”Barn i exil lär sig inte språken”

Text: Staffan Eng

När Ida Gure simultantolkar från svenska till somaliska har hon svårt att hålla jämna steg. De texter hon översätter blir minst 25 procent längre.

– Somaliskan saknar många abstrakta begrepp. Därför måste jag förklara vad de betyder, vilket gör att det blir mycket längre, säger hon.

Hon tror att detta beror på att somaliskan är ett nomadspråk som är bundet till en muntlig tradition – skriftspråket skapades först 1972.

Tidigare användes i stället kolonialmakternas språk, vilket har lett till att det finns olika lånord i olika delar av språkområdet. I norra delen, som var brittisk, säger man till exempel tuwall för ’handduk’ – av engelskans towel – och i den södra, som var italiensk, shukumaan – av italienskans asciugamano.

– Lånorden är lättare att förstå för dem som kommer från söder, eftersom alla lär sig engelska i skolan, säger Ida Gure.

I samband med skriftspråkets införande gjordes ett enormt jobb med att skriva läroböcker och skapa nya begrepp för olika företeelser på somaliska. Samtidigt alfabetiserades en stor del av befolkningen.

Men i krigets spår oroar sig många för att språket förlorar mark igen.

– På landsbygden finns det inte längre några skolor, och barn som växer upp i exil talar ofta inte somaliska. De flyttar mellan olika länder och hinner inte lära sig något av språken helt och hållet, säger Ida Gure.

6 fakta om Somaliska

Språket växer mycket snabbt i Sverige.

Antal talare:

17 miljoner i framför allt Somalia, Etiopien och Djibouti. Mer än en miljon talare lever i exil i bland annat Mellanöstern, Nordamerika och Europa. Med 53 000 talare i Sverige är somaliskan ett av våra 20 största språk och dessutom ett av de snabbast växande.

Språkfamilj:

Somaliskan är – efter oromo – det största kushitiska språket i den afroasiatiska språkfamiljen. Språket är alltså avlägset släkt med arabiska och fornegyptiska.

Alfabet:

Sedan 1972 skrivs somaliskan med en variant av det latinska alfabetet. Kh (”ach”-ljud), sh (”sje”-ljud) och dh (ett tjockt d-ljud där tungspetsen viks bakåt) räknas som egna bokstäver. Bokstaven c betecknar en ”stönande” konsonant, där tungroten trycks bakåt mot strupen. Ljudet inleder det vanliga mansnamnet Abdi, som på somaliska stavas Cabdi.

Grammatik:

Substantiv i bestämd form markeras med en ändelse i stället för en artikel: buug, ’bok’, blir alltså buugga, ’boken’. Flera substantiv har så kallad genuspolaritet, vilket innebär att de byter genus i plural. Buugga, ’boken’, böjs med den maskulina ändelsen -ka/– ga i singular, men med den feminina ändelsen -ta i plural: buugaagta, ’böckerna’.

Personnamn:

Somaliska personnamn består av namn + fars namn + farfars namn. Ida Gure heter egentligen Ida Mohamed Gure, men valde sin farfars namn som svenskt efternamn. För att skilja mellan personer med samma namn – arabiska namn som Mohamed är väldigt vanliga – används smeknamn som anger en egenskap, till exempel ”den glade” eller ”den halte”.

Liten ordlista:

nabad = ’hej’

hayaan/gure/geedi = ’dagvandra’/’nattvandra’/
’vandra med umbäranden’ (somaliskan har många ord för ’vandra’ …)

baraf = ’is’ (men det finns bara ett ord för ’snö’)

dahab = ’guld’ (från arabiskans ”dahab” – många lånord inom religion, administration och vetenskap kommer från arabiskan)

Febraayo = ’februari’, från italienskans febbraio (månadsnamnen är från italienskan)

hubsiimo hal baa la siistaa – ’att nå säker kunskap om något är värt lika mycket som en kamelhona’ (kamelen är ett favoritdjur i somaliskan)