Konsten att hitta rätt med semikolon
Bannlyst av vissa; älskat av andra. Här är grundreglerna för att få ordning på semikolon.
I essäsamlingen En man utan land drog författaren Kurt Vonnegut upp sina egna riktlinjer för kreativt skrivande. Han utfärdade bland annat ett förbud mot semikolon. Han dömde ut det som ett poänglöst skiljetecken vars enda funktion var att visa att skribenten pluggat på universitet.
Semikolon är också ett utskällt skiljetecken. För omkring tjugo år sedan jobbade jag på en dagstidning där semikolon var bannlyst i spalterna. Skälet var enligt dom interna skrivreglerna att det nästan aldrig användes korrekt. Och om semikolon mot förmodan användes korrekt skulle det ändå bara uppfattas som snobbigt av läsekretsen. Även när bruket var regelrätt ansågs alltså stilnivån vara fel.
Men semikolon är även ett älskat skiljetecken. När Språktidningen vid olika tillfällen genom åren frågat läsare och följare i sociala medier om deras personliga favorit så har semikolon alltid kramats hela vägen fram till förstaplatsen.
Semikolon är dessutom något av en vattendelare. Novus undersökning – som du kan läsa om här – visar att det är ett skiljetecken som främst uppskattas av personer som har läst på universitet. Att Kurt Vonnegut avfärdade semikolon som meningslöst var förstås en smaksak. Däremot finns det alltså ett samband mellan attityder till semikolon och högre studier.
Reglerna för att använda semikolon är dock långt ifrån hopplösa att lära sig. Den mest utbredda beskrivningen av tecknets funktion är att semikolon är starkare än komma men svagare än punkt. Så förklaras semikolon bland annat i Språkrådets Svenska skrivregler och Snabba skrivregler. Den här synen har varit oförändrad länge. I 1957 års upplaga av Skrivregler hette det till exempel att semikolon kunde ”brukas då punkt befinnes vara för stort skiljetecken och komma för litet”.
Semikolon är dock sällan nödvändigt. Punkt, komma, tankstreck och kolon kan i olika situationer vara tänkbara alternativ. För den som önskar går det säkerligen att skriva sig igenom livet utan att använda ett enda semikolon – något som är svårt att föreställa sig när det gäller vanligare skiljetecken som punkt och komma.
Semikolon används främst för att binda ihop satser som hänger ihop med varandra sett till innehållet:
Jag har aldrig läst Kurt Vonnegut; hans inställning till semikolon verkar så trist.
I det här exemplet finns något i den första satsen som förtydligas i den andra. Semikolon kan i den här typen av konstruktioner ersätta ord som och, samt, så, men, fast, utan och för.
Här rör det sig om två satser som hade kunnat vara självständiga meningar som i så fall hade inletts med stor bokstav och avslutats med punkt. När dom i stället knyts ihop med semikolon används liten bokstav för det första ordet i den andra satsen (hans). Undantag är exempelvis egennamn som alltid skrivs med inledande stor bokstav:
Det var därför jag aldrig läste honom; Vonneguts inställning till semikolon verkade så trist.
”Ett verktyg för att sammanfoga fullständiga meningar”
Traditionellt har semikolon klassats som ett verktyg för att sammanfoga fullständiga meningar – alltså huvudsatser med subjekt och finit verb. Men den synen är föråldrad. Semikolon kan även para ihop ofullständiga meningar:
Då utfattiga; nu stenrika.
En tumregel för det här bruket av semikolon är att meningsfragmenten bör ha samma form. I Skiljeteckensboken avråder Siv Strömquist från att para ihop fragment som inte ”har samma grammatiska utformning”. En konstruktion i stil med För tio år sedan var vi utfattiga; stenrika numera är alltså inte att rekommendera.
I uppräkningar kan semikolon användas för att skilja grupper från varandra när komma används inom grupperna:
Det här köpte jag till festen: chips, jordnötsringar och ostbågar; öl, vin och cider; smörgåstårta, pizza och piroger.
I uppräkningar med decimaltal fungerar semikolon som avgränsare:
Världsmästaren i längdhopp svarade för en imponerande serie där samtliga hopp var över åtta meter: 8,40; 8,45; 8,23; 8,69; 8,78; 8,36.
”Ett skiljetecken som ständigt används felaktigt”
Kurt Vonnegut hade nog sina skäl för att brännmärka semikolon. Det är nämligen ett skiljetecken som ständigt används felaktigt. Det ska inte men får ändå regelvidrigt ideligen spela den roll som borde ha varit reserverad för kolon i exempelvis uppräkningar:
Bolaget har samma grundare och huvudägare; finansprofilerna Anna Olsson, Kim Johansson och Sven Persson.
Ett annat felaktigt bruk som är utbrett är semikolon i stället för ett korrekt kolon i samband med repliker:
Vi ropade; Hoppa inte!
Emellanåt nyttjas även semikolon regelstridigt för att markera efterställda bestämningar. Här skulle tankstreck men också kolon fungera utmärkt:
Kreativt skrivande; en kurs i Kurt Vonneguts anda.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
I essäsamlingen En man utan land drog författaren Kurt Vonnegut upp sina egna riktlinjer för kreativt skrivande. Han utfärdade bland annat ett förbud mot semikolon. Han dömde ut det som ett poänglöst skiljetecken vars enda funktion var att visa att skribenten pluggat på universitet.
Semikolon är också ett utskällt skiljetecken. För omkring tjugo år sedan jobbade jag på en dagstidning där semikolon var bannlyst i spalterna. Skälet var enligt dom interna skrivreglerna att det nästan aldrig användes korrekt. Och om semikolon mot förmodan användes korrekt skulle det ändå bara uppfattas som snobbigt av läsekretsen. Även när bruket var regelrätt ansågs alltså stilnivån vara fel.
Men semikolon är även ett älskat skiljetecken. När Språktidningen vid olika tillfällen genom åren frågat läsare och följare i sociala medier om deras personliga favorit så har semikolon alltid kramats hela vägen fram till förstaplatsen.
Semikolon är dessutom något av en vattendelare. Novus undersökning – som du kan läsa om här – visar att det är ett skiljetecken som främst uppskattas av personer som har läst på universitet. Att Kurt Vonnegut avfärdade semikolon som meningslöst var förstås en smaksak. Däremot finns det alltså ett samband mellan attityder till semikolon och högre studier.
Reglerna för att använda semikolon är dock långt ifrån hopplösa att lära sig. Den mest utbredda beskrivningen av tecknets funktion är att semikolon är starkare än komma men svagare än punkt. Så förklaras semikolon bland annat i Språkrådets Svenska skrivregler och Snabba skrivregler. Den här synen har varit oförändrad länge. I 1957 års upplaga av Skrivregler hette det till exempel att semikolon kunde ”brukas då punkt befinnes vara för stort skiljetecken och komma för litet”.
Semikolon är dock sällan nödvändigt. Punkt, komma, tankstreck och kolon kan i olika situationer vara tänkbara alternativ. För den som önskar går det säkerligen att skriva sig igenom livet utan att använda ett enda semikolon – något som är svårt att föreställa sig när det gäller vanligare skiljetecken som punkt och komma.
Semikolon används främst för att binda ihop satser som hänger ihop med varandra sett till innehållet:
Jag har aldrig läst Kurt Vonnegut; hans inställning till semikolon verkar så trist.
I det här exemplet finns något i den första satsen som förtydligas i den andra. Semikolon kan i den här typen av konstruktioner ersätta ord som och, samt, så, men, fast, utan och för.
Här rör det sig om två satser som hade kunnat vara självständiga meningar som i så fall hade inletts med stor bokstav och avslutats med punkt. När dom i stället knyts ihop med semikolon används liten bokstav för det första ordet i den andra satsen (hans). Undantag är exempelvis egennamn som alltid skrivs med inledande stor bokstav:
Det var därför jag aldrig läste honom; Vonneguts inställning till semikolon verkade så trist.
”Ett verktyg för att sammanfoga fullständiga meningar”
Traditionellt har semikolon klassats som ett verktyg för att sammanfoga fullständiga meningar – alltså huvudsatser med subjekt och finit verb. Men den synen är föråldrad. Semikolon kan även para ihop ofullständiga meningar:
Då utfattiga; nu stenrika.
En tumregel för det här bruket av semikolon är att meningsfragmenten bör ha samma form. I Skiljeteckensboken avråder Siv Strömquist från att para ihop fragment som inte ”har samma grammatiska utformning”. En konstruktion i stil med För tio år sedan var vi utfattiga; stenrika numera är alltså inte att rekommendera.
I uppräkningar kan semikolon användas för att skilja grupper från varandra när komma används inom grupperna:
Det här köpte jag till festen: chips, jordnötsringar och ostbågar; öl, vin och cider; smörgåstårta, pizza och piroger.
I uppräkningar med decimaltal fungerar semikolon som avgränsare:
Världsmästaren i längdhopp svarade för en imponerande serie där samtliga hopp var över åtta meter: 8,40; 8,45; 8,23; 8,69; 8,78; 8,36.
”Ett skiljetecken som ständigt används felaktigt”
Kurt Vonnegut hade nog sina skäl för att brännmärka semikolon. Det är nämligen ett skiljetecken som ständigt används felaktigt. Det ska inte men får ändå regelvidrigt ideligen spela den roll som borde ha varit reserverad för kolon i exempelvis uppräkningar:
Bolaget har samma grundare och huvudägare; finansprofilerna Anna Olsson, Kim Johansson och Sven Persson.
Ett annat felaktigt bruk som är utbrett är semikolon i stället för ett korrekt kolon i samband med repliker:
Vi ropade; Hoppa inte!
Emellanåt nyttjas även semikolon regelstridigt för att markera efterställda bestämningar. Här skulle tankstreck men också kolon fungera utmärkt:
Kreativt skrivande; en kurs i Kurt Vonneguts anda.
Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.
