Vid årsskiftet flyttas samlingarna från Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå till Uppsala. Universitetet har inte råd att behålla materialet i Umeå. I stället hoppas Umeå universitet på att en snabb digitalisering ska göra att samlingarna fortfarande kan användas för utbildning och forskning.

Universiteten i Lund och Umeå har riktat skarp kritik mot Institutet för språk och folkminnens beslut att lägga ned Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, och Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM. Bägge har också visat stort intresse för att ta över förvaltningen av arkiven. Nu ser det ut som att de idéerna defintivt har lagts i byrålådan.

Umeå universitet anser sig inte ha råd att ta över DAUM:s material. En flytt av arkivet till universitetet skulle kosta 7,5 miljoner kronor och därefter medföra en årlig lönekostnad på 1,5 miljoner. Det anser universitetets ledning vara för dyrt – inte minst eftersom Institutet för språk och folkminnen får av staten öronmärkta pengar för att förvalta arkiven.

Intresset för samlingarna har dock inte svalnat. I en rapport från den grupp vid universitetet som utrett frågan framkommer att i synnerhet materialet på samiska och meänkieli behövs för undervisning och forskning. Umeå universitet har ett särskilt ansvar för dessa två minoritetsspråk.

Beskedet innebär att Institutet för språk och folkminnens plan på att vid årsskiftet flytta samlingarna till Uppsala ligger fast. Universitetets förhoppning är att digitalisering, fjärrlån och register ska göra så att materialet även i framtiden ska kunna användas av forskare, lärare och studenter.

Här kan du läsa mer om besparingarna inom Institutet för språk och folkminnen.

Anders

1 kommentarer

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Lund och Umeå läggs ned. Personalen fick i dag beskedet från generaldirektör Ingrid Johansson Lind. Men även anställda vid andra avdelningar inom myndigheten riskerar att drabbas av nedskärningarna.

– Det handlar om kapitalförstöring. Det förstörs mycket för att spara in så lite, säger Carl-Erik Lundbladh, arkivchef vid DAL, Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund.

Inför nästa år behöver Institutet för språk och folkminnen spara tio miljoner kronor. Det ska bland annat ske genom nedläggningar av avdelningarna i Lund och Umeå samt uppsägningar. Minst tolv heltidstjänster kommer att försvinna från myndigheten.

– Det här är en dyster dag för det svenska kulturarvet. Det är tragiskt både för de nationella minoriteterna och arkiven, säger Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid DAUM, Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå.

Under de månader som nedläggningshotet ruvat över DAUM och DAL har många – från universitet till föreningar – riktat kritik mot planerna. Ett alternativ som förts fram av arbetstagarkonsulter och av riksdagsledamoten Maria Lundqvist-Brömster (FP) var att arkiven skulle tas över av universiteten i Umeå och Lund. Sedan många år tillbaka finns ett omfattande samarbete mellan arkiven och universiteten på många olika områden och i flera olika ämnen.

– En mycket bra idé. Om universitetet hade kunnat ta hand om oss hade det varit alldeles utmärkt. Det hade inte hindrat oss från att fortsätta samarbeta med Institutet för språk och folkminnen, och vi hade kunnat fortsätta att förvalta, vårda och utveckla arkivet för allmänhet och forskning, säger Carl-Erik Lundbladh.

Även Harriet Kuoppa hade gärna sett en sådan lösning.

– Men det fanns inget intresse från kulturdepartementet för att titta på det. För oss hade det varit perfekt. Båda universiteten har aviserat att de är beredda att ta över. Men de kan tyvärr sannolikt inte åstadkomma det på egen hand utan klartecken från departementet, säger hon.

Både Harriet Kuoppa och Carl-Erik Lundbladh är kritiska till generaldirektörens agerande. Efter att nedläggningsplanerna presenterades i juni upplever de att det inte funnits något intresse för att hitta andra lösningar för att få budgeten i balans.

– Det sorgliga är att man inte har övervägt några alternativ till den här drastiska nedskärningen. När man tar bort samlingarna från den region där de inhämtats är en stor skada skedd, säger Carl-Erik Lundbladh.

– I ett arkiv har man tagit över en stafettpinne från tidigare generationer och det är tänkt att man ska räcka stafettpinnen vidare till nästa generation. Nu är man på väg att förstöra den kontinuiteten, säger Harriet Kuoppa.

Vad som nu händer med det material som samlats in i Lund och Umeå är ännu inte bestämt. Harriet Kuoppa hoppas att samlingarna inte styckas upp och hamnar på många olika ställen.

– Min förhoppning är att någon ska se vikten av att hålla ihop materialet. Om man låter det skingras kommer man aldrig att kunna sammanföra det på nytt. En styckning skulle göra det oerhört mycket svårare att använda materialet för forskning, säger hon.

I skrivelser har flera organisationer som använder sig av arkiven och lutar sig mot personalens expertis protesterat mot nedläggningsplanerna. Utan personalens kunskap, som nu riskerar att gå förlorad, är det näst intill omöjligt att navigera i arkiven. Än så länge är bara små delar av materialet digitaliserat.

– Ett arkiv är bara tillgängligt om det finns någon som kan vägleda. De här samlingarna kommer inte att vara fullt digitaliserade och tillgängliga på distans på flera decennier, säger Carl-Erik Lundbladh.

Regeringen har vid flera tillfällen klargjort att den inte kommer att förhindra nedläggningarna. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sagt att det är upp till Institutet för språk och folkminnen att besluta om den egna organisationen.

– Jag beklagar att kulturministern inte ser myndigheten som mer värd och jag kan bara beklaga att vi inte har en bättre minoritetspolitik, säger Harriet Kuoppa.

Hon har dock inte gett upp hoppet om arkivets framtid. Europarådet har tidigare kritiserat Sverige för bristande samordning mellan myndigheter när det gäller frågor rörande nationella minoriteter. Europarådet har fått flera skrivelser om arkivnedläggningen. Om Europarådet ger Sverige bakläxa för bristande ansvar för statlig arkivverksamhet för nationella minoriteter – i det här fallet samiska och meänkieli – skulle frågan på nytt kunna hamna på regeringens bord.

Att universiteten går in för att rädda arkiven tycks heller inte helt uteslutet. Lena Gustafsson, rektor för Umeå universitet, säger till Sveriges radio att DAUM behövs för att universitetet ska kunna bedriva undervisning och forskning i minoritetsspråken samiska och meänkieli. Utan lokal närvaro – vid en flytt till Uppsala – försämras universitetets förutsättningar för att kunna bedriva den verksamheten. Om pengarna finns säger hon att det är "en intressant möjlighet" för Umeå universitet att ta över DAUM.

Samtidigt som tjänsten som forskningsarkivarie för meänkieli försvinner från DAUM skapas en ny tjänst som språkvårdare för meänkieli vid Språkrådet i Stockholm, något som regeringen öronmärkt pengar för i budgeten för 2014. För Harriet Kuoppa går inte ekvationen ihop.

– En sådan här arkivverksamhet med dokumentation, insamling och bevarande i fokus behövs för att man ska kunna studera dialekter och annat som i sin tur ligger till grund för rekommendationer.

Språktidningen har sökt Ingrid Johansson Lind för en kommentar.

Här kan du läsa mer om nedläggningen av DAL och DAUM.

Anders

4 kommentarer

Institutet för språk och folkminnens avdelningar i Umeå och Lund hotas av nedläggning och minst tolv anställda riskerar att bli av med sina jobb. Myndigheten behöver spara 10 miljoner kronor redan under nästa år. Men planerna får kritik.

– Det var inte okänt att ekonomin var dålig och vi visste att det fanns ett behov av att spara. Vi såg framför oss en förändring av vårt arbetssätt och besparingar på löpande kostnader. Men att man skulle kapa hela Norrland för en myndighet som har ansvar för hela Sverige, och som så sent som i september 2012 i ett regeringsuppdrag markerar behovet av ökat regionalt perspektiv och utveckling av arkivet, kunde vi inte föreställa oss ens i vår vildaste fantasi, säger Harriet Kuoppa, forskningsarkivarie för meänkieli vid Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå, DAUM.

Beskedet från generaldirektör Ingrid Johansson Lind har väckt starka känslor. Lennart Holmlund, socialdemokratiskt kommunalråd i Umeå, tar ställning mot förslaget. I ett blogginlägg ifrågasätter han att avdelningen i Umeå ska läggas ned samtidigt som myndigheten av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth fått uppdraget att prioritera samarbete med kommunen inför det kommande kulturhuvudstadsåret:

Att flytta detta betydelsefulla arkiv till Stockholm eller Uppsala blir ett hårt slag för den kulturhistoriskt intresserade här i Norrland. Tillgängligheten minskar, en kompetent och engagerad personal riskerar att skingras. DAUM utgör dessutom en av de viktiga regionala aktörerna under kulturhuvudstadsåret 2014 vilket också påpekades i regleringsbrevet till myndigheten i fjol.

Centerpartisterna Per Lodenius och Sven-Olov Edvinsson kritiserar förslaget med motiveringen att det är "obegripligt och dåligt tajmat". I en debattartikel i Västerbottens-Kuriren skriver de att ett viktigt perspektiv går förlorat om avdelningen i Umeå försvinner:

Att Uppsala skulle kunna utgöra bas för verksamheten i norra Sverige är lika orimligt som att Umeå skulle ansvara för södra eller västra Sverige.

En av de organisationer som protesterar mot planerna är Umeå sameförening. I ett öppet brev till Ingrid Johansson Lind kräver ordföranden Michael Lindblad att förslaget skrotas:

En sådan nedläggning skulle innebära att Sveriges största samling av samiskt folkminne, med bland annat den unika Tirénska samlingen av hundratals inspelade samiska jojker och Erik Nilsson-Mankoks inspelningar av talad Umesamiska, inte längre skulle få ha sin fysiska hemvist i samiskt kärnområde. Relationen och samarbetet med Umeå universitet gällande forskning och undervisning med samiskt innehåll riskerar också att helt utarmas. Den samiska kulturen behöver stärkas, inte försvagas. Närhet till arkiv och folkminne är en förutsättning för revitaliseringen av den samiska kulturen och för den långsiktiga processen att göra upp med vårt koloniala arv. Förslaget att lägga ner DAUM i Umeå går i rakt motsatt riktning, och är därmed inte acceptabelt.

Umeå universitet har i dag ansvar för grundutbildning i både samiska och meänkieli samt lärarutbildning i samiska. Banden och kontakterna mellan universitetet och arkivet är många.

– Det är ingen slump att arkiven finns i universitetsstäder som Lund och Umeå. Vi har en stark forskningsanknytning och ett väl utvecklat samarbete sedan lång tid tillbaka och är bland annat en resurs för forskare och studenter. Det är klart att det samarbetet suddas ut i ett nafs om arkivet flyttas till Uppsala, säger Harriet Kuoppa.

En annan farhåga är enligt Harriet Kuoppa att kontinuiteten i insamlingen och förvaltandet av material nu ska brytas. Hon berättar att det finns personer som har donerat material till arkivet som nu frågar om de får ta tillbaka det. Donatorerna har lämnat material till arkivet i tron att det ska finnas tillgängligt i närområdet – både för dagens och för kommande generationer.

– Det är med stor sorg jag ser detta hända. Här finns ett nätverk som har byggts upp under lång tid som man nu river upp med rötterna. Det är så overkligt att det här händer i Sverige 2013. Den allmänna trenden har varit att man för tillbaka föremål och dokument till sin rätta miljö och den region där minoriteterna verkar. Här går man i motsatt riktning, säger Harriet Kuoppa.

Även för Carl-Erik Lundbladh, arkivchef vid Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund, DAL, kom beskedet om den planerade nedläggningen som en chock. Han säger att personalen har förståelse för sparkraven, men kritiserar generaldirektören för bristande samråd och lyhördhet.

– Vi är beredda att banta verksamheten, men det finns ingen öppenhet för att lyssna på våra förslag och diskutera andra besparingar. Detta är inte en effektiv åtgärd eftersom myndighetens verksamhet skadas onödigt mycket i förhållande till vad man får ut ekonomiskt, säger han.

Precis som i Umeå har arkivet i Lund ett nära samarbete med stadens universitet. Personal från DAL undervisar i dialektologi och namnforskning och handleder språkstudenter. Även med ämnen som etnologi och arkeologi finns ett långtgående samarbete.

– Det är många i vårt nätverk som är bestörta och som har reagerat med allt från förvåning till beklagande. Man tycker att det är ett beklagligt beslut med tanke på att de vet hur tillgängligheten till ett arkiv försämras vid en flytt. De förstår att uppskatta att vi finns här i själva undersökningsområdet, säger Carl-Erik Lundbladh.

Ingrid Johansson Linds mål är att klubba nedskärningarna till hösten. Samtidigt måste Institutet för språk och folkminnen ändå fullfölja sitt uppdrag. Det omfattar bland annat den uttalade uppgiften att i samlingarna och arbetet spegla hela landet, och ett ansvar för de nationella minoritetsspråken och dialektforskningen.

– En nedläggning blir en betydande inskränkning i myndighetens möjlighet att fullfölja uppdraget. Förslaget går emot regeringens kulturpolitik, som har en regional betoning, säger Carl-Erik Lundbladh.

Ingrid Johansson Lind säger i Sveriges Radio att hon har förståelse för oron om sämre regional förankring. Det ekonomiska läget är dock så allvarligt att hon inte ser andra lösningar än att lägga ned avdelningarna i Umeå och Lund:

Om vi skulle fortsätta att verka på fem ställen istället för tre framöver och inte få mera pengar, då hotas hela verksamheten att utarmas, vilket kommer att sluta med att vi har fem verksamhetsorter och stora samlingsarkiv, men vi har ingen personal som kan ta hand om det.

Här kan du läsa mer om sparkraven för Institutet för språk och folkminnen.

Anders

0 kommentarer

Språkrådet har lagt beslag på 27 500 ord. Det påstår en språkforskare som nu JO-anmäler myndigheten. Forskaren hävdar att Språkrådet ägnar sig åt häleriverksamhet och upphovsrättsintrång. Men chefen Lena Ekberg tillbakavisar alla anklagelser. Och forskarens tidigare chef säger att det rör sig om en fejd som pågått i många år.

En anmälan av ovanlig natur landade i går på Justitieombudsmannens bord. En forskare hävdar att Språkrådet är delaktigt i en stöld av en databas omfattande 27 500 ord på meänkieli. Forskaren anser att samlingen är privat och att Språkrådet därför ägnar sig åt häleri och upphovsrättsbrott.

Språkrådet drogs in i fejden år 2008. Forskaren hade då vänt sig till Statens kulturråd för att få medel till att ge ut trespråkiga ordböcker, på meänkieli, svenska och finska. Språkrådets expert fick i uppgift att bedöma forskarens ansökan. Den fick en hel del kritik och forskaren blev senare utan bidrag. Samma år tilldelades i stället en annan forskare medel från Statens kulturråd för att ge ut meänkieliordböcker.

Den forskare som fick bidrag var under flera års tid chef åt just den forskare som nu anser sig ha blivit bestulen. Inom ramarna för ett universitetsprojekt samlade den anmälande forskaren in omkring 72 000 nordfinska ord. Och det är här som fejden har sin upprinnelse.

Forskaren påstår att innehållet i databasen var privat egendom. Forskaren arbetade inte bara med projektet vid universitetet, utan skriver i anmälan till JO att även 6 000 ideella arbetstimmar vikts åt sammanställningen.

Mannens tidigare chef ger en annan bild av innehållet i databasen. Chefen skriver i en inlaga i februari i år att insamlandet av ord var ett grupparbete där många andra forskare och frivilliga var delaktiga. Det råder enligt chefen inga tvivel om att dessa personer bidrog med avgörande kunskaper och stora insatser. Forskaren fick också tillgång till material som samlats in av andra under flera års tid. Chefen anser därför att forskaren omöjligen kan ha ensam upphovsrätt till innehållet i databasen.

Forskaren utförde dessutom arbetet som anställd vid universitetet. När det skar sig mellan de inblandade ska forskaren även ha raderat innehållet på en annan databas sedan forskaren inte fråntagits lösenordet efter att ha slutat.

Forskaren hävdar att chefen år 2007 genom hot tvingade till sig delar av databasen, närmare bestämt 27 500 ord. Dessa ska enligt forskaren utgöra grunden för den ordbok som den tidigare chefen fått bidrag från Statens kulturråd och Institutet för språk och folkminnen för att sammanställa.

Chefen tillbakavisar även detta. Eftersom ordböckerna ännu inte utkommit och underlaget förvaras vid ett norskt universitet kan forskaren omöjligen veta exakt hur dessa kommer att se ut. Materialet är nämligen inte tillgängligt för andra än de som arbetar med det.

Lena Ekberg, chef för Språkrådet, säger att myndigheten dragits in i en långvarig konflikt. Hon tillbakavisar alla påståenden om att Språkrådet skulle ha ägnat sig åt häleri och upphovsrättsbrott. Det myndigheten har gjort är att på begäran från Statens kulturråd skriva utlåtanden om ansökningar från forskare och senare gått in med ekonomiskt stöd till ordboksprojektet. Databasen har aldrig varit under Språkrådets kontroll.

– Vi har inget med det att göra på det sättet, säger hon.

Anders

0 kommentarer
Prenumerera på RSS - meänkieli