Bild: 
Elliot Elliot / Johnér

Prata normalt tack!

Grått hår och nedsatt hörsel räcker för att vi ska börja prata barnspråk.

På omvårdnadsboendet Liljegården serveras frukost.

– Visst tycker du om gröt, Sven-Olof?

Frukostvärdinnan vänder sig till en av de boende och pratar med lite ljusare röst än den hon nyss använde till sin kollega.

Vi talar till äldre personer ungefär som vi pratar till småbarn. Vi anpassar vårt tal till den vi vänder oss till. Ibland förstår vi varandra bättre då. Ibland inte.

– Det är framför allt intonationen som vi ändrar när vi talar med äldre, säger Christina Samuelsson, docent och lektor vid Linköpings universitet.

Hon har gjort en studie som visar att personal på svenska äldreboenden anpassar sitt språk när de talar med äldre. Man känner igen det. En person i rullstol eller med rollator kommer fram till disken i affären och ställer en fråga. Den som jobbar bakom disken ser sig om efter en ”vårdare”, finner ingen och ställer om sitt språk, höjer tonläget och rösten och väljer enklare ord. På engelska kallar forskarna fenomenet för elderspeak, ”äldreriktat tal” på svenska och motsvarigheten till babyspråk i andra änden av livet. 

Christina Samuelsson ärlogoped och arbetar på Institutionen för klinisk och experimentell medicin på Linköpings universitet. Hon intresserar sig speciellt för prosodi, språkets rytm och melodi.

Och prosodin förändras i äldreriktat tal. Vi använder ljusare röst, mer varierad intonation och enklare ord. Både meningarna och orden är kortare och vi talar långsammare. Vi betonar orden fel och överdrivet, vi använder förminskande uttryck som ”lilla gumman”, ”hjärtat”, ”lilla nattlinnet”. Vi använder den gamlas förnamn överdrivet ofta.

Men framför allt är det den ljusare rösten och intonationen som utmärker talet till äldre.

Hörseln försämras för många på äldre dagar. Det gamla människor först får svårt att uppfatta är toner med hög frekvens – syrsorna försvinner först. Så det verkar ologiskt att man höjer tonläget när man talar till äldre.

– Det finns ingen logik i det, säger Christina Samuelsson.

Hennes forskning förklarar inget om varför vi höjer tonen när vi talar till äldre, men hon tror att vi gör det för att det känns naturligt.

– När man ökar styrkan på rösten så höjer man gärna tonen också, säger hon. Det gör vi spontant.

En ljusare röst kan också vara ett sätt att visa omsorg. En omsorg som ibland kan ha motsatt verkan: att prata barnspråk med gamla kan försämra deras känsla av självständighet och självaktning. De kan börja få för sig att de inte klarar av att delta i ett samtal, och de tycker inte att de har förmåga att kommunicera. Detta kan leda till att de isolerar sig och inte vill prata med andra.

– Jag hoppas att vi inte pratar barnspråk här, säger Katarina Löfberg, som är resultatenhetschef på omvårdnadsboendet Liljegården utanför Enköping.

På Liljegården är personalen medveten om det viktiga i att bemöta de boende med respekt. Var sjätte vecka hålls ett möte om varje boende.

– Då pratar vi mycket om bemötandet. Man måste anpassa sitt språk efter varje individ. Visst händer det att vi pratar högre och med kortare meningar, det behövs ibland med dementa. Och de allra flesta hör faktiskt sämre och då måste man prata högre, annars är de inte med på banan.  Det handlar om respekt, säger Katarina Löfberg.

Christina Samuelssons studie är den första som gjorts med svensktalande. Det finns en hel del studier om att använda barnspråk till äldre på engelska.

Amerikansk forskning visar att vi automatiskt lägger i en lägre växel när vi möter en äldre person. Vi börjar prata barnspråk helt oavsett om personen vi talar till är fullt kapabel att förstå vanligt vuxet språk. Vi läser inte av personens mentala kapacitet, utan låter oss styras av förutfattade meningar: grått hår och nedsatt hörsel räcker för att vi ska börja prata barnspråk.

Christina Samuelsson har kommit till samma slutsats:

– Det är som när vi börjar tala högre till den som sitter i rullstol, säger hon.

Att använda barnspråk till äldre kan uppfattas som ålderism.

– Många tycker inte om att bli tilltalade så, men alla tycker inte illa om det.

Amerikanska studier visar att många tycker att äldreriktat tal är nedlåtande eller förolämpande. Vårdaren uppfattas som mindre respektfull, mindre omhändertagande och mer dominant.

– Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda i Sverige. Har man ett stort hjälpbehov tycker man mindre illa om det, men klarar man sig själv uppskattar man det inte, säger Christina Samuelsson.

Hon är glad för att ämnet som engagerat henne också engagerar många andra. För de flesta har synpunkter på att äldre blir tilltalade med barnspråk.

– Nej, de skulle bara våga prata barnspråk med mig, säger Naima Holm, en resolut, rullstolsburen kvinna som bor på Liljegården.

Eva Granbeck är frilansjournalist.

Så pratar vi med äldre

1) Ljusare röst

2) Överdriven intonation, rösten  svänger mer upp och ner

3) Överdriven betoning

4) Högre volym, starkare röst

5) Långsammare ordflöde och längre pauser

6) Kortare och lättare ord

7) Överdriven artikulation

8) Ömhetsbetygelser som ”lilla vän” och ”hjärtat”, där det inte riktigt passar

9) Man säger ”vi” om saker som bara gäller den äldre, som ”Är vi redo för vår medicin?”

10) Upprepningar av vad den äldre just sagt

11) Överdriven artighet

12) Man står för nära, och klappar till exempel den äldre på armen

Publicerad i nummer: 
3/2013