De gör under för textningen

Undertexter i tv och på film hör till våra mest lästa texter. Tittarna har tillgång till allt som skådespelare, nyhetsuppläsare och andra i rutan säger. Samtidigt kan de se översättningen i realtid. Detta gör undertextning till en mycket sårbar översättningsform; den har mångas ögon på sig.
Ibland blir det förstås fel, och det är då som undertexterna märks. För undertexter ska egentligen inte märkas. Ett översättningsfel kan vara att lollipop lady, ’skolpolis’, översätts med ’godistant’. Och ibland låter språket i under­texterna ”osvenskt”, med inslag av svengelska och anglicismer, som när in the street where I live blir ’på gatan var jag bor’.

Men att överföra tal på ett språk till skrift på ett annat språk är en mer komplex process än vad många tror. Tittarna överskattar också ofta sina kunskaper i engelska. Som omväxling till översättningsfel skulle man i stället kunna lyfta fram ”översättningsrätt”.
– Undertextare har normalt bättre språk- och kulturkunskap än de flesta tittare. Och mer tid för att kolla upp fakta, säger Jan Pedersen, docent i översättningsvetenskap vid Stockholms universitet.
Tre speciella villkor för under­textning är begränsningar i tid och utrymme, samspel mellan ljud och bild samt omvandling från tal till skrift.
Eftersom vi pratar fortare än vi läser, kan allt som sägs inte textas. Därför måste texten ofta kortas. Den måste också ligga kvar tillräckligt länge i bild för att alla ska hinna läsa. Men den får inte ligga kvar när nästa replik börjar.
– Text ska tas ur bild enligt vissa kundspecifika regler, förklarar Helena Lindén, som översätter från norska, danska och engelska till svenska. Under­texter måste synkroniseras med bild och dialog för att det inte ska bli förvirrande. Texterna får inte komma för tidigt, eftersom det kan göra att budskapet avslöjas innan personen har börjat tala.
Ibland kanske man väljer att göra om ett nekande uttryck till ett jakande.
Replikväxlingen ”Is it im­possible for you to stop?” ”Yes.” kan i svensk översättning bli: ’Kan du sluta?’ ’Nej.’ Men ett nekande svar bör inte över­sättas med ett ja om man samtidigt ser att den som pratar skakar på huvudet.

När man undertextar blir tal till skrift, men undertexter är egentligen varken talspråk ­eller skriftspråk, utan en ­hybrid. Därför får undertextare bryta mot vissa skrivregler. De skriver till exempel sånt och som i stället för sådant och såsom.
Helena Lindén använder nån och nåt, men om någon eller något tydligt uttalas så skriver hon ut det. Varann använder hon endast i nödfall, och hon skriver aldrig dom. Genren avgör vilken talspråksnivå hon lägger sig på.
– Utrymmesbrist, pladdrigt tal och dia­lekter är de största svårig­heterna, menar Anna Gäredal, som översätter från engelska till svenska. En annan utmaning är att hitta rätt ton och nivå. Det kan också vara svårt att undvika en viss engelskpåverkan när man ­jobbar med engelska, och kanske också har lätt att ta till anglicismer.

Men det allra svåraste, enligt ­Helena Lindén, är att korta ­texterna. Tittarna måste hinna se vad som händer i bild samtidigt som de läser texten. Och undertextaren har bara två rader och ett begränsat antal tecken till sitt förfogande.
– Hur ofta har man inte fått skriva om en hel mening bara för att en punkt inte fick plats? frågar sig Helena Lindén.
Det är också krångligt att förtydliga när någon pratar osammanhängande.
Som ett strålande exempel på motsatsen framhåller hon ett tillfälle när hon svensk­textade Gudrun Schyman.
– Det var det tacksammaste jag har gjort. Det hon sa fick plats på 37 tecken på två rader. Hon tappade aldrig bort sig, avbröt aldrig en påbörjad ­mening och bytte aldrig tempus eller ordföljd.

Det finns en uppsjö av undertextarknep för att få ner antalet tecken i översättningen. En undertextare kan för det första få hjälp av bilden – en mening som Look at this painting kan bli ’Titta på den här’ om man samtidigt i bild ser en person som pekar på en tavla.
Men upprepningar och småord som liksom, ju och alltså kan ofta utelämnas. Och att skippa subjektet i en mening kan rädda dagen för en undertextare. I wonder if the teacher agrees kan då bli ’Undrar om läraren håller med’, utan något Jag i början.
På svenska använder vi heller inte titlar och namn vid tilltal lika ofta som på engelska, så sådant kan med fördel strykas. You are the fastest runner, Rose blir då ’Du är den snabbaste löparen’.
Även syntaxen kan förenklas, alltså hur ord kombineras med varandra till satser och meningar. Översättningen Jag tycker inte om att tvätta och jag tycker inte om att stryka kan kortas till Jag tycker inte om att tvätta och stryka.
Och om man går från specifikt till generellt kan This Nuits-St-­Georges Premier Cru Clos de Thorey Monopole is very good bli ’Det här vinet är mycket gott’.
Några tecken kan också sparas in när en verbfras förvandlas till ett enkelt substantiv: I make a living by writing ­articles blir då ’Jag är journalist’.
Anna Gäredal har några andra handfasta tips: kommer att kan bli ska, ögonblick kan bli stund och på det här sättet kan bli ett enkelt så.

Ordlekar är något som kan ställa till huvudbry. De kräver ofta en del handpåläggning för att fungera, och kan vara en källa till både sorg och glädje för en över­sättare. Ibland går det inte att få till något vettigt men ibland samspelar språken och under­textaren lyckas göra bra översättningar. Ett exempel är när talaren i rutan råkade missa slutet på ett ordspråk, och rättade sig själv: Nip it in the butt … bud. Här hittade under­textaren den svenska motsvarigheten, som kunde matcha det engelska originalet: ’Stämma i häcken … bäcken’.
Ordvitsen Thanks a latte kunde återges med det finurliga ’Tack så mocka’, medan Decorating. Not deducing blev ’Inredning. Inte utredning’.
En extra fyndig undertext­ning såg Anna Gäredal i ­Monty Python-filmen Life of Brian (’Ett herrans liv’), där några män bråkar om stora näsor. En av männen säger: Where are you two from? Nose city? som översätts med: ’Var kommer du från? Näsareth?’
Och Jan Pedersen noterade en träffande översättning i tv-serien Coupling. En kvinna har fått bedövning under en förlossning och säger till läkaren: Here’s Dr Take-Away-My-Pain, vilket blev: ’Här kommer grabben med blockad i’.

En annan stötesten är sångtexter, påpekar Helena Lindén. De är ofta rimmade och helst ska översättningen ha lika många stavelser som originaltexten.
– När det gäller sångtexter är inte ens norska och svenska tillräckligt nära varandra för att det ska vara en baggis, säger hon.
En julsång som på norska började ”Adventslys og lusse­katter / Gaver i kalenderen”, fick den svenska inledningen ”Adventsljus och lussekatter / Gåvor i kalendern sen”. Allt för att matcha antalet stavelser.
Referenser till ­specifika kulturella fenomen kan också behöva anpassas. I sin avhandling Scandinavian subtitles skriver till exempel Jan Pedersen om ett problem som uppstod i samband med en replik i tv-serien Mash. Där berättar en överste om hur han har tränat sig i att inte le: ”I watched a hundred hours of the Three Stooges. Every time I felt like smiling, I jabbed myself in the stomach with a cattle prod.”
The Three Stooges är en amerikansk tv-serie i slapstick-genren som är ganska okänd i Skandinavien. Att rakt av skriva ”the Three Stooges” i undertexten ger alltså inte samma associationer för en svensk eller dansk tittare som för en amerikansk. I det här fallet översatte den svenska undertextaren till det enkla underhållning, medan det på danska blev Gøg og Gokke, som är den danska motsvarigheten till Helan och Halvan.

En annan svårighet är att översätta knarkslang från engelska till svenska. En term som edibles, ’ätbara droger’, har ingen självskriven svensk motsvarighet. Man kan lösa det genom att använda ett mer generellt uttryck, behålla det engelska ordet eller förklara begreppet på svenska.
Undertextare måste även hantera känsligt språk. Men Anna Gäredal tycker inte att det innebär några större svårigheter. En av hennes kunder har tydliga anvisningar om att stryka n-ordet om det inte ingår i ett rasistiskt sammanhang. Ibland går det också att ersätta med ord som bror eller snubbe.
– Det är viktigt att alltid se orden i sin kontext, säger Helena Lindén. Vilken effekt förväntar sig talaren att få vid användning av känsliga ord? Är det någon som driver med sig själv eller någon som sparkar på en som redan ligger?

Jan Pedersens framtidsspaning är att arbetet som undertextare kommer att bli annorlunda. Han tror att efterredigering, som innebär att undertextare redigerar maskin­översatta texter, ­kommer att öka. Men han tror också att det alltid kommer att finnas personer som gör undertextning från scratch.
– Talent crunch, alltså brist på kompetent arbetskraft, kommer att leda till högre kvalitet och bättre arbetsvillkor.

Ingmari Bergquist är frilansjournalist och undertextare.