Låt stor bokstav bli regel för namn

Ibland är det bättre att lära sig principer i stället för att söka efter logik. Så skriv sammansättningar med namn med stor bokstav.

Text: Ola Karlsson

Gotland är ett namn och skrivs därför med stor bokstav i början. Det är nog alla överens om. Men sammansättningar med ett namn borde väl inte skrivas med stor bokstav om sammansättningarna i sig inte utgör ett namn? Gotlandsbolaget som namn på ett rederi, visst, men gotlandsfärjan och gotlandssemester är i sig inte namn och borde logiskt sett därför skrivas med liten bokstav, eller?

Den frågan ställde sig flera personer som reagerade på rekommendationen Gotlandsfärjan med stor bokstav i Dagens Nyheters och Språktidningens språkspalt för ett tag sedan. Några av frågeställarna var fast övertygade om att det måste vara liten bokstav i dessa fall, och en och annan journalist tillämpar faktiskt den principen i sina texter.

Så vad säger språkvården? Jo, språkvårdare ser förstås problemet, och svaret är inte självklart. Det framgår också vid en blick på våra skandinaviska grannländer. De norska skrivreglerna förordar stor bokstav om sammansättningen skrivs med bindestreck, liten bokstav om den skrivs ihop: Oslo-folk eller oslofolk. I danska Retskrivningsordbogen är stor eller liten bokstav valfritt: Londontur eller londontur.

En sådan tvekan fanns delvis även i föregångare till Svenska skrivregler, Språkrådets bok som är det svenska rättesnöret i skrivtekniska frågor. I Erik Brates och Wilhelm Lindwalls Svensk språklära från 1907 rekommenderas liten bokstav för ”geografiska benämningar med självklar appellativ betydelse” (appellativ betecknar en art eller typ av något snarare än en unik individ). De ger exempel som stockholmstrakten, men även bergslagen och slussen. Nils Linders Svenska språkets behandling från 1886 nämner bara i förbigående att bruket skiftar: ”Ord, i hvilka [namn] utgöra första sammansättningsleden, skrifvas af somliga med stor begynnelsebokstaf. Det medför [dock] säkerligen ingen olägenhet att skrifva peterspenning, stockholmsbo, tegnérsstaty.”

Huruvida en sammansättning med namn i sig utgör ett namn eller inte är ofta en vansklig bedömning, liksom redan att definiera vad ett namn faktiskt är. Göteborgsgalan kan vara ett namn på en gala men även en beskrivande benämning för en ’gala i Göteborg’. Eller möjligen båda. Inte minst av pedagogiska skäl har den svenska språkvården därför, sedan många decennier tillbaka, rekommenderat stor bokstav för alla sammansättningar med namn. Det gäller särskilt där namnet har tydlig karaktär av namn och utgör förled i sammansättningen: München, Münchenbryggeriet och Münchenutflykt med andra ord. Det rådet gällde redan i den första upplagan av Svenska skrivregler från 1947, med exempel som Lapplandsresa och Oslotidning.

Råden från den första upplagan är för övrigt närmast identiska med dem som ges i dagens Svenska skrivregler. Det gäller även rådet om liten bokstav för de undantag där ett namn förlorat sin namnkaraktär eller snarast utgör en typbeteckning: vi tänker inte på falukorv som ’korv från Falun’ utan som en typ av korv. Ibland kan då stor eller liten bokstav avgöra innebörden: Medelhavsmat är mat från Medelhavsregionen medan medelhavsmat mer är en typ av mat som kan tillverkas var som helst. Sådana typbeteckningar med liten bokstav på namn är dock relativt ovanliga. Gotlandsfärja är till exempel inte en typ av färja utan bara ’färja som går till och från Gotland’.

Stor bokstav på sammansättningar av typen Gotlandsfärja och Münchenutflykt är helt förhärskande i dagens skrivhandledningar, liksom i våra medietexter. Men den logiska föreställningen om att de borde skrivas med liten bokstav lever kvar och tycks svårutrotad. Språket är dock inte alltid logiskt, särskilt inte när det gäller stor och liten bokstav. Därför kan det ibland vara bäst att frångå olika logiska argument och i stället formulera förenklade och pedagogiska regler – som att i princip alltid skriva både namn och sammansättningar med namn med stor bokstav.

Ola Karlsson är språkvårdare på Språkrådet och redaktör för Svenska skrivregler, som under våren utkommer i en ny upplaga.