”Det finns ett annat värde i språket”

I nya boken ­Latin – handbok i ­odödlighet skildrar Karin Westin Tikkanen, författare och docent i latin, det latinska språkets historia. Det är en berättelse om bland annat romarrikets uppgång och fall, kristendomens utbredning och reformationen samt om latinet som bärare av litteratur, bildning och vetenskap. Hon konstaterar att latinet visserligen är ett dött språk – men i vår del av världen har det ändå en speciell ställning som hon beskriver som en form av odödlighet.

– Det är inte längre relevant att tala om liv och död när det gäller latinet utan det finns ett annat värde i språket, säger hon.

Latinet spreds över stora delar av Europa och kring Medelhavet i takt med att romarriket växte. Romulus Augustus – den sista västromerska kejsaren – avsattes 476. Men språket fortsatte ändå att vinna mark.

– Man antog latinet som det officiella språket för kristendomen och det gjorde att språket fick extra spridning. Språket kom också att spridas till områden som inte hade varit en del av romar­riket, säger Karin Westin Tikkanen.

Så småningom började folkspråk som utvecklats ur latinet – som ­franska, spanska och italienska – ta över i breda lager. Kung Frans I av Frankrike undertecknade 1539 en lag som dikterade att språket som myndigheterna använde skulle vara enkelt och begripligt – vilket i praktiken innebar franska och inte latin. Samtidigt ­översattes Bibeln till folkspråken i hela ­Europa. Ändå skulle latinet förbli vetenskapens språk i ytterligare ett par hundra år.

– Latinet var den bildade klassens språk. Det var ett språk som många människor i olika länder hade gemensamt. Nya vetenskapliga rön kunde lätt spridas över väldigt stora ytor.