Saxa från avokados till avokadorna
Bruket av s-plural i svenskan dömdes länge ut av språkvården. Lösningen kan vara saxad böjning.
Under en tid när det ofta talades om jumpers, films och studios slog Erik Wellander språkvårdsnäven i bordet. I första upplagan av Riktig svenska från 1939 ville han att lånord skulle ”utrustas med svensk pluraländelse”. Allra värst var det när engelska lån i plural – som keps, oldboys och tips – behandlades som singular i svenskan och dessutom försågs med -ar i plural: kepsar, oldboysar och tipsar hade i praktiken två pluraländelser. Sådana ”alldeles oriktiga pluralformer” var enligt Erik Wellander ”i hög grad stötande”. Bättre var anpassade former som kepar, oldboyar och tippar.
Andra språkvårdare fortsatte att slå näven i bordet utan att lyckas skrämma bort s-plural ur svenskan. I ett av Språktidningens allra första nummer från 2007 rekommenderade Språkrådet till exempel crêper som obestämd plural och crêperna som bestämd plural av crêpe: ”I ordböcker står det ofta s-plural, alltså crêpes. Men det är en olämplig pluralform, eftersom den inte går att använda i bestämd form.”
Vän av (o)ordning kunde redan då invända att både crêpesen och crêpesarna var vanliga i bruket. Visserligen var det bestämda former som gick att döma ut helt i Erik Wellanders anda. Men visst gick det ändå. Och i såväl senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, SAOL, från 2015 som Svensk ordbok, SO, från 2021 anges crêpes som enda pluralform med den bestämda formen crêpesen.
Attityderna till s-plural har mjuknat med åren. Avgörande för uppluckringen var Svenska Akademiens grammatik från 1999. Här listades s-plural som en egen deklination som hade ”en relativt osvensk prägel”. Men här presenterades också en lösning på problemet med den bestämda formen. Det gick att tala om ponchos i plural men skippa s:et i den bestämda formen och i stället skriva ponchorna.
Det här är en hållning som även Språkrådet börjat närma sig. I 2023 års Språkrådet rekommenderar gläntas det på dörren åt den typen av böjning: ”Skriver vi en shot, flera shots, bör shots- användas även i bestämd form plural. Då blir det shotsen – men man kunde kanske växla över till shot(t)arna?”
Men det här uppfattas inte som helt oproblematiskt. Språkrådet anser att det så kallade systemargumentet talar för att pluraländelsen -s även ska finnas med i den bestämda formen. Att skriva flera shots men dom här shottarna kan alltså ses som ett brott mot systemets logik.
En tidig mönsterbrytare var språkvetaren Sixten Belfrage som 1920 disputerade vid Uppsala universitet. Vid den här tiden var verbens pluralformer en stridsfråga. I vårdat skriftspråk påbjöd normen vi gå och vi gingo i stället för vi går och vi gick. Sixten Belfrage följde det han kallade frihetsprincipen och lät ”pennan gå som den ville”. Han blandade alltså i sin avhandling singulara och plurala verbformer utan något som helst mönster – ett skrivsätt som stred mot språkvårdens krav på konsekvens.
I När voro blev var från 1998 beskrev språkforskaren Ebba Lindberg det här som ett utslag av repressiv tolerans från språkvårdens sida: ”om en avvikelse skulle tolereras inskärptes noga hur avvikelsen fick se ut”. Att vara konsekvent var alltså en språkriktighetsdygd. Former som shots och shottarna är därför något av ett traditionsbrott sett till språkvårdens attityder – men inte sett till hur bruket sett ut i århundraden.
Fenomenet skulle enligt Louise Holmer och Kristian Blensenius – som båda är språkforskare vid Göteborgs universitet och dessutom ingår i redaktionen för SAOL och SO – kunna kallas saxad böjning. Begreppet är lånat från Svenska Akademiens grammatik där det används om verbböjningar som dyka – dök – dykt där talaren har saxat mellan olika paradigm eftersom det konsekventa hade varit att använda dykte i stället för dök.
I en artikel i tidskriften Nordiska studier i lexikografi beskriver Louise Holmer och Kristian Blensenius saxad böjning som ”en kompromisslösning” när s-plural dominerar samtidigt som det där s:et av vissa – i synnerhet i den bestämda formen – ses som svårhanterligt i skrift. Det skulle alltså gå att saxa från avokados och bikinis till avokadorna och bikinierna.
Att bilda plural med -s har aldrig varit bannlyst. Men det är en form som språkvården i regel har bemött med rynkor i pannan och fingrar för näsan. Nu är det däremot frågan om ”SAOL behöver anamma en mer tillåtande attityd till s-plural”. Enligt Louise Holmer och Kristian Blensenius är dom saxade böjningar som kan bli resultatet av ett sådant skifte knappast något större bekymmer: ”I skrift kan en läsare möjligen uppfatta skribenten inkonsekvent, ifall skribenten rör sig mellan paradigmen i en text, men troligtvis rör det sig om så pass få förekomster inom en och samma text att en läsare inte störs nämnvärt, om den ens noterar tilltaget.”
Är det då fritt fram att strössla med s-plural? Nja, det vore nog oklokt eftersom språkvårdens avvisande attityd och avvaktande hållning är djupt rotad. Men när det gäller ord där andra pluraländelser än -s känns främmande kan det vara nog så klokt att saxa från dumplings, burritos och selfies till dumplingarna, burritorna och selfierna. Och Erik Wellander och andra oldboys kanske får finna sig i att bli oldboysen eller oldboyarna.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
