Glamour
Någon gång under andra världskriget fick vi in det engelska glamour, ’flärd, elegans; strålglans, tjuskraft’, som vi uttalar som om det vore franskt, med trycket på sista stavelsen. I engelskan är det flärdfulla glamour en etymologisk dubblett till det nyktra grammar, ’grammatik’, som i den föråldrade formen gramarye kunde betyda ’vetenskap, kunskap (i ockulta ting); häxeri, svartkonst’.
Sidoformen glamour är känd sedan 1700-talet i skotsk engelska, med betydelser som ’förtrollning, förvändande av synen, synförvillande tjusning’. Ett enstaka, tidigt svenskt belägg hittar man i månadsskriften Nu, år 1875. Där sägs det med anspelning på en skotsk ballad: ”Zigenarne … utsågo henne a prima vista till offer för deras ’glamour’, d.v.s. synvändning.”
Också franskan har en dubbelform: grammaire, ’grammatik’, och grimoire, ’svartkonstbok; rotvälska, obegripligt tal’. Grammatik uppfattades inte bara som magiskt utan också som obegripligt, ofattbart för vanligt folk. I mitten av 1800-talet nämns le glamour des Ecossais, ’skottarnas glamour’, i en bok om trolldom, men först under de sista årtiondena av 1900-talet tog fransmännen till sig glamour i betydelsen ’stor lyx och elegans’.
Grundordet är grekiska grammatiké (tékhne), ’bokstavslära, språklära’. Gramma betyder ’bokstav, skrivtecken’.
