Wernickes område

Precis i kröken mellan tinningloben och hjässloben i vänster hjärnhalva finns en plätt av hjärnbarken som kallas Wernickes område. Den tyske neurologen och psykiatern Carl Wernicke beskrev år 1874 en grupp patienter med skador i området som hade svårt att förstå språk i tal och skrift. Hans upptäckt blev ett ytterligare argument för att avgränsade områden i hjärnan är kopplade till specifika mentala förmågor.

Ett drygt decennium tidigare hade den franske läkaren Paul Broca beskrivit en man med en skada i ett område längre fram i vänster hjärnhalva. Denne hade svårigheter med språket av ett annat slag. Han verkade förstå tal, men kunde inte säga något annat än en enda stavelse: ”tan”.

Brocas och Wernickes upptäckter präglar än i dag läroböckerna. Modellen går ut på att Wernickes område är viktigt för att avkoda vad orden betyder, medan Brocas område behövs för att man ska kunna uttrycka sig.

Verkligheten är inte så enkel. Stora delar av hjärnan bidrar till språket, men studier med olika avbildningstekniker visar att Wernickes och Brocas områden spelar en viktig roll.