Älvdalskan ska inte få ställning som minoritetsspråk. Det anser majoriteten i konstitutionsutskottet, KU. Allt tyder på att riksdagen kommer att fatta samma beslut.

I en rad motioner har riksdagspolitiker från olika partier tagit upp älvdalskans ställning. De har i huvudsak gått ut på att höja älvdalskans status och att vidta åtgärder för att den ska leva vidare. Som ett led i detta har det föreslagits att älvdalskan ska få status som nationellt minoritetsspråk eller landsdelsspråk.

Men majoriteten i konstitutionsutskottet säger nej. I utskottets ställningstagande motiveras beslutet så här:

Utskottet noterar att betydelsen av älvdalskans bevarande är starkt förankrad bland många älvdalingar. Utskottet anser att det finns ett stort värde i att älvdalskan bevaras som en del av det svenska kulturarvet och ser positivt på de åtgärder som vidtas på både statlig och kommunal nivå för att göra detta möjligt. Utskottet delar regeringens uppfattning att Älvdalens kommun på olika sätt bör kunna stödja älvdalskans bevarande inom kommunens ordinarie verksamhet och ge barn möjlighet att lära sig älvdalska, samt att det även inom ramen för folkbildningen bör finnas förutsättningar att stödja bevarandet av älvdalskan. Utskottet noterar också att Institutet för språk och folkminnen gör bedömningen att många åtgärder för att främja älvdalskan borde vara möjliga inom ramarna för den existerande lagstiftningen, förslagsvis inom ramen för en dialektpolitik. Utskottet noterar det ökade stödet bland lingvister för att betrakta älvdalskan som ett eget språk, men också de invändningar som framförs av Institutet för språk och folkminnen. Mot denna bakgrund är utskottet inte berett att ta något initiativ med anledning av motionsyrkandena och avstyrker därför motionerna.

Institutionen för språk och folkminnen går alltså emot motionärerna. I betänkandet framgår att myndigheten anser att ”det uppstår en gränsdragningsproblematik om en varietet av det svenska språket särskiljs och ges status som nationellt minoritetsspråk, liksom att gränsdragningen kring vilken varietet av älvdalska som ska erkännas riskerar att skapa splittring bland älvdalsktalande”. Institutet för språk och folkminnen efterlyser också en undersökning om attityderna till älvdalskan i Älvdalen. Genom en aktiv dialektpolitik skulle älvdalskan enligt myndigheten kunna föras vidare till kommande generationer utan att skapa en situation där fler dialekter kan få status som minoritetsspråk.

Centerpartisten Per-Ingvar Johnsson och kristdemokraten Sofia Modigh reserverade sig mot beslutet. De skriver att det bör utredas om älvdalskan ska få status som minoritets- eller landsdelsspråk. Älvdalskan ska betraktas som ett eget språk – och det är en mänsklig rättighet att garantera att talare kan använda och utveckla sitt modersmål. Annars befarar de att älvdalskan riskerar att dö ut.

Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen sannolikt kommer att fatta samma beslut. Men utskottet talar också om vikten av att bevara älvdalskan. För de aktivister som kämpat för älvdalskan är det kanske ändå en liten seger även om beslutet i riksdagen inte blir det önskade.

Här kan du läsa konstitutionsutskottets betänkande.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Den just nu intesiva debatten om älvdalskan fortsätter i Folkets hus i Årsta onsdagen den 26 oktober. Då bjuder Språkförsvaret in till diskussion om älvdalskans framtid. Medverkar gör bland annat Peter Egardt, kommunalråd i Älvdalen, och språkforskaren Yair Sapir. Dessutom gästas mötet av Lena Willemark, som sjunger på älvdalska. Mötet börjar klockan 18. Inträde kostar 50 kronor.

Här kan du läsa mer om mötet.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Ge älvdalskan status som minoritets- eller landsdelsspråk. Det kräver Språkförsvaret i en namninsamling riktad till riksdagen.

Tidigare i år fick älvdalska en egen språkkod. Det var organisationen SIL International som efter en utredning fastslog att älvdalska inte är samma sak som svenska. Men från politiskt håll har inställningen inte förändrats. Regeringen anser att älvdalska ska betraktas som en svensk dialekt och inte ett eget språk.

Språkförsvaret har vid flera tillfällen uppmärksammat älvdalskan. Nu vänder sig organisationen till riksdagen med ett krav på att älvdalskan ska få status som minoritets- eller landsdelsspråk. Språkförsvaret ställer sig därmed bakom en motion från Niclas Malmgren (MP). I motionen motiverar han förslaget med de stora skillnaderna mellan älvdalska och svenska:

De flesta lingvister är ense om att älvdalska är ett eget språk. Avståndet mellan älvdalska och svenska kan jämföras med avståndet mellan isländska och svenska. Älvdalskans ljudsystem, grammatik, syntax och ordförråd skiljer sig radikalt från rikssvenskans. Så har älvdalskan exempelvis bevarat nasala vokaler, som har försvunnit i andra nordiska språk, samt behållit det fornnordiska kasussystemet med fyra kasus. Även alfabetet skiljer sig från svenskans och består av 35 bokstäver.

I uppropet jämför Språkförsvaret myndigheternas hantering av älvdalskan med hur meänkieli länge behandlades i skolorna:

Svenska myndigheter hävdar ännu att älvdalskan är en svensk dialekt. För många av de älvdalsktalande barnen har dock mötet med svenska språket i skolan varit chockartat, eftersom de inte förstod svenska. Barn som talade älvdalska fylldes med skamkänslor, samtidigt som de inte fick använda sitt modersmål. Denna skolpolitik har haft negativa följder för många älvdalingars identitet och självkänsla.

Namninsamlingen pågår till och med den 31 december. Därefter lämnas den in till riksdagen.

Här kan du läsa Östen Dahls artikel om älvdalska från 2008.

Anders

Foto: Istockphoto

3 kommentarer

Älvdalska är inte svenska. Och älvdalska är tillräckligt olikt svenska för att få en egen ISO-kod. Det fastslår SIL International som står bakom Ethnologue.

Inställningen från myndigheter och regering har inte ändrats – älvdalska är en svensk dialekt och inget annat. De senaste åren har dock allt fler engagerat sig i kampen för att älvdalskan ska få status som minoritetsspråk. Huvudargumentet är egentligen mycket enkelt. För den genomsnittliga modersmålstalaren av svenska är älvdalska – till skillnad från exempelvis norska och danska – mer eller mindre helt obegripligt. Det gör det naturligt att ifrågasätta myndigheternas och regeringens hållning.

SIL Internationals beslut motiveras bland annat med att en ISO-språkkod gör att akademiska arbeten om älvdalska blir lättare att hitta. Vad beslutet får för konsekvenser återstår att se. Såväl Sveriges Radio som Sveriges Television gör tolkningen att älvdalskan av organisationen fått status som ett språk. Regering och myndigheter håller knappast med, men beslutet kan bidra till att öka trycket på en omprövad hållning.

Här kan du läsa Östen Dahls artikel om älvdalska från 2008.

Anders

Foto: Istockphoto

0 kommentarer

Gör älvdalskan till ett landsdelsspråk! Det vill Språkförsvaret som anser att det skulle ge älvdalskan ett lyft som skulle förbättra framtidsutsikterna. Språkförsvarets huvudargument är att älvdalskan till skillnad från andra dialekter inte är begriplig för den som talar svenska. Älvdalskan är helt enkelt så speciell att den inte kan räknas som något annat än ett språk.

Det är inte första gången som det ställs krav på att älvdalskan ska betraktas som något mer än en dialekt. I Språktidningen 6/2008 skriver Östen Dahl, professor i lingvistik vid Stockholms universitet, att infallsvinkeln avgör om älvdalskan ska betraktas som ett språk eller inte. Å ena sidan befinner sig älvdalskan betydligt längre bort från standardsvenskan än både norska och danska, å andra sidan är det bara ett av tusentals sockenmål i Sverige.

Exakt vilket recept som är bäst för att garantera älvdalskans överlevnad är enligt Östen Dahl inte klart. Själv anser han att älvdalskan borde klassas som ett språk. I så fall borde älvdalskan kanske få status som minoritetsspråk. Men, skriver Östen Dahl, frågan är om det är rimligt att stämpla älvdalskan som ett minoritetsspråk när den talas av etniska svenskar.

Hur ser du på älvdalskan? Ska den även i fortsättningen betraktas som en dialekt eller ska den få status som landsdelsspråk eller minoritetsspråk? Rösta här!

Anders

Foto: Istockphoto

3 kommentarer

För tredje gången har riksdagsledamoten Kenneth Johansson lämnat in en motion om att älvdalskan ska erkännas som ett eget språk. För tredje gången kommer förslaget sannolikt att röstas ned. Centerpartisten har nämligen inte lyckats övertyga övriga alliansen om att älvdalskan bör få status som ett minoritetsspråk.

Frågan om älvdalskan ska ses som ett eget språk blev högaktuell i samband med att Sverige år 2000 fick fem nationella minioritetsspråk: finska, samiska, meänkieli, romani chib och jiddisch. Älvdalskan lämnades utanför. Trots att den på pappret tycks uppfylla flera viktiga kriterier. Älvdalskan har funnits i Sverige i minst tre generationer och många talare vill själva att den ska ses som ett språk och inte som en dialekt.

Det är här skon klämmer. Älvdalingarna må tala på ett sätt som får medelsvensson att förundras och förvirras. Om frågan enbart gällde språkliga skillnader vore det snarare mer logiskt att se danska och norska som svenska dialekter, än att se älvdalska som en svensk dialekt. I Språktidningen 6/2008 skriver Östen Dahl, professor i allmän språkvetenskap vid Stockholms universitet, att älvdalskans ordförråd vid en jämförelse ligger längre bort från svenskan än norskan.

Nyligen fick även älvdalskan en modern grammatik skriven av Bengt Åkerberg, ett arbete som enligt Dalarnas Tidningar tagit femton år. I hemmet i Spånga håller Bengt Åkerberg även i undervisning i älvdalska. Eleverna får inte bara lära sig älvdalska, utan också skillnaden mellan älvdalska och bucksvenska, svenska med inblandning av våmhusmål.

Våmhusmålet är visserligen likt älvdalska, men den ömsesidiga förståelsen är inte alltid hundraprocentig. Samma förhållanden gäller många andra mål som talas vid Siljan. Varje socken har sin språkliga särprägel, vilket gör det svårt att tala om något enhetligt språk. Frågan som riksdagspolitikerna måste ta ställning till blir därmed indirekt även den debatt som kan väntas dyka upp i kölvattnet av ett erkännande av älvdalskan. Talas minoritetsspråk även i Orsa, Mora och Sollerön?

Kenneth Johansson motiverar behovet av ett erkännande med att älvdalskan är en del av det svenska kulturarvet som bör bevaras för kommande generationer. Det är också viktigt, skriver han, att barnen får rätt till undervisning på och i sitt eget språk.

Ett erkännande av älvdalskan skulle inte bara öppna dörren för samma krav från andra delar av Dalarna. Varför i så fall inte fortsätta med gutamål eller jamska?

Det brukar heta att ett språk är en dialekt med en armé och en flotta. Älvdalskan må vara svårbegriplig för en utomstående, men så länge älvdalingarna inte sjösätter planerna på en republik vid Siljans strand kommer politikerna sannolikt att blunda för kraven. Inte för att älvdalskan i sig inte skulle kunna betraktas som ett språk, utan för att Sverige snart skulle kunna bli ett land med hundratals minoritetsspråk. Sådant kostar pengar. Att de lokala målen har ett kulturellt värde är självklart. Men frågan är om riksdagspolitikerna är redo att börja värdesätta det även i kronor och ören.

Anders

4 kommentarer
Prenumerera på RSS - älvdalska