Hurra för ihåg och ihjäl!

I dag vill jag hylla de lite mer specifika verbpartiklarna! För att alla ska hänga med på mitt hyllningståg kommer först en påminnelse om vad en verbpartikel är: En verbpartikel är en partikel – oftast en preposition eller ett adverb – som tillsammans med ett verb bildar ett partikelverb. Partikeln kan också kallas partikeladverbial. För att partikeln ska bli en partikel (och därmed bilda ett partikelverb tillsammans med ett verb) måste den vara betonad.

Några exempel på partikelverb är komma ut, skriva upp och lägga in. Hälsa på är partikelverb – men bara om på är betonat! Att hälsa på prosten betyder olika saker beroende på om på är betonat eller ej, det vill säga om hälsa på är ett partikelverb eller ej.

Ska du hälsa på prosten? = Ska du säga hej till prosten? (Här är det inget partikelverb – på fungerar som preposition.) Ska du hälsa på prosten? = Ska du gå hem till prosten? (Partikelverb – på fungerar som partikel.)

Så nu är alla med på vad ett partikelverb är. Snart kommer hyllningen.

De vanligaste partiklarna är prepositioner, som på, i, till, av och med. Vanliga är också adverb, som upp, ner, ut, in, ihop och igen. Dessa ord kan användas som partiklar, men har också andra användningsområden. Ett exempel ser ni ovan, med på som både kan vara partikel och preposition. Här kommer några fler exempel:

Nu är det dags att skaffa katt igen – igen är ett helt vanligt adverbial.
Jag hör ylanden om natten och misstänker att det är min förra katt som går igen – igen är en verbpartikel och går igen är partikelverb.

Jocke går till köket – till är en preposition och en del av platsadverbialet till köket.
Jocke håller till i köket – till är en verbpartikel och håller till är partikelverb.

De här vanliga partiklarna förtjänar förstås en egen hyllning, eftersom de är så flitiga och mångsidiga. Utöver att kunna användas både som partiklar och annat, förekommer de som partiklar till väldigt många verb. På används bland annat i partikelverben hålla på, titta på, komma på, gå på, läsa på, trycka på, rusa på, lägga på, sätta på, åka på, hitta på och passa på. Men det får vi hylla en annan dag, för nu har vi äntligen kommit till kärnan: det finns en massa verbpartiklar som är vanligt förekommande och mångsidiga, men så finns det också några ovanligare.

De kan inte vara något annat än partiklar, och vissa av dem har bara ett visst verb som de kan paras ihop med. De är udda fåglar; de kräver sitt specifika umgänge och passar helt enkelt inte överallt. Men i sitt rätta element blomstrar de!

Som underfund. Vilket ord! Det går inte att använda som något annat än partikel. Man kan inte släntra in på jobbet lite underfund eller ha en räv underfund. Och man kan inte heller använda det som partikel med något annat verb än komma! Jag råkade skriva i mitt senaste romanmanus att någon ”var underfund” med något, men sådana utsvävningar var inte redaktören med på. Det går inte heller att gå underfund eller hålla underfund. Ett kräset ord, med ett enda användningsområde. Hurra för underfund!

Eller ihåg. Precis som underfund kan det bara fungera som partikel, och endast paras ihop med komma. Man kan inte lägga ihåg något, eller ta ihåg det. Man kan inte säga javisst ja, det har jag ju ihåg eller tänk efter, det finns nog någonstans ihåg.

En av mina andra favoritpartiklar (vilka har ni?) är omkull. Det är ännu ett adverb som inte kan vara något annat än en partikel. Man kan inte säga dockan ligger där borta, helt omkull eller var försiktig, jag vill inte se min dyra bil omkull i något dike. Däremot kan det kombineras med massor av verb, så länge dessa verb innebär eller resulterar i att något välter eller ramlar. Knuffa omkull, ramla omkull, putta omkull, dra omkull.

På samma sätt fungerar ihjäl. Och eftersom man kan dö av nästan vad som helst i tillräcklig mängd, är ordet både begränsat (till att vara en partikel och endast ha betydelsen att något slutar i död) och ganska fritt. Man kan svälta ihjäl, frysa ihjäl, slå ihjäl och nästan skratta ihjäl sig. Men man kan inte hitta en fluga ihjäl på fönsterblecket, eller kalla ett vapen för ihjälgrej.

Hurra för de udda partikeladverbialen och deras specifika användningsområden! Deras spetskompetens och obändighet, deras skönhet och djärvhet när de hittat sin plats! Man blir nästan lite rörd.

Sara Lövestam är författare och föreläsare.