Fanatiker

Fanatikern hör etymologiskt hemma i religionens värld. Det latinska grundordet fanaticus betyder ’besatt av en gudom eller demon, hänryckt; förryckt, galen’ och är bildat till fanum, ’helgedom, vigd plats’. I antikens Rom kallades präster och kultpersonal som tillhörde kulter av orgiastisk karaktär för fanatici.

Längre fram i tiden började man i vissa kretsar i Europa sätta fanatikerstämpel på kalvinister och kväkare och andra medlemmar av religiösa sekter med starkt extatiska drag. Många av dessa kände sig ledda av Guds ande och var uppfyllda av blint trosnit och kompromisslös egenrättfärdighet.

Småningom kom fanatiker att användas också om envetna, oresonliga och trångsinta personer.

När en passionerad, entusiastisk beundrare eller dyrkare av idoler och glamorösa individer benämns en (eller ett) fan, är detta ett lån av det engelska kortordet fan av fanatic.

Också profan, ’världslig; icke-kyrklig’, hör hit; det går tillbaka på latinets profanus, ’den som står utanför templet; icke invigd’. Andra ordsläktingar är fest av festum, ’religiös festdag; högtid’ och ferie av feriae, ’dagar som är bestämda för gudstjänsthandlingar; vilotid’.

Bo Bergman är medarbetare i Sydsvenskan och författare.