Böckerna du borde läsa i sommar

Victor Malm, kulturchef på Expressen:
T. Singer (på norska) av Dag Solstad

Alla som kan läsa på svenska kan lära sig att läsa på norska. Skandinaviens största författare dog i våras, och det hedras bäst genom att läsa honom – på hans eget språk. Det snirklar genom hjärnan som det smartaste och sorgligaste samtal du någonsin haft. Enkelt och uttrycksfullt. Sverige är för litet för svenskan.

Alva Dahl, författare, översättare och doktor i nordiska språk:
Världens ljus och himlens skönhet (översättning Rannveig och Peter
Hallberg) av Halldór Laxness

Att läsa denna roman är att kliva in i en sagolik språk­värld genom­strålad av humor, förundran och djup tragik. Huvudpersonen Ólafur Kárason, även kallad Ljósvikingen (han från Ljusvik), är en särling med ett helt eget och ganska tankeväckande sätt att erfara livet, där skönheten är det högsta värdet. Kalla honom autist eller helig dåre; översättarna skriver fram hans och romanens hållning på ett helt briljant sätt. Peter Hallberg var för övrigt litteraturhistoriker med särskild inriktning just på Laxness och isländsk litteratur, men skrev också värdefulla läroböcker i stilistik.

Kalle Lind, program­ledare, poddare och författare:
Gentlemen av Klas Östergren

Ett tröttsamt val, men jag måste säga Klas Öster­grens Gentlemen. Inte i första hand för att det är min favoritroman, utan ännu mer för att det är min 21-åriga sons favo­rit­roman. Den fick honom att börja boxas och lära sig knyta Duke of Windsor-knut, den fick honom att gå vidare med de betydligt mer avan­ce­rade uppföljarna Gang­sters och Rene­gater, men först och främst lärde den honom ordet luguber. Vilket var ett utmärkt ord att kunna när han sedan gick vidare med Sjöwall & Wahlöö, som verkar ha satt en ära i att straffa in orden luguber och trankilt i alla sina tio romaner om brott. Det är så man bygger en bildning och en språkkänsla: på ren lust och nyfikenhet.

Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare:
Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander och Bruno Liljefors – en ­biografi av Fredrik Sjöberg

Mattias Timanders debutroman, Din vilja sitter i skogen, är en fantastisk läsupplevelse. Inte minst för den som har sina rötter i de nordligaste delarna av vårt land. Boken berättar inledningsvis om en ung mans strövtåg i norrländsk natur. Han befinner sig i en liten by i Kiruna­trakten och redo­visar syn­intryck, tankar och minnen på ett tal­språk med dia­lektala inslag som gör att texten får ett eget liv. Så små­ningom går den unge mannen över till strövtåg i stor­staden Stock­holm där han får utlopp för ett nyväckt intresse för litteratur och läsning. Och, förstås, nya möjlig­heter till sociala kon­takter. Rent språkligt är det intressant att se hur talspråket i denna del av boken bitvis har mindre av de dialektala inslagen än i den in­ledande delen. För att inte tala om den avslutande. Där vi åter befinner oss i den norrländska miljön …
Fredrik Sjöbergs bio­grafi om Bruno Lilje­fors är verkligen läs­värd. Den är inte bara informations­rik – som en biografi naturligtvis ska vara – utan dessutom oerhört underhållande. Boken är skriven med lätt hand. Som läsare njuter man av Sjöbergs humor och språkbehandling. Man imponeras också av hans förmåga att sätta in Liljefors liv och verk i ett bredare perspektiv. Här får jag som läsare kunskap inte bara om Liljefors utan också om hans många konstnärskolleger och vänner.

Martin Sundin, generaldirektör för Institutet för språk och folkminnen:
Sommerfugle­dalen – et requiem (på danska) av Inger Christensen

Ett verk som författaren beskrev som ”att gradvis komma till insikt om dödens närvaro” låter kanske inte som självklar strandläsning en solig sommardag. Men Inger Christensens sonett­samling Sommer­fugle­dalen kan vara det vack­raste – och på sitt sätt mest livsbejakande – som skrivits på ett skandinaviskt språk. En modern klassiker som förtjänar att bli läst och älskad av många. Sven Christer Swans svenska tolkning, Fjärilsdalen, är läsvärd, men helst bör man ta sig an de 15 dikterna på original­språket – gärna ackompanjerade av Christen­sens egen inläsning och med ett fjärilslexikon inom räckhåll. Klang­färgen i de danska vokalerna, skimret i fjärils­vingarna och dikternas hisnande perspektiv på liv och för­gäng­lighet skapar en upplevelse som dröjer sig kvar långt in på hösten.

Fanny Forsberg Lundell, professor i franska vid Stockholms universitet:
Analfabetism – det osynliga funktionshindret av Gulistan Kavak

”Nu ska vi till Sverige och bli som era barn igen”, säger författarens kurdiska föräldrar när de åter­vänder till Sverige efter sommarsemestern. Socionomen Gulistan Kavak, med föräldrar som aldrig fått lära sig att läsa och skriva, varvar egna erfarenheter som går rakt in i hjärta och hjärna, med intervjuer och en beskrivning av kunskap som finns om fenomenet. I dag har 13 procent av befolkningen i Sverige, varav 34 procent av de utrikes födda, otillräckliga läsfärdig­heter. Boken utgör ett inifrånperspektiv på hur livet ser ut i skriftspråks­samhället för någon som inte kan koden, sam­tidigt som Gulistan Kavak väl belyser vad som händer med rela­tioner mellan föräldrar och barn. En modig ansats att beskriva och uppmärksamma något vi varken talat eller skrivit tillräckligt mycket om, med barn­perspek­tivet i centrum.

Mats Landqvist, professor i retorik vid Örebro universitet:
Syskonen av Magnus Florin

En stor favorit är för mig Magnus Florins bok Syskonen. Detta ganska korta stycke prosa är skrivet i jag-form, och den unge huvudpersonen har nio syskon som han har ansvar för, men de tycks hela tiden skingras och vara på väg bort någonstans. Den är skriven med stor finess, tycker jag. Kompositionen är stram, relativt repetitiv och påminnande om en dagbok. Men det som imponerar mest är Florins mycket precisa språk. Det gestaltar huvudpersonens sakliga observerande anteckningar från vardagen på ett helt uppslukande sätt. Man anar ett suggestivt djup mellan de spar­smakade raderna.

Louise Holmer, huvud­redaktör för Svenska Akademiens ordlista och forskare i svenska vid Göteborgs universitet:
Vägen till Klockrike av Harry Martinson

På väg mot Klockrike kan den samtida läsarens ordförråd utökas med avledningar och sammansättningar som de resoluta kavatighet och låtsighet, de aningen mer poetiska minnessvärm, löftesflöde och tobaks­litte­rär, samt förundras över bäckens smalröstade jomning. De tillfälliga ordbildningarna växer i både sol och skugga och bidrar till att illustrera fotfliten hos alla som gick vägarna, liksom tåla­modet hos de obotligt sjuka som blivit visa i sin liggandes skola och aldrig fått vila där duvkullan växer. Vägen till Klockrike är en veritabel ord- och frasfest, och under denna tillställning får vi en bild av det förra sekelskiftets liv på vägarna, vandrat under tvång av somliga och i ren frihetslängtan av andra.

Rachel Mohlin, skåde­spelare och författare:
Omöjliga varelser (övers. Fredrika Spindler) av Katherine Rundell

Ja, jag an­vänder också ordet magisk lite slappt ibland. Kan ibland utbrista i en spontanrecension av en lunch och säga att den var just magisk. Med det menar jag ju att den var väldigt trevlig vad gäller sällskapet och maten var god, men just magisk i ordets rätta bemärkelse är ju sällan luncher. De är snarare ofta rätt platta. Och ordet magisk borde i mitt tycke doseras en aning till dess verkliga innebörd är värdig användandet.
Det är ett ord som bör användas med försiktighet helt enkelt. Men, för att beskriva denna bok och berättelse finns det faktiskt bara ett bra ord och det är just: MAGISK!
Välkommen till en sago­värld av varelser som är bortom allt vi tidigare varit med om, ja, de är också MAGISKA. Varelserna har fått art­namn som kommer få dig att kurra av språkligt väl­behag, tro mig. Jag vill inte avslöja ett enda här men författaren har lyckats så bra att jag tror på varenda varelse hon art­bestämmer och undrar när jag ska stöta på dylik i en skog eller vid ett vattendrag nästa gång jag kanske campar. (Varför jag nu tror jag ska göra det i sommar, händer ­magiskt nog sällan.) Låt dig nästlas in i drömvärldar och träffa barn på sommar­lov som är utlämnade till varandra och som med list och magi och var­andras vänskap tar sig genom mörker och mödor på de mest, ja, magiska vis. Berättelsen är därtill spännande, rörande och du kommer behöva varsla omgivningen om lite längre läsfrånvaro för har du väl börjat läsa, ja, då kommer du inte vilja sluta. Så magisk är nämligen denna magiska läsning.
Och ytterligare magi i sammanhanget är att det tydligen ska bli en hel serie böcker som rör sig i just denna magiska värld. Med detta sagt är ju sträckläsningen säkrad för lång tid framöver. Det är, ja, det vet ni ju vid detta laget, helt enkelt magiskt.

Kristian Blensenius, redaktör för Svenska Akademiens ordlista och Svensk ordbok samt forskare i svenska vid Göteborgs universitet:
Riktig svenska av Erik Wellander

En bok som varit med mig från barnsben är Erik Wel­lan­ders Riktig sven­ska. Jag vill tipsa om att läsa den som en bok som även uppmärk­sammar språk­bruket och inte bara logiken, som Wellan­der kan­ske annars är mer känd för. I det långa avsnittet ”Sin och hans” noteras till exempel att ”Språkbruket medger […] rätt stor frihet”. Regler för lös och fast sammansättning ”finnas icke”, utan vi måste ”akta på språk­bruket”. I uttryck som starkare än du/dig är bruket ”ytterst vacklande” och ”ingendera formen [kan] anses fel­aktig”. Den bisatsformade Att han inte kommer! ”har vunnit hävd även i det all­männa språk­bruket”. Regler för adverb­former som uppen­bart/uppenbarligen ”kunna icke ges”; vi måste i stället ”iaktta deras användning”. Och ett helt avsnitt heter faktiskt ”Språket och dess föränderlighet”!

Susanna Karlsson, docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet:
Där världen kallas skog (övers. Mats Dannewitz Linder) av Ursula K. LeGuin

När jag planerar min sommar­läs­ning brukar jag vilja börja med ett par kortare romaner för att komma igång. Där världen kallas skog av Ursula K. LeGuin är bara drygt hundra sidor lång. Det gör att den känns lätt att ta sig an, även om inne­hållet är desto tyngre. Här behandlas teman som kolonisation, förtryck och etik; boken skrevs som en kommentar till Vietnamkriget. Ett bärande tema i boken är att LeGuin använder sig av Sapir–Whorf-hypotesen för att genom språket visa hur urbefolkningen och kolonisatörerna förhåller sig till naturen omkring dem. För urbefolkningen är skogen hela världen, full med nyanser och detaljer. För kolonisatörerna är världen tom – ingen har ju brukat den än, utan där finns ju bara en massa skog. Språket blir i högsta grad ett sätt att skapa den verklighet man lever i. Det finns starka paral­leller till dagens klimatdebatt och forsknings­fältet eko­lingvistik. Även om det är över 50 år sedan den här boken kom ut är den fortfarande i högsta grad relevant.

Olle Josephson, professor emeritus i nordiska språk vid Stockholms universitet:
Smärre berättelser och Nya berättelser av Tage Aurell

Böcker är för ordrika. Hellre då Tage Aurells 1940-­talsnoveller: ord­knapp­het, koncentration och det under­för­stådda. Låna Smärre berättelser eller Nya berättelser på bib­lioteket! Tag valfri novell! Redan start­meningen visar metoden. ”Hon kommer opp igen och står med mor sin och väntar på bussen måndag morgon” (Pingstbrud, flickan som dansat döden på sig en vårnatt.) ”Nerpå posten har de sett det.” (Intill helgsmål, fästmannen som får brev med förlovningsringen i retur.) Pronomen, sub­stantiv i bestämd form och verb i presens eller perfekt går rakt på och mycket nära männi­skorna, liksom bykollek­tivets bakgrundsbrus. Miljön är svenskt gles­­bygdssamhälle, levande ännu på 1950-­talet. En Aurellnovell läses långsamt; det går ändå fort för den är kort. Sen har man att tänka på i en vecka.

Charlotta Seiler Brylla, professor i tyska vid Stockholms universitet:
Tillbaka till Reims (övers. Johan Wollin) av Didier Eribon

Vissa böcker träffar djupare än andra och får världen att kännas lite mer begriplig. Didier Eribons självbiografiska bok om sin klass­resa från en fattig arbetarfamilj i Reims till ett liv som framstående intellektuell och Foucault-biograf är en sådan bok. Eribon är sociolog och hans fängslande be­rättelse är lika mycket en skildring av det fran­ska samhället. Språket spelar en av­gö­rande roll, både i hans egen livs­historia och i hans analys av sam­tiden. Eribon beskriver hur det är att leva mellan två världar – den han växte upp i och den han tagit sig till – och hur det innebär att navi­gera mellan två språk. Sam­tidigt visar han på ett tankeväckande sätt hur vänstern gradvis tappat den ”sociala sammanhållningens språk­bruk” – ett språk som i stället plockats upp av höger­nationalismen.

Nina van den Brink, ­August­prisvinnare, författare och frilans­journalist:
Ett hus på randen till tårar (övers. Mats Löfgren) av Vénus Khoury-Ghata

I Ett hus på randen till tårar berättar Vénus Khoury-Ghata om en dysfunktionell familj i Libanon på femtiotalet. Den 130 sidor tunna romanen beskriver en familj och ett land som slits isär av sina inbördeskrig, där handlingen försiggår i språket. När mamman ber pappan att inte döda deras son svarar han att det vore honom främmande, ”jag vill begrava honom levande” och mammans sallader är alltid för salta, ”troligen kryddade med hennes tårar”. Bokens medvetenhet om hur språk formar en individ satte djupa spår i mig i tjugoårsåldern. Berättaren slits mellan den bildade franskan och de praktiska göromålens bildrika arabiska. Hon skäms över sin mammas ”franbanesiska”, där klasskonflikten och förtrycket finns inbyggt, medveten om hur människor skissas av sina egna ord.

David Håkansson, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet och ledamot av Svenska Akademien:
Småländska – orden och grammatiken av Carl-Erik Lundbladh och Gunlög Josefsson

Jag vill gärna tipsa om Småländska av Carl-Erik Lundbladh och Gunlög Josefsson. Svenskans dialektala variation är fascinerande! Tack vare författare som Astrid Lindgren och Vilhelm Moberg har flera småländska ord och uttryck blivit välkända. Men Småland är stort, och för den som vill veta mer om språket i detta vid­sträckta landskap kan Småländska varmt rekommenderas. Boken tar förstås upp olika småländska ord men innehåller också en grammatikdel. Carl-Erik Lundbladh har tidigare också givit ut dialektord från Skåne, Blekinge och Halland. Passa på att upptäcka mer om sydsvenska i sommar!

Karin Milles, professor i svenska på Södertörns högskola:
Metaphors we live by av George Lakoff och Mark Johnson

Jag vill tipsa om Metaphors we live by av George Lakoff och Mark Johnson – en klassiker. Grundtanken i boken är att metaforer inte bara är pynt i språket, utan verktyg vi använder för att förstå tillvaron. För metaforer använder vi hela tiden. När vi säger till en ny flört att vi inte vill gå för fort fram, använder vi metaforen att kärlek är en resa. Precis som resor kan kärlek ha mål: en första kyss, ett fast förhållande, kanske barn. Och när det tar slut säger vi att vi går skilda vägar – mot nya mål på egen hand. Om vi i stället ser kärleken som något levande – som växer, blommar eller kanske tynar bort – förstår vi att det spelar roll hur vi behandlar den och varandra. Men det är inte bara kärleken som är en resa – det är läsningen också. Metaphors we live by är ett fint sällskap på vägen.

Anders Q Björkman, fackboksredaktör och krönikör i Svenska Dagbladet:
A clockwork orange och The doctor is sick av Anthony Burgess

Språk har, menade Anthony Burgess, tre funktioner: kommunikation, social kontakt och njutning. Han betonade det sistnämnda. För den som vill njuta av hans romaner, alltid med inslag av lingvistisk humor, kan jag tipsa om två: I A clockwork orange (eller En apelsin med urverk, som den första svenska utgåvan var betitlad) ägnar sig unga nihilister åt ”ultravåld” – och samspråkar på slangspråket nadsat, ett hopkok av ryska, romani, malajiska och cockney. Många har sett Kubricks film, men boken bjuder på mer av Burgess fascinerande hittepå-språk. I hysteriskt roliga The doctor is sick – som med sitt stora inslag av cockney bör läsas i engelskt original – rymmer en doktor i lingvistik från sjukhuset, med nyrakad skalle och allt, kvällen innan hjärn­tumören ska bort. I Londons natt­liv möter han all­sköns udda exi­sten­ser och – inte minst – deras sätt att tala engelska.

Martin Persson, dokto­rand i nordiska språk vid Stockholms universitet:
Okänd soldat (övers. Nils-Börje Stormbom) av Väinö Linna

Ibland fångas man av språket i ett litterärt verk, ibland är det berättelsen som griper tag i en. Har man tur samverkar dessa två faktorer. Har man riktig flax finns det också något för oss med språk­vetenskapliga special­intressen. En sådan kombination finner jag i Tuntematon sotilas av Väinö Linna, som jag läst i Nils-Börje Stormboms svenska översättning med titeln Okänd soldat. Handlingen utspelar sig under fortsättningskriget, så det är rätt mycket elände inblandat, men även skickliga männi­sko­skildringar och humor. Bonusen för mig som språkvetare står att finna i dialogen. Där originalets soldater talar diverse finska dialekter, får de i översättningen i stället tala svenska dialekter från olika delar av Fin­land. En utmärkt introduktion till traditionella östsvenska folkmål.

Karin Westin Tikkanen, författare och docent i latin:
Bokens folk – en civilisationshistoria från papyrus till pixlar av Joel Halldorf

”Det skrivna ordet sätter historien i rörelse”. Genom hela boken hittar man samma sköna hantering av språket. Det handlar om en hyllning av läsandet, men också om tro. En stor del av bokläsandets status i vårt samhälle i dag kan nämligen knytas till de tre stora religionerna judendom, kristendom och islam, och titeln Bokens folk kommer från muslimernas benämning på judar och kristna, eftersom de följde Toran och Bibeln. Boken handlar med andra ord inte om något enskilt språk utan om boken som företeelse, en teknologi med mer än tvåtusen år på nacken, samt om hur läsandet förändrat oss människor – först klivet från muntlig kultur till skriftlig, sedan från handskrivna papyrusblad till den tryckta texten, och i vår egen nutid upplever vi ett nytt kliv, i form av det digitala språnget.

Kristy Beers Fägersten, professor i engelska vid Södertörns högskola:
Väggen (övers. Rebecca Lindskog) av Marlen Haushofer

En kvinna följer med ett par och deras hund till en stuga i de österrikiska bergen. Paret och hunden sticker ut på promenad medan kvinnan stannar kvar i stugan. Efter några timmar kommer hunden tillbaka – utan paret. När frånvaron börjar oroa går kvinnan själv ut och letar. Hon hinner inte långt innan hon upptäcker en osynlig vägg som visar sig avskärma henne totalt från omgivningen. Vid det här laget är läsaren lika fängslad av boken. Det som utmärker Väggen språkligt är att när berättelsen väl är igång så släpper den inte taget om läsaren. Bokens sidor framstår som väggar av ord utan något avbrott i form av nya stycken eller kapitelindelningar. Läsaren stängs in av dessa väggar, trevar sig längst dem med varje sidbyte, men hittar inte ut förrän boken är klar – och knappast ens då.

Nils Håkanson, över­sättare, författare och redaktör för Svenskt översättarlexikon:
Den unge Leopold, Leopold och Gustaf III, Leopold och reuterholmska tiden, Leopold under Gustaf IV Adolf och Leopold och det nya riket av Olle Holmberg

Olle Holmberg (1893–1973) var professor i litteraturhistoria och litteratur­kritiker. Mellan 1953 och 1965 skrev han inte mindre än fem band om den myllrande, dyna­miska epok i svensk kulturhistoria som sträcker sig från frihets­tidens slut till roman­tikens utblomstring. I centrum stod Gustaf III:s hovpoet Carl Gustaf af Leopold (1756–1829), en skald som Holmberg själv beskriver som tämligen usel, inställsam, småaktig och löjlig. Utifrån den på många sätt löjeväckande Leopold lyckas Holmberg teckna det stora epokskiftet i all dess motsägelsefullhet och rikedom. Språket är i långa stycken briljant, fyndigt, kunnigt och präglat av ett kärleksfullt öga för de lyteskomiska dragen hos de avport­rätterade personerna. En guld­gruva för den kulturhistoriskt intres­serade, på ett antikvariat nära dig!

Wivan Nygård-Fagerudd, direktör för Finlandsinstitutet:
Alla mänskorna ha problemen av Adrian Perera

Att läsa Adrian Perera är att sätta språk­känslan i krocksimulator: tryggt och extremt omskakande. Constance kommer från Sri Lanka. Hon har lydigt gift sig med finlandssvensken Reidar så att hennes föräldrar ska ha ett barn mindre att bekymra sig för. Men äktenskapet sprack kort efter att hon födde sonen Anthony, och livet som ensamstående mamma på en liten ort i Finland blir dagligt stret för försörjning och för att göra sig förstådd. Pereras sätt att gestalta flerspråkighet är vid­under­ligt. Han byter och bryter, språk flyter in i och ut ur varandra, beroende på vem Con­stance pratar med. Alla mänskorna ha problemen är hans tredje bok om Constance men den första skriven ur hennes perspektiv. Fram träder rasism, exotifiering och valhänt vänlighet mot ”den andre”. Det är djupt berörande.

Anders Svensson, chefredaktör för ­Språk­tidningen:
Because internet – understanding the new rules of language av Gretchen McCulloch

På juldagen år 800 kröntes Karl den store till romersk kejsare. Det gjorde honom till den då mäkti­gaste i världen – trots att han inte ens kunde skriva sitt namn. Siså­där ett drygt årtusende senare lever vi i ett skrift­språks­samhälle där nästan alla skriver dagligen. Många skriver formellt i yrket. Ännu fler skriver in­for­­mellt på nätet, i sociala medier, chattar, mess och mejl. I Because internet – under­standing how language is changing skildrar lingvisten Gretchen McCulloch dom senaste år­tion­denas digi­tala skrift­explosion. Hon beskriver hur nät­kul­turen formar språket och hur tal­språk­liga drag präg­lar den här typen av skrift – från emojier och inter­punk­tion till diskussions­mönster och typografisk ton. Boken har visser­ligen hunnit bli sex år gammal – vilket sett till den digitala utveck­lingens hastig­het gör att den i tiden snudd på befinner sig närmare Karl den stores tid än i dag. Men som historie­lektion som pekar från romar­riket och in i fram­tiden är den ändå lika nyttig som roande läsning.