Bild: 
Istockphoto

Familjesidan visar våra ideal

Vårt liv har sina riter och högtider: vi föds, namnges, gifter oss och dör. På familjesidorna kan vi följa livets gång, men här lyser också våra tankar om könsroller och familjebildning tydligt igenom.

Familjesidorna är bland de mest lästa i tidningen. En orsak till att läsvärdet är så högt kan vara att man får insyn i andra människors privatliv, även om nyheterna kanske främst publiceras för att informera släkt och vänner. Men om texten finns med i en tidning med lokal täckning, är möjligheten rätt stor att läsaren är bekant med den som texten handlar om, och då kan den bli högintressant.

Om man studerar familjesidorna historiskt blir det uppenbart att de förmedlar ett ideal.

För att börja från livets början: i födelseannonser har det alltid varit viktigt att ange om barnet är en flicka eller pojke. Men hur man språkligt delger världen att en ny människa har sett dagens ljus har varierat över tid.

Från slutet av 1800-talet var det högreståndspersoner som satte in födelseannonser. Följande kunde man läsa i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1890: ”En Dotters lyckliga födelse hafva vi härmed glädjen tillkännagifva. Upsala den 27 Februari 1890. Alice Hamilton, född Abrahamson, och Knut Hamilton.”

Efter andra världskriget blev födelseannonser vanligare även bland folk ur andra samhällsklasser. Oftast kunde man då läsa annonser där barnets kön skrevs med versaler – DOTTER eller SON – följt av moderns och faderns namn.

I slutet av 1900-talet har annonserna blivit längre, variationsrikare och mer personligt utformade. Dessa texter har alltså enbart två obligatoriska delar: barnets kön och annonsörens namn. Utöver dessa delar kan annonsören låta sin fantasi flöda.

Innehållet i texterna tyder på att barnet är efterlängtat och välkommet, som i denna annons från Sydsvenskan i augusti 1997:

Vår innerligt efterlängtade o älskade dotter och lillasyster
SOFIA
Åke och Christina,
Mattias, Eric o Björn Grunde

Här är barnet hela familjens barn, inte enbart son eller dotter – och det har, som sig bör, fått ett namn med detsamma, kanske redan i moderlivet. Tillkännagivandet av barnets namn har i notisen numera blivit nästan lika viktigt som att ange barns kön. Somliga kanske läser födelseannonser enbart för nöjet att ta del av tidens namnmode eller för att se hur man vill framställa den glada nyheten om ett barns födelse. Vissa nyblivna föräldrar gör detta till en skön konst.

I många födelsenotiser får man även reda på barnets vikt och längd. På 1990-talet drog man sig heller inte för att påtala fysiska detaljer som berör graviditet och förlossning, något som skulle vara otänkbart tidigare.

I nutida folktro förefaller barnet inte komma med storken utan med rymdskepp. Dagens Nyheter publicerade den här annonsen i januari 1992:

Rymdskepp landade
Välkommen
till Jorden,
lilla Dotter, LENI!

Annonsören diktar också ofta humoristiska verser till barnets ära. Klart avvikande är denna annons från Hallands Nyheter 1994, där en modern konstform apostroferas, samtidigt som texten föregivet återger barnets perspektiv:

Nu vill jag rappa
det blev en mamma och en pappa
Elin på Kanåsen
Varbergs BB den 1/4 1994
P.S. Mamma heter Carina Jansson och pappa heter Fredrik Björck.
Tack alla snälla tanter och farbröder som hjälpte mig ut. D.S.

Här är ytterligare ett exempel från Dagens Nyheter, publicerad 1992. Den lyser som en pärla och väcker uppmärksamhet genom sin längd.

Por fin – bien venida
född kejsarinna
ELIN MARIA ANTONIA
3240 gram 47 cm
Marianne Stolpe-Diaz
Manuel Diaz-Hipolito

Ett stort tack till Dr Kulas, Eva Serafens MVC,
ambulanskillarna (5 tr utan hiss) förlossning, operation avd. C23 KS 20/1 kl 11

Den drar också blickarna till sig eftersom den bitvis är skriven på spanska, har en ordlek – ”född kejsarinna” för förlossning med kejsarsnitt – och är dramatisk, främst genom att påtala ambulanskillarna och operationen.

Könsskillnaden i födelseannonser är inte påfallande stor, men ibland händer det att annonser med nyfödda pojkar har ord som man troligen aldrig skulle hitta i en annons om en flicka. I denna text ordet junior:

Thunholm JUNIOR
3 770 g 52 cm

Just denna annons, som publicerades i Sydsvenskan den 1 april 1978, blev för övrigt källan till ett nytt formuleringsmönster i tidningen. Fem dagar senare kunde man läsa följande annons i samma tidning:

Bengtsson JUNIOR
Vikt 3 800 g längd 53 cm

Man kan anta att de som satt in annonsen har funnit formuleringen i annonsen från den 1 april fyndig, och använt samma mönster. Det är så förändringar sker inom genren; någon är nyskapare och andra följer efter.

Numera ser en del läsare nog en möjlighet att avläsa namnskicket i den yngsta generationen i annonserna. I denna, från Sydsvenskan 2006, ser vi att föräldrarna valt att ge sina barn namn på som börjar på T:

Välkommen till världen vår lilla TUVALISA
Tilde och Tintins lillasyster Louise Kristiansson och Mårten Svemark
Lunds KK 4.8.2006

De språkliga stilidealen i födelseannonserna har alltså växlat genom tiderna. Dessutom kan, som vi sett, de språkliga kreatörerna visa vägen för andra annonsörer.

Tidningarna kan även välja att inte publicera vissa texter. Så var det med födelseannonserna med lydelser av denna typ: Flaggan i topp. Det blev en med snopp! och Hör klockorna klinga. Det blev en med springa! som fanns i lokaltidningar från 1970- till 90-talet. Annonser som dessa förekom aldrig i rikstäckande eller stora regionala tidningar. Numera förekommer de inte alls. En orsak kan vara att de anses för vulgära och inte tillräckligt politiskt korrekta, eftersom de framhåller barnets kön och ingenting annat. Tidningar som avvisar sådana notiser är måna om sitt rykte.

Numera publiceras ofta bilder på barnet. Över huvud taget flödar familjesidorna ofta över av bildmaterial. I somliga annonser är bilden till och med det överordnade.

I nyheter om bröllop och brudpar dominerar bilderna texten. Här har även bildernas estetik förändrats, från att i början av 1900-talet ha visat ett par med allvarlig uppsyn som stelt tittar in i kameran till att från 1980-talet och framåt bjuda tidningsläsarna på allehanda spexiga, avslappnade och ibland rentav vågade motiv från bröllopsparets högtidsdag. På 1960-talet var det ytterst sällsynt att bröllopspar fick en egen rubrik. Men här, i en annons i Arbetet från 1964, har redaktören inte kunnat avhålla sig från att kommentera makarnas namn i en allittererande rubrik och förklara det ovanliga namnskicket.

Två tolvor tillsammans
I Virestads kyrka har bröllop ägt rum mellan herr Tolfte Karlsson och frk Berit Tolvi Blad, båda från Virestad. De nyblivna makarna är barn nummer tolv i sina respektive syskonskaror, därav dopnamnen.

Även annonser om bröllop och vigsel är påverkade av det samhälle de tillkommit i och har därför förändrats över tid. Lysning var mer eller mindre obligatorisk om paret skulle ha kyrklig vigsel. Då kungjordes vigseln av prästen tre söndagar i rad. Under den tiden kunde församlingsborna meddela om de kände till några hinder för äktenskapet. I samband med lysningen hade paret mottagning då brudparet blev uppvaktat med presenter efter gudstjänsten. Här följer ett exempel från Arbetet 1984:

LYSNING
Stefan Bertryd
Gertrud Jönsson
Ev vister den 10/6 kl
13.00–17.00 i Svedala 18

Numera anges sällan vare sig mannens eller kvinnans titlar i lysnings- och bröllopsnotiser. Annat var det när vigsel kungjordes hundra år tidigare. Då var titlar obligatoriska, och ibland angavs även föräldrarnas namn och härkomst.

Wigde
Akademi-Docenten Doctor Carl Fr. Nauman och Mamsell Sophia Matilda Jönsson wigde i Åsums kyrka den 11 Oktober 1848.

Titeln på kvinnorna var vid denna tid Mamsell eller Demoiselle, om det skulle vara riktigt fint. Vanligen angavs yrkestitel enbart för den blivande brudgummen, men under 1950- och 60-talen yrkesutbildade sig allt fler kvinnor. Då angavs ibland deras yrkestitel, som i följande bröllopsannons från Svenska Dagbladet 1970:

Leg optiker Göran Olsson,
Kristianstad, med makan
kontorist Kerstin Eliasson, dotter till socialchef Olle Eliasson och hans maka Elsa, f Andersson, Kristianstad.

Sedan 1973 är lysning inte obligatorisk. Nu förekommer annonser där tilldragelsen delges läsaren på ett rättframt sätt, som i denna text från 1984. Här anges inga yrkestitlar alls, och man kan också notera att det hände att par döpte sitt barn i samband med vigseln. Det hade nog varit sensationellt 20 år tidigare:

TILLKÄNNAGIVANDE
Vi har gift oss
Åsa Andersson
Sven Persson
Stora Råby kyrka den 2/6 1984
Samtidigt döpte Tommy Qvennerberg vår Niklas

På familjesidorna finns också idéer om vem som ska firas. Hyllningstexter vid jämna födelsedagar eller vid dödsfall är, till skillnad från födelse- eller bröllopsannonser, längre berättande och beskrivande texter.

Minnesord, som även kallas minnesrunor eller nekrologer, är för det mesta sakligt skrivna av annan än nära släkting. Ofta har minnesorden ett personligt anslag, eftersom skribenten vanligen känner den som hyllas.

Perspektivet i texterna är beroende av vilken sorts relation skribenten har haft till den person som skildras; texterna kan vara opersonliga eller sakligt neutrala men också personliga och känsloladdade.

Men även i minnesorden gör sig de traditionella idéerna om genus påminda. Kvinnors liv skrivs som om de utspelade sig i den privata sfären. Texterna betonar deras inre liv och relationen till andra. Mäns liv, däremot, skrivs som om dessa utspelade sig i en förnuftsbaserad offentlighet, där deras känslor och relationer till andra inte blir lika tydliga. Man kan se detta när man jämför två nekrologer, båda hämtade ur Dagens Nyheter 2004. Denna är undertecknad av några väninnor till den döda:

Solveig Stenberg
Siffersinnad ekonom
(…) Solveig Stenberg föddes i Stockholm, där hon tog handelsstudenten vid Frans Schartaus gymnasium. Efter studentexamen arbetade hon ett år som sekreterare i Hamburg. Åter hemma i Stockholm innehade hon olika vikariat, bland annat på Sparbanksföreningen. (…) Även där arbetade hon med ekonomi.

Solveig var en i vårt ”tjejgäng”, och vi har haft mycket kul ihop under de 30–35 år vi har känt varandra och delat varandras sorger och glädjeämnen.

Men nu finns vår fina, vackra och stiliga väninna inte mer. Cancern, som hon kämpade så tappert mot, tog till slut henne ifrån oss. Även om dödsbudet var väntat drabbade det oss tungt och smärtsamt just när sommaren var som vackrast och just när de flesta av oss var på semester någon annanstans än där Solveig var. (…)

När vi, hennes väninnor, blev ledsna över att behandlingen inte hade hjälpt fick hon dåligt samvete för att hon hade gjort oss ledsna! (…) Vår Solveig var en helt igenom vacker människa, både till det yttre och inre. Det är sådan vi kommer att minnas henne.

Ewa E Blixt, Majvor Holmgren, Marianne Kristoffersson, Dagmar Schenker

Texten inleds med en sammanfattning i rubriken. Därefter handlar det om Solveigs skolgång och yrkesliv, kvinnornas nätverk och vänskapsrelation. Resten av texten är en fördjupning av de berörda aspekterna. Texten fokuserar på privatlivet; den är skriven med engagemang och känsla som kommer till uttryck i många positivt värderande omdömen.

Denna text kan jämföras med följande nekrolog, som är skriven av en arbetskamrat till den döde:

Lennart Ekelund har avlidit som tidigare meddelats.
Lennart Ekelund anställdes 1973 som direktör i dåvarande Bankinspektionen med placering på dess kreditavdelning. Han hade då avslutat en karriär inom banksektorn.

Med sina gedigna insikter i bankarbetet blev Lennart en värdefull förstärkning av inspektionens personal. Kreditavdelningens huvudsakliga ansvarsområde var då övervakning av kreditinstitutens kreditportföljer, något som ställde stora krav på kunskaper om kreditbedömning och om näringslivets utveckling i syfte att kunna bedöma de risker som instituten kunde utsättas för. Samtidigt innebar bankernas etableringar utomlands och samarbetet med tillsynsmyndigheter i andra länder ett helt nytt verksamhetsområde för kreditavdelningen. (…)

Vi som samarbetade med Lennart kommer att minnas honom som en gediget kunnig kollega och som en verklig gentleman.

Stig Danielsson

Texten har ett personligt anslag men fokus ligger på yrkeslivet. Den har samma helhetsstruktur som texten om Solveig Stenberg, men handlar mest om den dödes yrkesliv.

Bilden av verkligheten så som den återges i en tidningstext och verkligheten i sig är inte identiska. Men den redigerade verkligheten i våra medier påverkar trots allt vårt tänkande. Att det ser ut så här har att göra med tidningarna, skribenterna, läsarna och samhället i stort. Även om texterna skildrar individer så är det gemensamma för alla texter på familjesidan att barn, kvinnor och män framstår som kategorier.

Först vid en analys av många texter framträder mönstret tydligt: familjesidan är en hierarkisk och förhållandevis manligt dominerad sida, där genus i texterna för det mesta konstrueras på ett häpnadsväckande traditionellt sätt.

Även om de genusroller som skymtar i annonserna framstår som traditionella, så omförhandlas de ibland och positionerna flyttas fram. Vår tids genusmedvetenhet och livsstil färgar av sig i formuleringar och bilder. Emellanåt ser vi numera till exempel samkönade äktenskap i annonserna.

Men det mest påfallande är ändå den radikala minskningen av såväl födelse- som bröllopsannonser. Man har inte slutat att hylla nära och kära, men texterna och bilderna har flyttat över i andra medier, som Facebook och bloggar.

Följden blir att de familjenyheter som läggs ut på internet kan få mer okonventionella uttryck än i tidningarna. Traditionella konstruktioner av kön är dock fortfarande förhärskande även i sociala medier. Men det faktum att det inte finns någon given mall, som tidningar har, kan eventuellt också leda till att annonsören tänker annorlunda om kön och framställer det på ett mer okonventionellt sätt.

Gunilla Byrman är professor i svenska språket vid Linné-universitetet i Växjö.

Publicerad i nummer: 
2/2015