Bild: 
Jens Magnusson

Listan är alltid på topp!

När människan började skriva, för flera tusen år sedan, var det i syfte att upprätta listor. Sedan dess har de alltjämt haft en hög position i vår skriftvardag. Språkvetaren Tomas Svensson reder ut varför.

”De fem bästa knepen för en lyckad dejt”, ”Här är listan med de tio nyttigaste grönsakerna” och ”Sju enkla steg för ett bättre liv”. Klick, klick, klick. Den som varit inne på nätet någon gång under de senaste tio åren, kan svårligen ha missat listorna. De är ett dokumenterat bra sätt att fånga vår uppmärksamhet – och våra klick.

Och du kanske inte ens är medveten om det, men förmodligen har du redan hunnit med att ögna igenom flera listor i dag. Alla listor är dock inte lika tydligt ”listiga”; vissa listor uppfattar vi kanske inte ens som sådana. Likafullt är det slående i vilken omfattning vi skriver och läser dem.

I själva verket är det betydligt vanligare att vi läser texter i listformat, än att vi läser texter som är uppbyggda av linjärt ordnade meningar, som binds samman till en sammanhängande helhet (som den text du läser just nu).

Låt oss göra en snabbresa bland vardagslistorna! En som vi nog alla är bekanta med är inköpslistan. Några andra är deltagarlistan, listan över vilka som bor i just den här trappuppgången och listan med ordningsregler i tvättstugan.

En annan typ av lista finns i lexikon och encyklopedier, där uppslagsord och artiklar (oftast) är ordnade alfabetiskt. Det gemensamma för den listtypen är att den ger oss möjlighet att i ett relativt stabilt och varaktig format – på papper eller digitalt – både lagra och kategorisera vår samlade kunskap. Mycket praktiskt!

Listor har varit vanliga i alla tider. De var faktiskt med redan i skriftens begynnelse, men i takt med digitaliseringen har mängden listor ökat markant. Förutom ”klickfiskelistorna” i olika nyhetsmedier, har vi till exempel mejllistor, där vi enkelt kan överblicka våra brev. Vi läser och skriver i chatt- och kommentarsfält på sociala medier. Vi söker efter något i en sökmotor på nätet – och genast kommer en träfflista upp på skärmen. Genom att träffarna i listan är separerade från varandra i form av en vertikal lista, kan vi (relativt) enkelt få en uppfattning om träffarna, för att sedan bestämma oss för vilken av dem som vi vill fördjupa oss i.

I våra datorer finns dessutom ordbehandlingsprogram, som till och med känner igen när vi skriver i något som verkar vara en lista – och genast ordnas skriften i punktform, vare sig vi vill det eller ej.

En sådan här resumé över vardagslistor kan ge oss en inblick i vår vardagliga skriftkultur. Men det finns flera sätt att få grepp om våra skrivvanor, till exempel genom att studera barns skrivande. Att studera barn är för övrigt ett bra sätt för att förstå en kultur över huvud taget, för det som barn gör när de leker, ritar eller skriver, kan många gånger beskrivas som ett slags rekonstruktion av hur samhället ser ut i stort. Sådant som barn uppfattar som roligt, viktigt eller spännande återspeglas ju ofta i deras aktiviteter.

Och vad är det då barn börjar med att skriva? Jo, som regel är det ju namn, men väldigt tidigt brukar det även dyka upp listor av olika slag.

Vi ska nu titta på listor som tre barn har konstruerat.

Först möter vi Agnes, 3,5 år, som tillsammans med mamma, mormor och morfar ska åka för att storhandla sådant som behövs när man flyttat till en ny bostad. Agnes vet sedan tidigare att inköpslistan är viktig när man handlar, eftersom hon flera gånger varit med och ”haft hand om” inköpslistan i mataffären. För att det den här gången ska bli en riktig handlingsresa ”skriver” Agnes en inköpslista till respektive person som ska åka med och handla. Alla får en egen inköpslista: mamma får en, mormor en och morfar en. På föregående sida kan du se den lista som morfar fick (den gula lappen i mitten).

Alla listor som Agnes skrivit har ett liknande format som morfars lista, med en liknande typ av ”skrift” på listan. Givetvis går det inte att läsa på det sätt som en vuxen läser från en inköpslista, men det är ingen tvekan om att det är en sådan lista. Dessutom presenteras listan som en sådan. Agnes har alltså redan en tydlig erfarenhet vad en inköpslista är, hur den ser ut och hur den används.

Nästa person vi möter är Sara, 11 år. Sara har gjort en lista över vilka personer hon ska ge julklappar. Dessutom skriver hon i listan vad det är för julklapp hon planerar att ge respektive person. På sidan 21, den rosa lappen längst ner, visas en del av Saras julklappslista. Där går det att se att Sara använder listan i flera syften. Utöver att hon i listan för samman de släktingar som ska få en julklapp, och skriver vad de ska få, så markerar hon med en bock när julklappen är klar. Listan blir därmed både en förteckning över personer och över tilltänkta julklappar. Dessutom blir listan en resurs för att påminna om vad som är kvar att göra.

Det är alltså uppenbart att Sara har skaffat sig flera erfarenheter av hur listor kan användas och hur de kan utformas.

Den tredje listiga personen är Alexander, 11 år, som har gjort en lista i skolan under en engelsklektion (sidan 21, den blå lappen överst). Han har skrivit upp listan med engelska verb som klassen har i läxa – en lista som läraren i sin tur skrivit på tavlan i klassrummet. Att skriva av läxor på detta sätt gör Alexander några gånger varje vecka, och under i princip varje skolvecka skriver Alexander av en ny lista med engelska glosor. Innehållet i de här listorna är viktigt att plugga in, eftersom det varje vecka blir läxförhör på glosorna. Alexander tar sig på detta vis in i en skriftkultur där den här typen av listor tillskrivs relativt hög status. Viktig kunskap skrivs ner och lagras i den här formen.

Barn som Sara och Alexander tillbringar mycket tid i skolan, och då har ofta listor en central funktion. Ofta får de också en tydlig exponering i just skolan. Det kan handla om schemat för dagen, lektionsplanering, vad som kommer på provet nästa vecka och om ordningsregler i matsal och idrottshall.

Listor förekommer alltså i flera sammanhang – och med flera syften – i den kultur där barnen växer upp, både i hem och i skola. Listor utgör därmed en betydande del av den skriftkultur som vi alla lever i.

Och när man väl förstått hur grundläggande listorna är, så är det också intressant att ta med den kunskapen in i dagens debatt om sjunkande resultat i internationella tester av läsförståelse.

Det textlandskap som barn nu växer upp i, skiljer sig en hel del från hur textlandskapet såg ut för några decennier sedan. Genom den digitala revolutionen, och genom utvecklingen av internet, har vårt sätt att använda skrift förändrats. I dag använder vi skrift bland annat för att göra saker som vi tidigare gjorde muntligt, som att göra bankärenden, köpa tågbiljetter och småprata.

Den förändringen innebär också att sätten vi läser på förändras. Att till exempel läsa listor kräver andra slags lässtrategier än att läsa en text som den här artikeln. Jag påstår inte att det finns några enkla lösningar, men vi behöver ta in fler faktorer i debatten för att förstå komplexiteten i vad det innebär att vara en god läsare för sin tid.

Så långt om de listor som vi möter i dag. Men vad vet vi då om listans historia? Till att börja med kan vi konstatera att listan har varit med ända sedan skriften uppfanns. För cirka 5 500 år sedan utvecklade sumererna det skriftsystem som ligger till grund för vårt alfabet. De använde sig tidigt av bildtecken för att benämna föremål, personer och händelser. Som en följd av jordbrukets utveckling, kom allt större populationer att leva tillsammans. Med tiden ställdes därför också allt högre krav på administration, och dessutom medförde jordbruket en ny form av ägande. Sådant som arbetsdelning och sätt bedriva handel förändrades. Sammantaget bidrog det här till att det blev nödvändigt att göra mer avancerad dokumentation.

Tack vare rika fyndigheter från området där sumererna levde, kan vi med stor säkerhet säga en hel del om hur dokumentationen gick till under den här tiden – och den gjordes mycket ofta i form av listor. Vi har funnit en stor mängd lertavlor där man tryckt in bilder och tecken. Och många lertavlor visar just listor med bildtecken för sådant som boskap, spannmål och andra ägodelar. Men man har också använt bildtecken för att beteckna händelser. Ett exempel på det är att bildtecknet som användes för ’mun’ kombinerades med bildtecken för ’mat’, och det nya tecknet betydde ’att äta’. Med tiden utvecklades bildskriften till bokstavsskrift (se Språktidningen 4/14). Och folk fortsatte att skriva listor, även med det nya skriftsystemet.

Men varför är då listorna så grundläggande i vår kultur? För att säga något mer generellt om listan och dess egenskaper, använder jag Saras julklappslista som utgångspunkt. En egenskap hos listan är att den håller samman sådant som skribenten valt att hålla samman, en annan är att den är lätt att överblicka – i alla fall gäller det den vertikalt ordnade listan, vilken också är den vanligaste. Vi kan säga att det i Saras lista finns något som motiverar att det är just vissa personer, eller ”medlemmar” i den aktuella listan, som hon räknar upp. Det finns någon typ av relation mellan medlemmarna: de har en associativ relation till varandra genom att de är personer som alla ska få julklappar av Sara. Listans egenskap är just att förena sådant som hör, eller ska höra, samman. Det är den mest framträdande egenskapen hos listor.

Genom listor kan vi alltså skapa ordning i tillvaron, eftersom vi vet vilka som ska få julklappar, vi vet vilka ingredienser som krävs till bullarna, vi vet vilka som spelar i hemmalaget och vilka som spelar i bortalaget i fotbollsmatchen och vi vet vilka de tävlande bidragen är i Eurovision song contest.

Förutom att skapa ordning i tillvaron, kan listorna även göra det möjligt att rangordna och visa kronologiska förlopp. Av en resultatlista kan vi till exempel få reda på vem som vann Eurovision song contest, helt enkelt genom att segraren står överst. Då blir den översta listnivån den viktigaste. Listan över de fem bästa dejtingknepen kan däremot vara kronologiskt ordnad: först måste du …, sedan …, därefter …, när du kommit så långt så gäller det att …, och slutligen kommer du till finalen, då du … I en sådan dejtinglista är det ordningen mellan de olika listnivåerna som är viktig, och förmodligen är det den lägsta listnivån som är höjdpunkten, eller?

Så varför inte göra en egen studie av vilka listor du möter, eller använder dig av, i din vardag. Du kanske till och med kan skriva upp den uppgiften på din att göra-lista!

Och om du sätter i gång med studien märker du förmodligen att listorna är fler än du tror. Själv har jag blivit förvånad över listans stora dominans när jag har studerat vardagsskriften. Och när jag följt människor och deras ”listvardag”, har även de blivit överväldigade när de insett hur många listor de faktiskt har läst eller skrivit.

Kanske är det rent av dags att låta listan få en tydlig högtidsdag där den får den uppmärksamhet den förtjänar. Möjligen kommer den inte allra högst på listan – nationaldagen och mors dag hamnar nog högre – men definitivt borde den ta platsen före kanelbullens dag.

Tomas Svensson är filosofie doktor i svenska språket och arbetar som lektor vid Örebro universitet.

Publicerad i nummer: 
6/2015