Ristning i rött hjälper oss läsa runsten
Denna runtext finns att läsa på en sörmländsk sten som står rest i Gerstaberg i Ytterjärna socken:
Ingetora och Östen och Håsten, Holmsten, de lät resa stenen efter Frökn och efter Bjursten, Frökns och Ingetoras son. Gud och Guds moder hjälpe deras ande, faderns och sonens. Äsbjörn ristade och Ulv målade.
Texten upplyser klart och entydigt om att ristningen också har målats.
Flera runstensfragment, som har påträffats inmurade i olika kyrkbyggnader, har haft rester av ursprunglig målning. Stenarna har varit placerade så att ristningsytorna har skyddats för väder och vind. Det är främst röd mönjefärg som har använts, men det förekommer även svart färg, där färgämnet säkerligen har varit kol. Men troligen har de flesta runstenarnas ristningslinjer varit rödmålade från början.
Runstenar har också varit målade i andra färger, och det är inte bara ristningslinjerna som har färglagts. Det framgår av färgrester på runstensfragment från framför allt Köpings kyrka på Öland.
Färgläggningen ökade monumentets skönhet, och underlättade läsningen av inskriften. Ornamentiken framträdde på ett helt annat sätt när de olika figurerna var målade i till exempel rött, vitt och svart.
det finns främst två skäl till att inte alla runstenar målas på detta sätt i dag. För det första tyder fynd på att ristningslinjerna vanligen var målade i rött, för det andra vet vi ju inte hur ristarna och deras medhjälpare valde att färg-sätta de olika delarna. Vad var rött, vad var svart och vad var vitt?
Men några försök har gjorts. Till friluftsmuseet Skansens 100-årsjubileum 1991 målades en uppländsk runsten från Ölsta i Gryta socken på detta sätt. Man vet naturligtvis inte om just den stenen har varit bemålad över hela ristningsytan eller om bara linjerna har försetts med färg. Men i den miljö som Skansen utgör ansåg man sig kunna använda den ristningen som åskådningsexempel. Den lämpade sig också väl för ändamålet eftersom den är rikligt försedd med slingrande ornamentala djurkroppar.
Texten på Ölstastenen lyder:
Björn, Ödulv, Gunnar, Holmdis lät resa denna sten efter Ulv, Ginnlögs make. Och Åsmund högg.
