”Det var nästan ödesbestämt”

I nya boken Mitt hemliga språk guidar Sara Lövestam barn som vill skaffa sig ett lika unikt som svårdechiffrerat sätt att kommunicera. På vägen mot ett alldeles eget språk går hon igenom bland annat alfabeten, språkljud, ordförråd och grammatiska drag.
– Jag ville skriva en bok som öppnar möjligheterna för ett barns fantasi att gå bärsärkagång. En bieffekt blir att den som verkligen går in för det och lusläser allting kommer ut på andra sidan som en fullfjädrad lingvist, säger hon.
När Sara Lövestam var nio år uppfann hon språket bahyska. Syftet var att kunna dela hemligheter med ett syskon. Skapandet beskriver hon som ett utslag av barnets påhittighet – men det väckte nya tankar. När missalå blev ordet för ’katt’ upptäckte hon snart att hon behövde kunna använda det på olika sätt.
– Jag behövde kunna säga ’katter’ så jag började tänka på hur man gör för att det ska bli plural även om jag då inte ­visste att det hette plural.
Ungefär samtidigt flyttade familjen till Zimbabwe. Runt omkring henne talades språk som shona och engelska. Sara Lövestam snappade upp en hel del men vågade inte riktigt tala något av språken.
– Jag var ganska blyg och tyckte att det var pinsamt att säga fel. Men det kan ha öppnat ett litet fönster mot insikten att språk kan fungera väldigt olika.
Om hon skulle konstruera ett nytt språk i dag hade Sara Lövestam gärna skänkt det några udda drag som ett in­ledande ng-ljud likt det som finns i swahili och låtit miss betyda ’katt’ och gjort alå till ett bestämdhetssuffix. Och hon hoppas att boken ska underlätta ­skapandet för framtida språkuppfinnare.
– Det var nästan ödesbestämt att jag skulle skriva den här boken. Det som rör sig i ditt huvud är värt något och det finns ett värde i att bara hitta på saker.