Den första språkpolisen

Vem som låg bakom pseudonymen Skogekär Bergbo är en gåta. Många ledtrådar pekar mot Gustaf Rosenhane, en jurist som hade stort inflytande under 1600-talet. Kanske var det också han som gav svenskan en egen röst.

Trots att svenskan hördes i stora delar av Europa under stormaktstiden upplevde Skogekär Bergbo att ”ärans och hjältarnas språk” var hotat. I Thet svenska språketz klagemål från 1658 formulerade han en stridsskrift på rim. Han tog upp kampen för svenskan – men det besjälade språk som uttrycker sig i jag-form i texten är besviket och baktalat. Och det beklagar att det inte används i alla situationer:

Här talas altijdh mehra
Medh andra Måål än migh

Det här var inte en helt ovanlig åsikt. Axel Oxenstierna rasade 1639 mot svenskar som ”förachtandes sitt egitt modersmål” skrev till hovet och riksdagen på tyska. Skogekär Bergbo vände sig också mot tyskans status inom kungafamiljen, kyrkan och handeln, latinets dominans på lärosätena och franskans växande inflytande. Inte minst reagerade han på marknadsföring på andra språk. Åtskilliga var enligt Skogekär Bergbo så opatriotiska att dom i stället för att göra reklam för svenskt öl försökte locka med tyskt vin – på tyska:

En Svensk skäms intet sättia:
Här säljes Swediskt Bijr;
En skrifver med stoor flättia:
Gut Wein verkaufft man hijr

Det var framför allt i storstäderna och i samhällets översta skikt som tyska och andra språk såg ut att utgöra ett hot mot svenskan. Skogekär Bergbo efterlyste därför en återgång till den svenska som talades på landsbygden. Det språket var inte lika färgat av främmande impulser:

Så skrifves iagh med rätta
Som bruket är i dagh
På våre Bygder slätta,
I våre Bönders Lagh.

Stavningen i denna nyutgåva är bara lätt moderniserad. Språket ställer därför ganska stora krav på läsaren – även om ordförklaringar och en introduktion av Carl Magnus Juliusson hjälper till.

Men det är fascinerande läsning. Här finns paralleller till dagens debatt om engelskans ställning i Sverige, till synen på språket i städerna som avarter till den renare svenska som sägs leva kvar på landet och till behovet av ett språk fritt från högtravande kanslisvenska.

Samtida med Skogekär Bergbo var Georg Stiernhielm – som tack vare dikten ”Hercules” från 1658 har kallats den svenska skaldekonstens fader. En rad formuleringar i Thet svenska språketz klagemål kan dock tolkas som en kritik mot Georg Stiernhielms storsvenska tankar och tillkrånglade formuleringar.

Skogekär Bergbo drömde om litteratur på svenska som inte skämdes i jämförelse med utbudet på dom stora kulturspråken. Och han argumenterade för begriplighet, tydlighet och måttfullhet. Om han inte var skaldekonstens fader var han kanske den första språkpolisen.
  
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.