Ett jag för män – ett annat jag för kvinnor

Ivan Ramos och Wahrisie Elijio sitter på en bänk vid stranden i staden Dangriga i södra Belize. De småpratar och tittar ut över Karibiska havet. Ett och annat franskt, engelskt och spanskt lånord kan urskiljas i konversationen. I övrigt är det omöjligt att begripa något. Såvida man inte pratar garifuna, ett språk som delvis har olika register för män och kvinnor.

– Vi har till exempel olika ord för jag. Män säger au medan kvinnor säger nuguya, berättar Ivan Ramos.

– Det manliga ordet för du är amürü medan vi kvinnor säger buguya. Och om jag som kvinna ska säga ”kom hit” så säger jag higabu nun medan män säger ahü ye, förklarar Wahrisie Elijio.

Omkring 15 000 av Belizes cirka 400 000 invånare tillhör garifunafolket. I Honduras finns kring 250 000 garinagu, pluralformen av garifuna. Ytterligare cirka 5 000 bor i Guatemala.

Men hur många av dem som faktiskt talar språket står skrivet i stjärnorna. Och kan man tala om två språkformer? Ett för män och ett för kvinnor?

– Nja, det handlar snarare om att garifunska män använder fler karibiska ord än vad kvinnor gör, säger Ivan Ramos.

Garifuna tillhör Sydamerikas största språkfamilj arawak som består av ett fyrtiotal språk. För att få en djupare förklaring om språket och dess sexolekt – språkdrag som anses ha med kön att göra – beger vi oss till Roy Cayetano. Han är antropolog och lingvist specialiserad på garifuna.

– Arawak kom till de östra karibiska öarna med folk som migrerade från Sydamerika, berättar han.

Den exakta tidpunkten för migrationsvågen är omtvistad, men den skedde troligtvis några århundraden före vår tideräknings början. Äktenskap mellan arawaker och kariber resulterade i ett folk som talade ett arawakspråk som berikades med en mängd karibiska ord och ordbildningsmönster.

– Detta folk skulle senare beskrivas som kariber av européerna, men de kallade sig kalinago och de pratade språket kalípona.

På 1600-talet fick öarna, framför allt Saint Vincent, ett västafrikanskt befolkningstillskott. En del historiker menar att det var afrikanska slavar som flydde från två spanska slavskepp som förliste i området 1635 eller 1675. Andra anser att det var slavar som tog sig till Saint Vincent från framför allt Barbados.

– Med det afrikanska tillskottet i befolkningen uppkom ett mixat folk som européerna kallade svarta kariber. Själva kallade de sig för garinagu och sitt språk för garifuna. Språket uppkom alltså ur kalípona, säger Roy Cayetano.

Även om det finns skillnader mellan hur kvinnor och män använder garifuna så rör det sig enligt Roy Cayetano inte om vattentäta skott mellan kvinnligt och manligt språk. I stället handlar det alltså om speciella register; ett som både kvinnor och män kan använda och ett som är specifikt för män. Där det manliga ordet för ’jag’ alltså heter au är nuguya den allmänna varianten som kan användas av alla.

– Det finns en gemensam garifuna som pratas av både män och kvinnor, men sedan finns det en del ord och grammatiska nyanser som är specifika för män, säger han.

Roy Cayetano förklarar varför ”kom hit” uttrycks på olika sätt av män och kvinnor.

– Både män och kvinnor kan säga higabu nun eftersom det är gemensamt språk. Däremot kan kvinnor inte säga ahü ye eftersom det är männens språk. Det är inte socialt accepterat för kvinnor att använda manliga uttryck.

Exakt hur många specifikt manliga respektive kvinnliga ord som finns i garifuna är osäkert. Men skillnaderna finns inte bara i ordförrådet. Det finns även vissa grammatiska skillnader. I det gemensamma språket är till exempel abstrakta substantiv i maskulinum.

– Men när män använder abstrakta substantiv är de i femininum. Ordet samine betyder till exempel ’tanke’ eller ’idé’ på garifuna. Om en kvinna ska säga samine så lägger hon till le vilket är maskulinum för ’den, det, detta, denna’. Hon säger alltså samine-le, berättar Roy Cayetano.

Även män kan säga samine-le eftersom det anses korrekt i det gemensamma språket. I det specifikt manliga språket används emellertid samine-to eftersom to markerar femininum.

Utbudet av böcker och skrifter på garifuna är obefintligt. Roy Cayetano har dock översatt delar av Bibeln.

– Jag läser högt ur Bibeln på garifuna i kyrkan på söndagar. Inledningsvis hade jag beslutsångest över om jag skulle använda mig av manligt eller allmänt språk i översättningarna. Numera använder jag manligt språk när jag läser citat av Jesus, men gemensamt språk när jag läser berättande texter, säger han.

Det finns ingen vedertagen teori om hur den manliga varianten uppkom. Vissa ser det som en följd av den karibiska invasionen av arawakiska öar strax innan Christofer Columbus ankomst till Sydamerika 1492. De karibiska erövrarna pratade språk från den karibiska språkfamiljen som består av ett 30-tal nära besläktade språk. I dag är de flesta av dessa språk i princip utdöda, med undantag för machushi som talas av omkring 40 000 personer i Brasilien, Guyana och Venezuela. Under invasionen mördade kariberna de arawakiska männen och förslavade kvinnorna.

– Enligt denna teori förde kvinnorna vidare sitt språk till barnen vilket ledde till att arawak kom att dominera över karibiskan, säger Roy Cayetano.

Parallellt fortsatte dock männen att använda karibiska ord och karibisk grammatik i delar av språket. Något som de förde vidare till sina söner. En annan teori är att skillnaden har rötter i ett pidginspråk som utvecklades i kontakterna mellan folkgrupper för att kunna kommunicera med varandra. Garifuna har många lånord – framför allt från karibiska, men även från franska, engelska och spanska. Räkneorden från tre och uppåt är till exempel av franskt ursprung.

– Sedan är det svårt att säga i vilken utsträckning som västafrikanska språk har påverkat garifuna. Jag anser att influensen är begränsad till språkljuden, säger Roy Cayetano.

Han har bland annat jämfört dagens garifuna med ord i det fransk-karibiska lexikon som den franske prästen och lingvisten Raymond Breton utarbetade 1665. Konsonanter som p, t och k har blivit b, e och g. I vissa fall har t utvecklats till s.

– Dessa förändringar i uttalet beror troligen på afrikansk påverkan, säger Roy Cayetano.

1797 deporterade britterna garifunafolket från Saint Vincent till Honduras norra kust. Därifrån spred de sig till Guatemala och Belize. Mindre grupper tog sig även till Nicaragua. Att engelska är det officiella språket i Belize har haft en viss påverkan på den garifuna som talas där.

– I Honduras och Guatemala, där spanskan är officiellt språk, används rullande spanska r, medan vi använder engelskt uttal. Vi har både n och ñ i vårt alfabet, men i Belize tenderar vi att uttala ñ som vanligt n.

I Honduras och Guatemala – där spanskan dominerar – uttalas däremot ñ på samma sätt som i spanskan. I svenskan motsvaras uttalet av denna bokstav ungefär av nj i ett ord som spanjor.

I Belize är det framför allt spanska ord som importeras för till exempel nya tekniska termer. I Honduras och Guatemala finns däremot en benägenhet att använda engelska lånord. Roy Cayetanos teori är att det beror på motvilja bland garifunatalare i allmänhet att låna ord från det som är det officiella språket där de bor.

– I Belize skulle det kännas konstigt att låna ord från engelska eftersom det är officiellt språk här. Och eftersom spanskan dominerar i Guatemala och Honduras finns det en tendens att använda engelska lånord där, säger han.

Det finns även stor variation i talspråket även inom de länder där garifuna används.

– Det beror bland annat på att språket inte lärs ut i skolorna. Därför kan de flesta inte läsa eller skriva det. Ett skriftspråk hjälper ju till att bevara en standard och homogenitet i talat språk, säger Roy Cayetano.

Under den brittiska kolonialtiden i Belize, från 1862 till 1981, lärde sig barnen endast engelska i skolorna.

– Även efter självständigheten har den koloniala strukturen funnits kvar i skolorna. Vi lärde oss aldrig att skriva eller läsa vårt eget språk. Det ansågs vara föräldrarnas ansvar – inte skolans.

Först när Roy Cayetano utbildade sig till engelsklärare lärde han sig läsa och skriva garifuna på egen hand. Han pluggade sedan lingvistik och antropologi i USA. Han studerade bland annat garifunas stavning i ett försök att skapa en standard för skriftspråket. Arbetet resulterade i boken Towards a common Garifuna orthography som gavs ut 1992.

– Den har använts i processen med att standardisera hur garifuna skrivs i Nicaragua, Honduras, Guatemala och Belize.

Ett halvdussin ordböcker har utgivits sedan 1970-talet. På senare tid har även nätbaserade ordböcker börjat dyka upp, men garifuna är alltså ett hotat språk.

– I Honduras och Guatemala ersätts det med spanska. I Belize är det framför allt kreol som tar över, säger Roy Cayetano.

2001 utnämndes garifuna till ett immateriellt kulturarv av FN-organet Unesco. Han tycker att det borde uppmuntra regionens regeringar att vidta åtgärder för att rädda språket. I Honduras finns undervisning i inhemska språk som garifuna i läroplanen, men enligt Roy Cayetano råder det stor brist på kompetenta lärare.

Även i Belize finns garifuna numera på schemat i några skolor. Det berättar Gwen Nuñez när vi träffas utanför kommunhuset i Dangriga. Hon är utbildningshandläggare inriktad på tvåspråksundervisning och garifuna. Hon har utarbetat program och studiematerial för undervisning i garifuna på tre grundskolor, bland annat i Dangriga.

– Programmet började implementeras 2007, men det har inte rotat sig riktigt än, säger hon.

Enligt Gwen Nuñez är intresset stort bland garifunska barn.

– Vi försöker stegvis få dem att inse värdet av deras språk och kultur, säger hon.

Vid sidan om sitt arbete sitter hon i styrelsen för det nationella garifunarådet. Gwen Nuñez är även engagerad i organisationer som arbetar för att stärka språket. Hon har dessutom skrivit barnböcker på garifuna och ger privat undervisning till vuxna, framför allt på nätet.

– Jag har elever i såväl Centralamerika som i USA och England. De flesta är garifuna som vill lära sig sitt språk.

Hon ingår i ett nätverk av språkaktivister, men åsikterna går isär om hur garifuna bör stärkas.

– Det finns en del som anser att det räcker med att skriva garifuna som det låter. Jag håller inte med om den inriktningen.

Utan gemensam grammatik, ortografi och stavning riskerar det enligt Gwen Nuñez att bli språkligt kaos.

– Men allt fler blir medvetna om detta. Nu jobbar olika grupper och enskilda individer med att skriva och översätta skrifter till garifuna. Det känns som en renässans för språket.

Bengt Sigvardsson är frilansjournalist.