Bild: 
Staffan Eng
Milena Podolšak doktorerar om tidsbegrepp i svenskan och har översatt tolv svenska romaner till serbiska.

BKS

”I dag frodas en språkpurism”

År 2017 blev många politiker på Balkan tagna på sängen. Tusentals människor undertecknade då en deklaration om att bosniska, kroatiska, serbiska och montenegrinska borde ses som ett enda språk, med flera standardformer.

– Som i de flesta språk handlar det om en skala av dialekter, där det är svårt att dra någon tydlig gräns. Den situationen utnyttjas av nationalister som vill att varje land ska ha sitt eget språk, säger lingvisten Milena Podolšak – en av dem som skrev under deklarationen.

I dag frodas en språkpurism, där länderna försöker fjärma sig från sina grannar. I Serbien premieras det kyrilliska alfabetet, trots att de flesta serber föredrar latinska bokstäver – som används i Kroatien. Dialekter motarbetas och alla ord ska uttalas enligt en slavisk norm.

– Språkpolitiken måste bli mer inriktad på att beskriva det språk som används, och tillåta olika dialekter, i stället för att skapa en idealbild av ett språk som ingen använder. Det är elitistiskt att tala om för folk hur de ska prata, säger Milena Podolšak.

Själv tycker hon att skillnaderna mellan kroatiska och hennes eget språk – serbiska – inte är större än dem mellan stockholmska och skånska. Olika serbiska dialekter kan till och med skilja sig mer.

6 fakta om BKS

Skriftspråket uppstod under 1800-talet.

Antal talare

19 miljoner talare i Serbien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro. Med sina 130 000 talare i Sverige utgör de så kallade BKS-språken – bosniska, kroatiska, serbiska och montenegrinska – tillsammans vårt fjärde största språk.

Historia

Standardspråken uppstod under inflytande av språkreformatorn Vuk Karadžić, som på 1800-talet skapade ett skriftspråk som baserade sig på folkspråken i stället för den ålderdomliga kyrkoslaviskan. I det forna Jugoslavien gjordes försök att smälta ihop BKS-språken till serbokroatiska, men i dag räknas de vanligen som självständiga språk.

Uttal

I likhet med svenskan har BKS-språken tonaccent. Grad med stigande a-ljud betyder till exempel ’stad’, medan grad med fallande a-ljud betyder ’hagel’. Språken delas in i ekaviska, ikaviska och ijekaviska dialekter, där e uttalas ”e” (serbiska), ”i” (några kroatiska dialekter) respektive ”ije/je” (kroatiska, bosniska, montenegrinska och vissa serbiska dialekter).

Alfabet:

I Serbien och Montenegro används kyrilliska och latinska bokstäver, medan övriga länder bara använder latinska. Varje bokstav i ena alfabetet har en motsvarighet i det andra, vilket gör det lätt att transkribera. En bokstav motsvarar ett ljud, vilket gör att utländska namn skrivs om. Stellan Skarsgård stavas till exempel Stelan Skašgord.

Grammatik

Liksom i andra slaviska språk finns två uppsättningar verb som uttrycker oavslutad respektive avslutad handling, så kallad aspekt. Verbet ’läsa’ motsvaras både av čitati, ’hålla på att läsa’, och pročitati, ’läsa färdigt’.

Liten ordlista

zdravo = ’hej’

čvrst = ’stadig, fast’ – flera ord består av endast konsonanter.

čarapa = ’socka’, av ottomanska turkiskans چوراب ’çorap’. Fyra hundra års ottomanskt styre i Serbien har gjort att turkiska lånord är vanliga.

moler = ’målare’, av tyskans Mahler – Kroatien tillhörde Österrike-Ungern, vilket också har satt sina spår.

mešati babe i žabe = ’blanda ihop gamla tanter och grodor’ – motsvarar svenskans ’jämföra äpplen och päron’.

bez dlake na jeziku = ’utan hår på tungan’, betyder ’ärlig’, ’rak på sak’.

Publicerad i nummer: 
5/2019