Superagent Punkt – till läsarens tjänst

En punkt är en punkt är en punkt … Eller?

Svaret är: Ja. Grafiskt sett. Men ifråga om funktion i texten: Nej.

Punkten har, precis som de övriga skiljetecknen, sin tydliga arbetsuppgift i själva textbygget (syntaxen). Tänk avsnitt, stycke, mening, fras och ord. Tecknen signalerar pauser för läsaren. Från långa till korta.

Men. Ibland har tecknen specialuppdrag. Som punkten till exempel. När den avslutar så kallade avbrutna förkortningar (s.k., t.ex.) arbetar den på helt andra villkor. Här fungerar den snarast som ett skrivtecken, det vill säga som ett tecken som ger läsaren information, utöver det syntaktiska, om hur något ska läsas och förstås. I det här fallet inte som några bokstäver i rad, utan som avkortade ord.

I datum- och tidsangivelser (18.9.2016, 18.00) har punkten samma uppgift. Läs det här som dag och tid, säger den. Inte som siffror i rad.

Även det lilla kommatecknet har ett specialuppdrag. I svenskspråkiga texter har det uppgiften att markera decimal (3,14). Då går det under benämningen decimalkomma.

Tankstrecket har ett par specialfunktioner. Först och främst använder vi det som talstreck (pratminus) före repliker. Tecknet fungerar då som citattecken för tal. Dessutom kan det användas för att ange intervall och relation. (Fritt inträde 15–20, Stockholm–Uppsala, läkare–patient).

Kolons specialuppdrag är många. Det kan förekomma i förkortningar (S:t) och används för att markera underavdelningar (Lukas 2:7) och ordningstal (2:a gången). Det är också tecknet före alla typer av ändelser efter siffra eller bokstav (a:et i rapp är kort). Även vissa typer av förkortningar får kolon före ändelse, i första hand initialförkortningar som uttalas bokstav för bokstav (EU:s, gps:er).

Även semikolonet, detta älskade och hatade skiljetecken, har specialfunktioner. Faktiskt ganska många.

En sådan träder i kraft när vi använder semikolon som avgränsare av olika grupper vid uppräkning. I denna funktion bidrar tecknet till ökad tydlighet. På en resa med barnbarnet kan det se ut så här: Den lilla rullväskan innehöll allt: pass, pengar, biljett; böcker, pennor, papper; gosedjur, tandborste, pyjamas.

Tecknet används också i ordböcker för att skilja ordkategorier åt. Betydelser som ligger långt ifrån varandra avskiljs med semikolon. Som här i betydelsebeskrivningen av ordet skapa: ”Skapa frambringa, producera, skaffa; ge liv; konstruera, komponera, uppfinna”.

Även i matematiska sammanhang förekommer tecknet. Till exempel mellan koordinater eller funktionsargument: 7,1; 8,8. Och naturligtvis för att skilja decimaltal åt: 2,57; 3,14.

I samtliga exempel har semikolon som synes uppgiften att markera någon typ av uppräkningsgräns när kommatecknet, den vanliga uppräkningsmarkören, inte fungerar. Antingen därför att kommatecknet redan används som uppräkningssignal eller som avskiljare av något annat slag. Kommatecken med olika uppgifter i en och samma text ger ett rörigt intryck och gör texten svårläst.

I programmeringsspråk förekommer semikolon ymnigt. Det är ett sådant semikolon vi ser i e-postadresser. Tecknets uppgift är då att skilja mottagare från varandra i adressfälten.

Även utropstecken, frågetecken och tre punkter har sina specialuppdrag. Om än i viss förklädnad. Insvepta i parenteser kan tecknen förstärka sina grundläggande innebörder av uppmärksammande (!) ifrågasättande (?) och utelämning […].

Parentesens huvuduppgift är normalt att tala om för läsaren att något är parentetiskt, att visa att det som omsluts av tecknet kan hoppas över för tillfället utan att något av huvudinnehållet går förlorat. Men i specialuppdraget som förstärkare av sina skiljeteckenskamrater är detta knappast fallet. Här hoppas inget över. Tvärtom.

I ett fall byter ju tecknet till och med kostym. I vetenskapliga texter uppträder det i en kantig version (hakparentesen) för att markera sådant som skribenten infogar i ett citat, inte bara utelämning som i exemplet ovan. Både [min övers.] och [sic] är sådana tillägg – och knappast att betrakta som parentetiska.

Specialuppdrag, javisst, men knappast hemligt …

Siv Strömquist är docent i nordiska språk vid Uppsala universitet och författare, bland annat till Skiljeteckensboken.