Så kan du tänka när du skriver så

I talet används små­ord som så ofta för att underlätta kommunikationen. Men i skrift kan småorden uppfattas som överflödiga och göra texten pratig, särskilt i mer formella texter. Då kan så gärna strykas, men det beror dels på sammanhanget, dels på hur meningen är konstruerad.
Även när så saknar en tydlig egen betydelse kan det fylla en viktig funktion för att visa läsaren vad som är ämnet i meningen och vad som är bakgrund till den nya informationen. I svenska meningar står ofta ämnet för meningen i fundamentet. Fundamentet är det satsled som kommer först i huvudsatsen, före det tidsböjda (finita) verbet.
En vanlig användning är när så används direkt efter fundamentet, som en dubble­ring av det första satsledet: ”När det här är över så får vi fira.”
Så fungerar här som en gränsmarkör mellan bakgrundsinformationen i funda­mentet och resten av ­meningen. När vi dubblerar det första ledet är det för att vi vill aktualisera det och markera att det är meningens ämne. Det är vanligt i tal och hjälper till att disponera meningens information så att lyssnaren lättare ska följa med.
Även i skrift kan så fylla en viktig funktion för att visa läsaren hur meningen ska tolkas. Då blir det lättare för läsaren att ta till sig dels vad som är textens ämne, dels vad som är bakgrundsinformation till resten av meningen. Särskilt i meningar med långa fundament kan det vara motiverat att använda så även i mer formella texter: ”Om ansökan kommer in mer än ett år efter den månad som sjuklön betalas ut, så kan du inte få någon ersättning.”
Det finns dessutom sammanhang när så är obligato­riskt, exempelvis efter en uppmaning eller när fundamentet innehåller ett villkor för resten av satsen. Då är så ofta en markör för följd (om A så B): ”Kom, så äter vi tårta!” ”Skickar du in din ansökan, så får du besked inom en vecka.”
Man kan ha ett kommatecken före så om man vill förtydliga gränsen, men det är valfritt.

Gabriella Sandström, ­Språkrådet