Förtrycket gjorde baskiskan starkare

På en liten skola i kommunen Erandio utanför Bilbao läser majoriteten av eleverna hela sin utbildning på baskiska. Läraren Alberto Atxa har undervisat på språket i över tjugo år.

– Man värderar baskiskan högt då man behöver språket för att kunna arbeta här i framtiden och studera vad man vill på universitetet, säger han.

Och han får direkt medhåll av eleverna. Baskiska, eller euskara som de själva säger, är dessutom en viktig del av deras identitet.

– Baskiskan är i dag det enda som skiljer oss från det spanska. Att vara bask handlar om att känna sig baskisk men också om språket, säger Aitor Ramallo, som är 17 år och går i en helbaskisk klass.

Trots baskiskans höga ställning är det bara spanska man hör i korridorerna mellan lektionerna.

– Det finns inte längre någon tradition att prata baskiska med varandra, därför pratar vi spanska i stället. Dessutom pratar vi inte baskiska hemma i min familj, för mina föräldrar kan inte språket. De har aldrig fått lära sig det, säger Aitor Ramallo.

Alberto Atxa håller med om att situationen för baskiskan inte är optimal:

– Alla kan ju tala spanska, och eftersom majoriteten av alla medier använder just spanska blir det ett dilemma.

Det är en sak att lära sig ett språk, men att använda det är en helt annan.

– Det gäller nu att få folk att använda baskiskan i vardagen också, säger Alberto Atxa.

Anledningen till att den äldre generationen inte kan språket kan spåras direkt tillbaka till Francisco Franco. Den spanske diktatorn styrde landet med järnhand under nära fyrtio år. Han försökte skapa en homogen spansk identitet och kvävde all regionalism. Det var strängt förbjudet att tala några andra språk än spanska. Hördes någon tala baskiska eller katalanska ledde det till hårda straff. Det kunde vara allt från prygling av skolbarn och böter till fängelsestraff. Kvinnor som avslöjades med att uttala sig positivt om Baskien eller baskiska kunde dessutom få sitt hår avrakat, så att ingen kunde undgå att se att de brutit mot lagen.

Men enväldet födde ett starkt motstånd och det var så den baskiska terrororganisationen ETA påbörjade sin verksamhet. ETA är en förkortning för Euskadi ta askatasuna (’baskiska fosterlandet och friheten’) och deras mål var att frigöra Baskien från den spanska överheten och skapa en egen nation.

Efter Francos död 1975 skulle Spanien bli en demokratisk stat, och man ville kompensera för vad de förtryckta folkgrupperna i de mer självständiga regionerna, Baskien och Katalonien, fått utstå, och ge dem ökat självstyre. En målinriktad och aktiv språkpolitik infördes också för att gynna språkutvecklingen i områdena. Sedan 1975 har till exempel den regionala regeringen i Baskien stöttat baskisktalande tv-kanaler och tidningar.

Men det ökade självstyret räckte inte för ETA. De ville inte ha en autonom region, utan en självstyrande, egen stat, och för att nå det målet tog de till våld. Baskien kom därmed att nästan bli synonymt med ETA och deras terrordåd. Under organisationens nära fyrtioåriga kamp för baskisk självständighet miste fler än 800 människor livet.

Först i maj 2011 lade ETA på allvar ner sina vapen. En fredlig nationalism har efter det fått fäste bland folket – och i parlamentet. Förra året tilläts bland annat en koalition av olika regionalistiska partier, däribland en ombildning av ETA:s politiska gren, att delta i valen till regionriksdagen. Detta nygamla parti, nu med namnet Euskal Herria bildu (’Baskiens samling’), fick hela 26 procent av rösterna.

 Partiet försöker nu genomföra förändringar så att man i Baskien ska kunna leva helt och hållet på baskiska. Nyligen presenterades och godkändes därför en plan med 330 olika åtgärder för att bland annat stärka studier av baskiska på universiteten och förbättra kunskaperna inom den offentliga sektorn.

Nästan alla språk i Europa är besläktade på olika sätt; svenskan är släkt med tyskan och engelskan genom den germanska språkstammen; spanskan, franskan och italienskan är alla romanska språk; finskan, estniskan, samiskan och ungerskan ingår i en liten språkfamilj som åtminstone har varandra. Men baskiskan är ett undantag. Språket saknar kända släktingar.

– Baskiska är ett språk som tillhörde en språkfamilj som försvann när indoeuropéerna kom till kontinenten, säger Rosa Miren Pagola, ledamot i Euskaltzaindia, den baskiska motsvarigheten till Svenska Akademien, och doktor
i baskiska vid Universidad de Deusto i Bilbao.

Baskiskan är vad man kallar ettisolatspråk, det vill säga ett språk man inte kan koppla vare sig till någon större språkfamilj eller till något annat språk.

– Det finns flera sådana språk i världen, men i Europa är det bara baskiskan som har den statusen, säger hon.

Baskiskan har dock inte stått opåverkad genom århundradena. I och med den långvariga och intensiva kontakten med spanskan och andra folkgrupper – däribland romare, araber och iberer – som under tidernas lopp har varit bosatta på Iberiska halvön har språket förändrats. I dagens baskiska har en stor del av ordförrådet latinskt ursprung. Till exempel har latinskalex ’lag’ blivit lege på baskiska ochangelus, ’ängel’,  heter på baskiska aingeru.

Också den tidigare välutvecklade böjningsstrukturen i baskiskan har förenklats under påverkan av spanskan. Trots det kan man fortfarande räkna till hela sjutton olika böjningsmönster för ett och samma substantiv. Exempel vis heter ’huset är vackert’ på baskiska etxea polita da (egentligen ’huset vackert är’). Subjektet ’hus’, etxe, böjs då efter bestämd form och antal så etxea betyder ’huset’ och etxeak ’husen’. Även de andra orden måste då anpassas till förändringen – ’husen är vackra’ bliretxeak politak dira. På samma sätt böjs även substantiven i kontakt med bland annat prepositioner: etxearen betyder ’i huset’ och etxeko ungefär ’från huset’.

Men inte bara baskiskan har påverkats av spanskan – det är även tvärtom. När romarna kom till Iberiska halvön lärde sig baskerna tala latin och de påverkade det i en riktning som delvis ligger till grund för det som i dag är spanska. Baskiskan skapade i det som senare skulle bli Spanien förändringar i latinet som inte går att återfinna i andra nutida romanska språk.

Det latinska filius, ’son’, har i spanskan blivit hijo, medan ordet på exempelvis italienska heter figlio, på franskafils och på katalanska fill. Facere, på latin ’att göra’, heter hacer på spanska men fare på italienska, faire på franska ochfer på katalanska. Detta beror på att en av förändringarna från latinet till dagens spanska är att latinskt initialt f, följt av en odiftongerad vokal, i spanska som enda språk har utvecklats till ett h. Detta tyder på baskisk inverkan på språket då baskiska historiskt sett inte har haft bokstaven f, men väl h.

En annan förändring som skulle kunna tillskrivas baskisk influens är att det i spanska och baskiska bara finns fem vokaler, där det i alla de andra romanska språken finns många fler.

Baskiskan har genom århundradena haft en stark ställning bland folket, annars är det inte troligt att språket skulle ha kunnat överleva latinets intåg på halvön. Kanske är en nyckel till språkets överlevnad villigheten att modernisera sig när det krävs.

Under mitten av 1900-talet insåg den baskiska akademin att om man i framtiden skulle klara av att undervisa på baskiska var det nödvändigt att skapa ett gemensamt skriftspråk för hela Baskien, för något  sådant fanns inte. År 1968 infördes därför en standardiserad form av baskiskan, kalladeuskara batua, ’den enade baskiskan’. Batuan skapades av en kombination av dialekter från hjärtat av Baskien, från regionerna Gipuzkoa i Spanien och Lapurdi i Frankrike, och är det språk som än i dag används i undervisning, administration och medier.

Under tiden som batuan byggdes upp försökte man också påbörja undervisning på baskiska, men Francos språkförbud gjorde det svårt och farligt att genomföra detta. Trots det gick en grupp föräldrar samman och skapade underjordiska, baskisktalande skolor där barnen fick möjlighet att lära sig språket.

Skolorna de grundade, ikastolas, har i dag legaliserats och institutionaliserats och återfinns över hela regionen. Det finns både kommunala och privata varianter och dessutom väljer allt fler föräldrar att sätta sina barn i helbaskiska klasser, där spanska bara undervisas som ett andraspråk, likt de som finns i Erandio.

Och själva grundbulten i ett språks fortlevnad bygger på att utbildningssystemet befäster språkkunskaperna. Utöver det behöver dock ett språk talas i hemmen för att kunna ha en framtid och föras vidare från en generation till en annan.

Johan Järlehed är forskare i spanska vid Göteborgs universitet och har inriktat sig på baskiska språkfrågor. Han påpekar att det just är hemma situationen som har gjort att det har uppstått ett glapp mellan den franska delen av Baskien, Iparralde (iparr, ’nord’, alde, ’område’), och den spanska, Hegoalde (hego, ’syd’).

I Frankrike talar de flesta basker baskiska med sina föräldrar men franska med sina barn. Skälet är att det knappt finns något baskiskt skolsystem i Frankrike och inga lagar som möjliggör ett officiellt användande av språket.

– Det finns då få incitament för baskerna att lära sina barn språket – de kommer ju ändå inte att ha nytta av det. Därför ser det också mörkt ut rent statistiskt, och tyvärr är det en trend som ser ut att fortsätta, säger Johan Järlehed.

I Spanien är situationen den omvända. I den autonoma regionen Baskien talar de flesta inte baskiska med sina föräldrar, då dessa aldrig fick möjlighet att lära sig språket i någon större utsträckning. Däremot talas det ofta baskiska med barnen. Eftersom dessa också får tillgång till språket via skolan är chansen stor att de i sin tur kommer att föra det vidare.

På skolan i Erandio bekräftar artonåriga Itziar Bovedilla den bilden. Hon säger det som många andra elever verkar vara överens om.

   – Planen är att lära mina framtida barn baskiska från tidig ålder så att vi inte förlorar språket. Vi är ju framtiden, och om språket ska överleva hänger det på oss.

Åtminstone i Spanien tycks baskiskan gå en ljus framtid till mötes. Och Johan Järlehed bekräftar att baskiskan är ett språk på frammarsch.

– Trots att baskiskan i dag är ett minoritetsspråk är språksituationen betydligt bättre än den någonsin har varit i modern tid. I Spanien har i stort sett alla siffror vad gäller språkkunnighet i baskiska ökat sedan 1970-talet.

Även Rosa Miren Pagola tror på en ljus framtid för baskiskan.  

– Man får tänka på att språksituationen har varit ”normal” i bara knappt trettio år, men trots det så ökade antalet baskisktalande med över 100 000 mellan år 2001 och 2006. Om det fortsätter så kommer språket också att öka i uppskattning bland folk.

Det finns ett ordspråk på baskiska som lyder Hizkuntza bat ez da galtzen ez dakitenek ikasten ez dutelako, dakitenek hitzegiten ez dutelako baizik. Innebörden är att ett språk inte försvinner för att man inte lär sig det, utan för att man inte använder det.

I dag är attityderna till baskiskan generellt sett positiva och språkkunskaperna ökar hela tiden. Men det finns många passiva talare och attityder kan svänga fort. Om motivationen upphör genom att man kanske inte längre känner att man behöver språket, vilket är det som har skett i franska Baskien, kan det snabbt gå utför.

– Verktygen och strukturerna finns där, men ansvaret ligger nu på de enskilda individerna. Det är lätt att ändra det språkliga landskapet, men det är svårare att ändra människors attityder, säger Johan Järlehed.

Nathalie Mark är språkvetarstudent och praktikant på Språktidningen.