Så saxar du texten snabbt

Onödiga verb, överflödiga adjektiv och ­utrymmeskrävande skrytfenor. Det är några språkdrag som kan redigeras bort snabbt.

Text:

Bild: Istockphoto

Den beställda texten ska vara ett visst antal tecken. Men siffran i teckenräknaren är aningen högre samtidigt som klockslaget när texten ska lämnas rusar närmare. För den som snabbt måste korta en text finns dock en rad knep för att trimma den till önskad längd.

Ett råd som ofta dyker upp i den här typen av sammanhang är att ge sig ut på jakt efter småord och annat som kan ha karaktären av utfyllnad: ju, faktiskt, ändå, egentligen, dock, nämligen, även, alltså, liksom och så vidare. Den här typen av ord har ofta liten inverkan på själva sakinnehållet. Men i rimliga mängder fungerar dessa ord som ett slags smörjmedel i texten. Ett sammanfattande alltså, ett understrykande ju eller ett nyanserande egentligen kan bidra till att läsningen blir smidigare. Att ransonera sådana ord kan vara klokt – men att eliminera småorden helt i jakten på tecken att stryka är mindre klokt. Flytet för läsaren får inte bli lidande bara för att skribenten inte lyckats fatta sig tillräckligt kort.

Det lilla ordet är i det här sammanhanget så omtalat att det förtjänar ett eget avsnitt. 

Åtminstone på min gymnasieskola var det pleonastiskt – när det var onödigt eller överflödigt – som fick svensklärarna att med lika delar passion och frustration ta fram rödpennan och -sanera texterna. Grundtanken var god även om rödpennan kanske användes väl nitiskt ibland.

I villkorssatser, som även kallas -satser, används ofta för att förtydliga resultatet av ett visst agerande: Om vi går ut i parken bredvid universitetet en tidig morgon i maj och spärrar upp öronen så kommer vi säkerligen höra fåglarna kvittra. Detta är inte nödvändigt men utan det kan meningen kännas lite andfådd.

I talspråk får ofta markera gränsen mellan bisats och huvudsats: Eftersom hon ska springa ett maraton så tränar hon varje dag. I det här fallet bidrar till flyt i talet men i skriften kan ordet strykas. Och i meningar som
inte är särskilt långa (som den här)
så kan ett pleonastiskt strykas.

Några strukna småord här och där är sällan bästa metoden för att expressredigera en text. Bättre är i många fall att omformulera passager som är onödigt försiktiga. Skribenter som vill gardera sig gör det ibland väl generöst genom att stapla verb på varandra och att strössla med vaghetsmarkörer. Detta överdrivna garderande är typiskt för akademiskt skrivande.

När tre verbformer följer på varandra är i regel minst en av dom överflödig: Ishallen skulle kunna komma att byggas om till konsertarena får gärna bli ishallen kan byggas om till konsertarena. Här blir meningen inte bara kortare utan dessutom rakare. Och om kan känns för starkt är ishallen skulle kunna byggas om till konsertarena eller kan möjligen åtminstone rappare än första försöket.

Verbet kunna är även i andra sammanhang en av teckenjagarens bästa vänner. Vaghetsmarkörer som nog, eventuellt, förmodligen, kanske och troligen paras ofta ihop med verb men kan många gånger ersättas av kunna. Det kommer eventuellt att bli omspel i helgen kan kortas till det kan bli omspel i helgen.

Men kunna kan också vara det verb som med fördel kan strykas. För att kunna bygga ett höghus behöver vi finansiering får gärna bli för att bygga ett höghus behöver vi finansiering.

Nästa offer för saxen är språkliga skrytfenor – onödiga förlängningar som problematik, målsättning, metodik och frågeställning. I dom flesta fallen går det utmärkt att skriva problem, mål, metod och fråga. För att det ska vara motiverat att tala om exempelvis problematik bör det röra sig om flera sammanhängande problem. Att ha tappat bort nycklarna till bostaden är rimligtvis ett problem medan hemlösheten i Sverige – en situation som är komplex och svår att lösa – med rätta kan beskrivas som en problematik.

En annan form av skrytfenor är påhäng som möjligen ökar graden av formalitet – vilket dessvärre ibland uppfattas som ett önskvärt självändamål – men också bidrar till vaghet och abstraktion. Ofta kan utvecklingsprocess bli utveckling, lokalutrymme bli lokal, handläggningsförfarande bli handläggning och fritidsgårdsverksamhet bli fritidsgård.

Det må vara en klyscha men glöm inte att döda dina älsklingar. Har du två favoritliknelser som säger samma sak? Kapa en av dom. Minst. Är texten garnerad med slentriansömniga adjektiv eller adverb? Stryk – och beskriv hellre med hjälp av verb och substantiv. Använder du kommatecken vid korta parentetiska inskott (hon reste, trots avrådan, till Nordkorea) eller bisatser (hon reste till Nordkorea, eftersom hon ville studera statsskicket) som inte underlättar för läsaren? Radera. Nere på önskad teckenlängd? Bra jobbat!

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.