främst genom att de består av en fras och inte en sats. Därmed kan de inte stå självständigt, utan måste ”bakas in” i ett sammanhang. Ytterligare exempel är för brinnande livet, i samma veva, vara på örat och ligga på lur. Idiomen uttrycker normalt sett inte någon livsvisdom eller levnadsregel på det sätt som ordspråken gör.

Trots att ordspråken är fasta i formen, kan man ofta förändra dem en aning till innehållet, för att de bättre ska passa in i den aktuella situationen. Bättre en fågel i handen än tio i skogen kan med lätthet modifieras genom att fågel eller skogen byts ut till ett annat substantiv: Bättre en Språktidning i handen än tio i affären.

Likaså kan man alternera ordspråk genom att byta ut ord så att betydelsen blir nästintill den motsatta: Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge kan modifieras till Den som väntar på något gott väntar alltid för länge. Man kan också lägga till något på slutet för att göra det mer humoristiskt: Morgonstund har guld i mund kan utökas till Morgonstund har guld i mund och bly i ändan.

Man kan fixa till ett ordspråk en hel del, så länge det fortfarande går att känna igen den ursprungliga formen. Morgonstund har silver i mund känns fortfarande igen, men Morgonstund har rubiner i magen har inte en lika klar koppling till originalet. För att man ska genomskåda ordspråket krävs att ett eller flera ord finns kvar och att de står i rätt ordning.

Ett annat vanligt sätt att modifiera ordspråk är att förkorta dem till den inledande delen. Inte sällan kan man höra Den som väntar på något gott …, Först till kvarn …, Bättre en fågel i handen …, När man talar om trollen … De ordspråk som är vanligt förekommande i språket och som de flesta känner igen kan förkortas på detta vis.

Det svenska ordspråksförrådet är ganska omfattande. Boken Ordspråk och talesätt av Pelle Holm från 1965 innehåller cirka 8 000 ordspråk och enligt förordet är den långt ifrån komplett.

Att ordspråken är så många gör att man nästan alltid kan hitta något passande. Slutet gott, allting …

Anders Widbäck är doktor i nordiska språk vid Uppsala universitet.