Ordlistan listar inte allt

En utbredd missuppfattning är att Svenska Akademiens ordlista, SAOL, och andra ordböcker innehåller ord som på något sätt är godkända för användning. Kanske har den föreställningen fått näring av appar som Wordfeud, där spelarna bara får lägga ord som finns i SAOL.

Den som uttrycker sig på andra sätt kan av en nitisk publik ibland få höra att andra ord inte skulle vara lämpliga. Men i ordböckerna finns bara en liten del av svenskan. Och den som enbart håller sig till ordboksord kommer snart att upptäcka att utbudet knappast är heltäckande.

En annan vanlig invändning mot ett okonventionellt språkbruk är att ordböckernas rekommenderade stavningar och böjningar alltid ska följas. Det är en god utgångspunkt – men det kan också finnas goda skäl att bryta normerna.

I SAOL finns omkring 125 000 ord, och att ett ord listas här betyder i regel att det är etablerat i allmänspråket.

Men där saknas ganska vanliga ord, som jepp, poddare, quesadilla, lolita, bitcha, nassesvin, aw, fuck, Hitlerhälsning, svennebanan, gazpacho, jungiansk, hjärtland, sashimi och fjärdedomare.

Det finns olika orsaker till att ord inte tas med i SAOL. Länge var den närmast fri från bland annat svordomar och könsord. Först i den elfte upplagan från 1986 listades ord som pappskalle, kuk, skitstövel, knulla, jävlar, fitta och gubbjävel. Samma år gör även vardagliga ord som flummig, hipp och häftig entré.

En mer tillåtande attityd till vardagligt språk i allmänhet och runda ord i synnerhet gjorde då SAOL till mindre av smakdomstol. Ordlistan har i allt högre grad kommit att återspegla svenskan som den faktiskt är – och inte som Svenska Akademien, redaktionen eller andra tycker att den borde vara.

Men de runda orden får alltjämt viss särbehandling. I 1986 års upplaga försågs de med kommentaren ”kan uppfattas som stötande”. I den senaste upplagan, från 2015, används ofta anmärkningen ”starkt vardagligt”. Dessa upplysningar signalerar att vissa ord kanske inte är lämpliga i vårdat språk. Dessutom bör den som använder dessa ord räkna med att mottagaren reagerar.

Trots en mer tillåtande attityd har de runda orden ingen gräddfil till SAOL. Om det bara handlade om hur etablerade de var i svenskan borde också klitta, uppfuckad och milf finnas med. Men alla ord dras inte över samma kam. För könsord, svordomar, förolämpningar och andra ord som kan väcka anstöt ligger ribban högre.

Nästan alla nya ord i svenskan är avledningar eller sammansättningar av befintliga ord. En ordbok som skulle ta upp alla dessa ord skulle bli oerhört omfattande. Det är en förklaring till att ganska vanliga sammansättningar som flicklagsspelare, bandyhall och tredjemålvakt saknas.

Den som undrar hur ett saknat ord ska stavas eller böjas får ofta hjälp genom att slå upp ett liknande ord i SAOL. Den som funderar över om det ska vara ett foge-s i flicklagsspelare kan till exempel konstatera att landslagsspelare, som finns med i SAOL, har ett extra s i fogen – och därför tillämpa samma princip för flicklagsspelare.

En annan anledning till att vissa ord saknas är att ordlistor alltid är föråldrade. Språket utvecklas snabbare än ordböckerna hinner med. Under pandemin har exempelvis ord som tvåmetersregeln, flockimmunitet och coronahälsning etablerat sig i allmänspråket. Det går utmärkt att använda dem trots att de saknas i SAOL.

Men det kan ändå vara meningsfullt att ta en titt i ordböckerna. Den som vill använda sig av ord som är etablerade och vedertagna i vårdat skriftspråk kan använda SAOL som ett slags riktmärke. Den bör dock inte ses som facit.

Anvisningarna för stavning och böjning kan användas enligt samma princip. SAOL rekommenderar till exempel pluralformer, som designer i stället för designers och trailrar i stället för trailers. Den som är mån om att skriva korrekt bör välja de rekommenderade formerna. Här gör kanske en skribent som vill skriva ledigt och informellt en annan bedömning.

Stavningar som strider mot normerna kan i vissa sammanhang vara effektfulla. Jos försvann till exempel ur SAOL i 1998 års utgåva. Sedan dess finns endast juice i ordlistan.

Men ganska många uppstickare i branschen marknadsför nu jos. Här har den försvenskade stavningen ett symbolvärde. Den signalerar småskalighet och närproduktion – och de lokala tillverkarnas jos laddas med andra associationer än de internationella jättarnas juice.

En ordbok som SAOL kan alltså fungera som rättesnöre för den som vill skriva vårdat och korrekt. Men den återger bara en liten del av svenskans enorma register och möjligheter. Det kan finnas en poäng med att bryta mot konventioner. Och för att bryta mot konventioner med stil är det ofta nödvändigt att först lära sig att behärska dem.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.