Vissa kakor hör ihop
Det finns en tid att hålla samman – och det finns en tid att gå isär. Ibland måste man söka den punkt där bakverken går skilda vägar.
”Vad är skillnaden mellan en kaka och en tårta?” En brittisk vän ställer en försynt fråga. På engelska kan ju cake betyda både ’kaka’ och ’tårta’. Så var går skiljelinjen mellan de två i svenskan?
Förutom att frågan sätter fingret på ett klurigt översättningsproblem, så är den ett intressant exempel på behovet av att dra gränser mellan fenomen i omvärlden: sortera i högar, upprätta hierarkier, hålla ihop eller separera. Så att alla förstår vad man menar.
Det finns textgenrer där det är lovvärt och fantastiskt att variera språket (se bland annat sidan 76). I andra genrer tjänar man tid – och kanske pengar – på att vara konsekvent. Och tråkig.
Kakor och tårtor är väl ingalunda trista företeelser i sig, men det finns tillfällen där det är nödvändigt att vara entydig med deras benämningar.
På svenska skulle man kunna bygga en ”kakhierarki” där ordet kaka ligger överst. Under kakan dras ett streck neråt, och där hamnar till exempel småkaka. Ett annat streck från kaka leder till mjuk kaka. Småkaka och mjuk kaka blir då underordnade begrepp visavi kaka.
Under småkaka hamnar hallongrotta på ett ställe och dröm på ett annat. Under mjuk kaka kan vi å sin sida placera sockerkaka och morotskaka.
Så där kan man hålla på, för att få en överblick över hur olika begrepp förhåller sig betydelsemässigt – semantiskt – till varandra. Hierarkin kallas ibland för hyponymi. De underordnade begreppen kallas hyponymer, de överordnade hyperonymer.
På samma nivå i hyponymin hamnar kaka och tårta bredvid varandra på varsin knutpunkt. Under tårta kan man till exempel hitta prinsesstårta och schwarzwaldtårta.
Kaka och tårta förenas en nivå upp, med den gemensamma hyperonymen bakverk.
När man klättar neråt i kakhierarkin blir termerna gradvis mer och mer specifika.
Den som kliver in på ett svenskt kafé och beställer en kaka, får säkerligen en fråga från expediten: ”Vilken sorts kaka vill du ha?” Du måste alltså vara mer specifik, det vill säga gå någon eller några nivåer ner i hyponymin. ”Jag tar en havrekaka, tack.”
Så långt kanske det verkar enkelt att sätta in kakor och tårtor på rätt ställe. Men som med all kategorisering hamnar man förr eller senare i smeten. Var hör muffins hemma? Äppelcharlotte? Ju längre från ”prototypkakan” eller ”prototyptårtan” bakverket ter sig, desto suddigare blir kategorin. Det kanske till och med blir tvunget att skapa nya kategorier. Bakelse? Paj?
Och så har vi synonymerna. Punschrulle och dammsugare, till exempel. Om alla är med på att dessa två är absoluta synonymer – alltså att de refererar till exakt samma begrepp – så spelar det troligen mindre roll vad man kallar bakverket till vardags.
Men ibland är det nödvändigt att bestämma sig.
Termer är specifika ord som används inom ett visst fackområde, för att fackpersonerna snabbt och entydigt ska kunna förmedla kunskap som är utmärkande för området.
När kaféägaren ska beställa bakverk inför nästa dag är det till exempel vara klokt att genomgående benämna punschrullen för punschrulle i beställningsformuläret. Inte för att dammsugare är en sämre benämning, utan för att konditorn effektivt ska kunna sno ihop rätt bakverk när beställningen kommer fram. Om kaféägaren har skrivit punschrulle på ett ställe och dammsugare på ett annat, kan det ta lite extra tid för den som läser att förstå att bägge termerna refererar till samma begrepp.
Nu finns det möjligtvis fackområden där det är viktigare att vara precis och konsekvent än i konditoribranschen. Inom medicinsk terminologi, till exempel, är det inte alls bra med vaghet: en ven bör kallas ven, en artär för artär i de fall där det är viktigt att hålla isär dem. Vid en hjärtoperation är det inte läge för hyperonymen blodkärl. Juridiken är ett annat område där vagheter undanbedes: vite och böter må användas slarvigt i medierna, men i domstolen är skillnaden väsentlig.
Precision och konsekvens är alltså på sin plats om kommunikationen ska flyta mellan fackfolk, men också när fackfolket ska kommunicera med allmänhet och vice versa. De underbara, målande synonymerna och metaforerna får sparas till andra tillfällen. Släpp hämningarna – våga vara tråkig!
Fotnot: Den brittiska vännens fråga gav upphov till artikeln ”Därför är kakan ingen tårta” i Språktidningen 6/2016. Där kan du lära dig mer om terminologi. I nummer 2/2018 kom så den rafflande uppföljaren: "Här går gränsen för semlan”.
