Skriv hellre ihop ännu oftare

Felaktiga särskrivningar har i årtionden varit den kanske mest skambelagda språkmissen i svenskan. ”Full matad krabba” och ”Stängt på grund av ström av brott” både roar och stör – och får också många att ifrågasätta skribentens trovärdighet.

Den som är osäker på om något ska skrivas ihop eller isär kan försöka lyssna efter sammansättningsaccenten. Vi uttalar full matad och fullmatad på olika sätt. I full matad blir det en liten paus mellan orden och betoningen ligger både på u i full och på första stavelsen i matad. I fullmatad är betoningen jämnare fördelad mellan vokalerna och det finns ingen paus mellan leden. För den som inte har svenska som förstaspråk kan dock den här skillnaden vara svår att upptäcka.

Ett annat knep är att tänka på vad ordet eller orden betecknar – en princip som ibland kallas ”En grej – ett ord”. Ett strömavbrott är ett enskilt fenomen och ska därför skrivas ihop som en grej.

Särskrivning har förekommit i svenskan ända sedan dom första landskapslagarna nedtecknades på 1200-talet. Länge kunde samma skribent göra lite som den ville och växla mellan varianter som Dom Kyrka, domkyrka och Dom-Kyrka. I århundraden fanns inga tydliga normer för hur sammansättningar skulle behandlas i svenskan. I en och samma text kunde en skribent av estetiska skäl växla mellan olika varianter.

Först på 1800-talet blev enhetlighet och konsekvens till något av en dygd. Dekorativa versaler städades bort samtidigt som läroböcker och andra regelsamlingar förespråkade hopskrivning. När folkskolan infördes 1842 var det denna princip som eleverna skulle lära sig. Samma hållning hade redan upphöjts till norm i Carl Gustaf af Leopolds Afhandling om Svenska stafsättet från 1801 – den första rikslikaren för stavning.

Det här betydde inte att särskrivningarna försvann. Men det var först på 1980-talet som dom började diskuteras på det sätt som vi känner igen i dag. Särskrivning blev ett fenomen. Ofta pekades inflytande från engelskan ut som orsak – en teori som alltjämt är obevisad.

Redan i 1939 års upplaga av stilbibeln Riktig svenska hävdade Erik Wellander att det var en ”rent engelsk uttryckstyp” att skriva ”Njut Wrigley tabletternas friska pepparmynt smak”. Fenomenet hade ännu inte fått etiketten särskrivning utan i stället stämplade han det som en anglicism. Han uppmanade också till hopskrivning av Wrigleytabletternas och pepparmyntsmak (där dagens språkvård nog hade föredragit pepparmyntssmak).

När vi talar om särskrivningar i dag gäller det i regel varianter som dom kyrka, full matad, ström av brott, Wrigley tabletternas och pepparmynt smak. Här är språkvården enig om att det är hopskrivning som gäller. Men alla särskrivningar är inte fel. Det finns många fall där valet mellan att skriva ihop eller isär är långt ifrån självklart även för professionella skribenter.

I dag eller idag, över huvud taget eller överhuvudtaget, så klart eller såklart, till slut eller tillslut, för sent eller försent, åter igen eller återigen, i alla fall eller iallafall? När det gäller den här typen av fasta fraser finns det ingen sammansättningsaccent att förlita sig på. Reglerna och rekommendationerna är inte lika tydliga. Och att bryta mot normerna är heller inte lika skambelagt som att särskriva full matad krabba på matsedeln.

Men det finns några tumregler som ändå ger viss vägledning. Fasta fraser som inleds med en preposition bör enligt språkvården i regel skrivas isär enligt mönstret i dag och över huvud taget. Det är inte fel att skriva idag och överhuvudtaget – men för den som vill tillämpa principen konsekvent kan det nog ta emot att skriva iår och iövermorgon, som kanske kan uppfattas som lite udda, i stället för i år och i övermorgon.

Uttalet ger också en fingervisning om lämpligaste valet. När betoningen ligger på första stavelsen rekommenderas ofta hopskrivning, som i återigen. När betoningen hamnar på sista ledet är det däremot i regel särskrivning som rekommenderas, som i för sent.

I många fall är det vad som är traditionellt och används mest som får styra. Det finns ingen entydig princip som genomsyrar råden.

En tendens som blir allt starkare är hopskrivning av fasta fraser som uppfattas som en betydelsemässig enhet, som tillslut, iallafall och såklart. Detta är varianter som både blir vanligare och mer accepterade. Dessutom anknyter den till samma tendens som historiskt gjort att efter som blivit eftersom och ty värr blivit tyvärr.

Den som är osäker kan vända sig till Svenska Akademiens ordlista, Svenska skrivregler eller TT-språket. För det mesta är dom överens – men inte alltid. Den som söker enhetlig logik får alltså leta förgäves. Men det är alltid klokt att vara konsekvent i en och samma text.

Den som känner sig osäker kan med fördel skriva ihop eftersom det är en trend som sällan leder till sammanskrivningar som känns direkt felaktiga. Det rådet hjälper inte i alla fall men det är iallafall något slags logik att luta sig mot.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.