Peter! Så här får du till årets motivering!

Text: Lars Melin

Så här års är det säkert många som tipsar Svenska Akademien om lämpliga kandidater till Nobelpriset i litteratur. Jag passar i den frågan, men vi gärna hjälpa till med något helt annat: motiveringen. Språktidningen vet allt om hur den ska skrivas. Så Peter Englund, som är ny på posten som Akademiens ständige sekreterare, behöver inte slösa mycket möda på den saken. Det räcker med att läsa denna artikel.

Nobelprismotiveringar är en ganska märklig prosaform, och den har förändrats ganska lite under drygt hundra år. Sedan 1901 har hundratals människor stått utanför börssalen och lyssnat till den ständige sekreteraren, tyckt att det gick lite för fort, inte förstått, men ändå imponerats av genialiteten i att fånga ett författarskap i en enda mening.

Motiveringarna är alltså en viktig tradition att föra vidare. Men, bäste Peter, det är egentligen inte så svårt som det ser ut. Det finns i princip tre modeller:

  • Priset går till X som skrivit så bra
  • Priset går till X för ditt eller datt
  • Priset går till X, den schyste skribenten

Sedan är det bara att fylla på med ord ur de fyra kolumnerna i matrisen nederst till höger på nästa sida. Orden baseras på de senaste tio årens motiveringar. Ingenting hindrar att den som tänker stanna länge på posten som ständig sekreterare satsar på att skaffa mjukvara som slumpgenerar meningar. Matrisen räcker för nästan 10 000 meningar. (Att det är färre ord i kolumn 1 beror på de motiveringar som följer modell 1 här ovan.)

När man har plockat ut en mening, som:

  • epikern granskade civilisationen skeptiskt
  • författaren fann sinnebilder för striden

kan det inte hjälpas att resultatet känns ofullgånget. Då gäller det att bygga ut och ändra den på lämpligt sätt, till exempel så här (vilket råkar vara Akademiens version):

  • den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning
  • … har funnit nya sinnebilder för kulturernas strid och sammanflätning.

För att nå dessa sublima höjder måste vi tilllämpa fyra regler på meningen som kommer ut ur matrisen.

Regel 1. Först och främst måste vi lägga på bestämningar. Inte epikern utan den kvinnliga erfarenhetens epiker, inte mänskligheten utan en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen. Det är bara en fördel om det blir lite konstigt, till exempel den bortträngda historiens närvaro och utanförskapets överrumplande delaktighet. Alltså inte svarta fab­ler utan muntert svarta fabler.

Regel 2. Använd inte enstaka ord, utan samordna med och. Det får gärna vara lite absurda samordningar. Låt dig inte nöja med skepsis utan bygg på med minst en sak till: skepsis, hetta och visionär kraft. Det låter bra med strid, men det blir bättre om vi lägger på något tvärt­omigt: strid och sammanflätning. Skriv alltså inte bara absurditet, utan absurditet och tvingande makt.

Regel 3. Gör så många ord som möjligt till substantiv. Alltså hellre med skepsis än skeptiskt, hellre närvaro än är här.

Regel 4 (som kanske är den viktigaste). Använd gamla patinerade ord: skriv inte tecken utan sinnebild, inte smartness utan sinnrikhet (förekommer två gånger på 167 ord. Rekord!), skriv inte pilsk utan sinnlig, inte många utan talrika, inte reflexivity utan sammanflätning, inte dominerande utan härskande.

Och för pricken över i: motiveringen bör innehålla åtminstone ett Stort Ord som pumpar in adrenalin i åhörarnas blaserade öron: avgrund, giltighet, lidelse, själ och universell.  

Övningsuppgift:

Vi tänker oss den helt orealistiska tanken att Lars Melin får priset för sin artikel om Svenska Akademiens motiveringar. Det är ju på tok för sent påtänkt för i år. Men nästa år kanske? Vi tar lösningen steg för steg.

Vad Akademien troligen tänker: ”Lars Melin får priset för att han skriver om Akademiens motiveringar.” Sedan körs tanken i matrisen, och med kolumnernas hjälp får vi till exempel: ”utforskaren granskade klichéerna visionärt”.

regel 1 ger fler bestämningar: utforskaren låter naket och tomt. Det måste blåsas upp till åtminstone ”den inträngande utforskaren”. Motiveringar måste behandlas på motsvarande sätt: ”Akademiens kloka motiveringar”.

regel 2 tar vid där Regel 1 lämnat över: ”Inträngande” och ”kristallklara” blir för ensamma. Men vi kan inte välja vilket samordningsled som helst. Det måste finnas en mystifierande faktor i frasen. ”Inträngande och brett fokuserande” är tillräckligt ologiskt för att visa på gränslösa djup i tanken bakom formuleringen. ”Kristallklara” kan byggas ut till ”kristallklara och mångtydiga” för att sätta lite myror i huvudet på läsarna.

regel 3 vill ha fler substantiv i ”den inträngande och brett fokuserande utforskaren granskade Akademiens kristallklara och mångtydiga klichéer visionärt”. Många substantiv kan få vilken text som helst att låta blytung. Cirka 20 procent substantiv tål de flesta, men vid 30 slokar många, och vid 40 förstår läsaren ingenting utan blir bara imponerad. Kanske detta kan duga: ”för inträngandet, det breda fokuserandet, utforskandet och granskandet av sinnrikheten och det kristallklara i klichéerna”.

regel 4 är dock inte nöjd med ordvalet. Det är för poppigt, modernt och måste göras lite mer värdigt. Granska blir förstås skärskåda, fokusera blir betrakta, brett blir universellt, kloka blir sinnrika och kristallklar blir transparent.

Motiveringsmatris

Vem Gjorde Om Hur
författaren utforskade absurditeten sinnrikt
författarskapet granskade mänskligheten poetiskt
epikern fann erfarenheten visionärt
berättaren blottade själen musikaliskt
verket framställde avgrunden lyhört
spanaren hävdade klichéerna omutligt
dömde utanförskapet universellt
öppnade civilisationen svart
tecknade ansiktet sinnligt
bröt förklädnaden muntert

Här skulle vi kunna lämna meningen, men vi vill gärna ha pricken över i också, ett par Stora Ord skulle sitta bra. Helt naturligt infinner sig frasen i en civilisation bortom den glömda horisonten.

Helt klart för pressreleasen:  

”Priset går till Lars Melin för inträngandet, det breda betraktandet, utforskandet och skärskådandet av sinnrikheten och det genomlysta i klichéerna i en civilisation bortom den glömda horisonten.”

Svårare än så var det inte.

Det vi sett hittills är det nya millenniets motiveringar. Men för en historiker som Peter Englund är väl detta bara ett skrapande på ytan när vi kan blicka tillbaka ända till förra seklets början.

År 1901 fick fransmannen Sully Prudhomme priset. Och om någon undrar varför så fick han det ”såsom ett erkännande av hans utmärkta, jämväl under senare år ådagalagda förtjänster som författare och särskilt av hans om hög idealitet, konstnärlig fulländning samt sällspord förening av hjärtats och snillets egenskaper vittnande diktning”.

Detta var en ovanligt lång motivering, hela 33 ord, men redan nästa år gick Akademien ner till 19 ord, vilket faktiskt är medeltalet för alla motiveringar från början till dessa dagar. Rekordet i korthet sattes 1924 då polacken Wladyslaw Reymont fick priset ”för hans stora nationalepos Bönderna”.

Nobelprismotiveringarnas ordknappa genre avviker mycket från det vanliga språket. De vanligaste orden är och, för, som. Det gamla vanliga, kan tyckas. Men att, är och på saknas i toppen. I Akademiens prosa är det ingenting som är; substantiven bara staplas på varandra.

Vardagsspråkets ”verket är intensivt” skrivs om till ”ett verk präglat av intensitet”. Och Akademiens prosa behöver inte så många att. ”Vi tycker att hans diktning är lidelsefull och har vida horisonter” heter ”för en lidelsefull diktning med vida horisonter”. Men ingen, inte ens Akademien, klarar sig utan på.

Före på i ranglistan står diktning och efter på kommer författarskap. Och sist bland fem bubblare kommer kraft. Med tanke på att det förutom 10 kraft förekommer 5 styrka förstår man vad som gäller: en kraftfull diktning. Eller gällde. Styrkan och kraften är helt borta i de senaste årens motiveringar. Likaså diktning.

Det finns en oskarp gräns vid halvtid, alltså under 1950-talet. I första halvlek var det verken och författarskapen som stod i centrum. Där­efter är det motiven och innehållet:

1903: såsom en gärd av erkännande åt hans ädla, storartade och mångsidiga skaldeverksamhet, som…

2003: som i talrika förklädnader framställer utanförskapets överrumplande delaktighet.

Förr var det skaldeverksamheten som belönades, nu är det utanförskapet. I början sv förra seklet fanns 7 berättarkonst, 7 verk, 5 poesi, 4 romaner. Och till dessa knyts värdeord som 8 konstnärliga, 6 stora, 6 djup, 5 höga, 5 idealitet, 5 lyriska. Alla dessa ord klingar av för att ersättas av innehållsord som 9 mänsklig, 3 verklighet, 3 medkänsla och enstaka ord som utsatthet, avgrund, makt. Om det förr var litterär storhet, är det nu inkännande dysterkvisteri. Här, Peter, gäller regeln the trend is your friend, så håll munterheten på avstånd!

Det är också skillnad mellan vad författarna gör respektive gjorde. De senaste 25 åren visar upp en avslöjande bild: utforskar, ger en befriande bild, gisslar, låter träda fram, gör gripbar, etcetera. Bestämningar är omutligt, med ironisk precision, med visionär kraft, etcetera. Dessförinnan var verben av den mer iakttagande typen: vi har 4 gestaltar, 3 levandegör, 2 speglar, uttrycker och fångar. Bestämningarna var ädla, ideala, höga, poetiska, lyriska etcetera. Vi går från litterär skildring till grävande inkänneri. Och där ska Akademien förstås stanna. Hela matrisen bygger ju på det.

Lycka till, Peter!