Släpp in fler läsare i texten

Fundera på vilka du skriver för – och se till att de känner sig välkomna.

Text:

Foto: Emma Hanquist

Vem syns och på vilket sätt? Den frågan är en bra början om du vill att så många som möjligt ska känna att din text talar till dem. Det handlar om att ge en rättvisande bild av dem du skriver om och till. Det handlar om att skriva inkluderande.

Det brukar sägas att språket speglar verkligheten. Men verkligheten ändras, och språket hinner inte alltid ikapp. Därför använder vi fortfarande ord som riksdagsman, vetenskapsman och talesman, trots att inte längre bara män kan ha de titlarna. Om du vill vara inkluderande väljer du mer neutrala benämningar, som riksdagsledamot, forskare och talesperson.

En annan fallgrop när vi skriver är att vi färgas av stereotyper. Det kan till exempel göra att vi gärna får kvinnor att framstå som samarbetsvilliga och omhändertagande och män som tävlingsinriktade och dominerande.

Och vi kanske kommenterar om någon inte har de egenskaperna, vilket framhäver att hen avviker från normen. Sådant bör du undvika för att vara mer inkluderande. Tänk också på att inte omtala kvinnor bara med förnamn, om du i samma text nämner män med efternamn. Det är tyvärr ett vanligt mönster som inte är så respektfullt.

Du behöver även tänka igenom vilka pronomen du använder. När du tilltalar läsaren fungerar det bra med du:

Som användare väljer du själv vilket lösenord du vill ha.

När du skriver om någon har du flera möjligheter. Ett könsneutralt alternativ är att skriva i plural:

Användarna väljer själva vilket lösenord de vill ha.

Men ibland passar inte plural; du behöver ett pronomen i singular. Forskaren Daniel Wojahn har studerat hur personliga pronomen styr vår bild av de personer som nämns i en text. Han jämförde bland annat hen, den, han/hon och hon eller han. Det visade sig att hen är det bästa valet när vi vill att läsaren ska föreställa sig såväl en man, en kvinna som en person med annan könsidentitet:

Användaren väljer själv vilket lösenord hen vill ha.

Ett annat tips för att vara inkluderande är att använda vi där det fungerar. Men se upp så att du inte missar mångfalden i din målgrupp! Till exempel läste jag en gång att ”som skribenter kan vi inte veta hur det är att ha en synnedsättning”, apropå att vi behöver anpassa texter efter olika läsares behov. Men den som välment skrev detta blev ändå exkluderande. Det är ju fullt möjligt att både vara skribent och ha nedsatt syn. Kom alltid ihåg att din målgrupp kan vara mer blandad än du spontant tänker.

Håll också ögonen på verben i din text. När använder du aktiva verb (skriver, erbjuder, bygger) och när använder du passiva (skrivs, erbjuds, byggs)? Passiva verb kan göra att vissa aktörer döljs. I tidningar kan vi till exempel alltför ofta läsa en kvinna våldtogs. Det skrivsättet är relevant i vissa fall, men ibland vore det mer rättvisande att synliggöra den aktiva förövaren: en man våldtog en kvinna.

Att välja aktiva verb i stället för passiva är bra av flera skäl – texten blir ofta tydligare och mer begriplig när det framgår vem som gör vad. Och en text som är svår att förstå kan verkligen exkludera många läsare.

Förutsätt alltså aldrig att den du skriver till (eller om) har den vanligaste funktionsvariationen, läsförmågan, etniciteten, familjekonstellationen, sexualiteten och så vidare. Utgå hellre från att hela vår värld består av en blandning av människor som är och lever på olika sätt.

Visst finns det väl någon majoritet eller norm som du själv är ett undantag från? Du kanske inte har barn, inte kan cykla, inte är heterosexuell, inte är född i Sverige … Hur reagerar du om någon uttrycker sig kategoriskt, när du inte passar in i bilden? Själv distanserar jag mig lite och får svårare att ta till mig av budskapet.

Att skriva inkluderande handlar om att visa respekt, både för den som läser och för den du skriver om. Anpassa därför ditt sätt att skriva så att de förstår, känner sig sedda och väl bemötta. Som bonus når du fram till så många som möjligt med din text.

Sara Rösare är språkkonsult.