Inte gör det varken bättre eller sämre

Den som inte avstår från en negation gör varken ett bättre eller sämre val. Ungefär så kan den samtida språkvårdens syn på konstruktionen varken eller ihop med en negation som inte sammanfattas. Men traditionellt har varken eller betraktats som negerande i sig – vilket gör en extra negation överflödig.
I Språktidningen 2/2024 diskuterade jag hur synen av anpassning av utländska namn förändrats: ”I dag hade den här graden av purism inte fått gehör varken i svenskan eller i isländskan.” Ett par läsare reagerade på att jag kombinerade negationen inte med varken eller. ”På min tid i realskolan på 50-talet hade jag fått en bock i kanten för den satsen”, skrev en läsare. ”Vår svensklärare inpräntade i oss att man säger varken eller alternativt inte vare sig eller, medan formuleringen inte varken eller innehåller dubbla negationer och därför är felaktig”, skrev en annan som också undrade om det ”skett en uppmjukning”.
Här har språkbruket varierat under lång tid. Detta har under lång tid också varit en omdiskuterad språkriktighetsfråga.

Historiskt sett är varken eller bildat till fornsvenskans hvar ’var och en (av två)’ i kombi­nation med negationen gi. Samma mönster lever kvar i olika uttryck i dagens isländska där till exempel hver bland annat har betydelsen ’var och en; vem; vad; vilken’ medan hvergi har den negerande innebörden ’ingenstans; inte någonstans’.
Den svenska språkvården åberopade länge historiska argument för att varken eller inte behövde paras ihop med någon ytterligare negation för att vara negerande. ”Varken – ­eller är i och för sig nekande och bör därför icke förbindas med en annan negation”, skrev Erik Wellander i 1939 års upplaga av Riktig svenska och förordade samtidigt att ­konstruktionen vare sig skulle användas ihop med en negation då den ”icke ensamt ge satsen nekad betydelse”. Enligt Erik Wellander hade det alltså varit korrekt att skriva ”inte fått gehör vare sig i svenskan eller i isländskan”. Däremot hade han dömt ut formuleringen ”inte fått gehör varken i svenskan eller i isländskan” som felaktig.
Han höll fast vid samma rekommendation i den sista upplagan av Riktig svenska från 1973. Erik Wellander ansåg alltjämt att varken eller och vare sig ”måste ­hållas isär”. Det här var också normer som länge lärdes ut i skolan. Att vissa läsare reagerar på ett bruk som bryter mot detta är därför naturligt.

Men vid den här tiden började atti­tyderna skifta. I Modern svenska från 1966 gjorde Åke Åkermalm bedömningen att det i skrift fortfarande var viktigt att hålla isär varken eller och vare sig. Men han konstaterade också att variationen även fanns ”hos mycket omsorgsfulla författare” och att ”tautologin … är föga störande”.
I Språkriktighetsboken från 2005 – ­utgiven av Svenska språknämnden, en före­gångare till dagens Språkrådet – accep­terades variationen fullt ut: ”Det finns ingen anledning att fortsätta upprätthålla en regel som inte förtydligar satsens betydelse, som måste kompletteras med krångliga undan­tag och som dessutom saknar förankring i många skribenters språkkänsla och gör dem oroliga. Båda uttrycken fungerar normalt nege­rande, oavsett om någon ytterligare negation finns med eller inte.”
Språkrådet har alltjämt samma rekommen­dation för varken eller och vare sig: ”Alla ­varianter tolkas som negerande och inga skapar missförstånd.”
Det är inte märkligt att den som skolats in i ett annat synsätt stannar till inför en negation som inte ihop med varken eller. Siv Strömqvist konstaterade exempelvis i Vart är vart på väg? från 2011 – där hon diskuterade språkvårdens kursändring – att den gamla ”regeln sitter som berg hos somliga” och att avsteg från den märks för den som är van vid något annat. I någon mån rör det sig alltså om en generationsfråga.
Numera betraktas samtliga dessa fyra varianter både som negerande och som korrekta:

1. Vi förstod att låntagarna vare sig amorterat eller betalat ränta.

2. Vi förstod att låntagarna inte vare sig ­amorterat eller betalat ränta.

3. Vi förstod att låntagarna varken amorterat eller betalat ränta.

4. Vi förstod att låntagarna inte varken ­amorterat eller betalat ränta.

Även i fall där en negation inte är nödvändig kan exempelvis inte användas för att understryka innebörden. Den som vill skriva mer traditionellt kan däremot följa den gamla huvudregeln om att göra skillnad på varken eller och vare sig. Men det har på senare år skett en uppmjukning som inte bör föranleda någon bock i kanten.

Anders Svensson är chefredaktör på Språktidningen.