Dialektalt ord för olika slags tuggor
Jag undrar om ni har några belägg i arkivet av gomla som i att mosa maten mot gommen snarare än att tugga den. Ingen vid mitt middagsbord hade hört ordet så jag misstänkte att det rörde sig om något dialektalt. Hittar det dock inte i Rietz dialektlexikon.
Simon
Du har rätt i att ordet gomla/gumla är dialektalt! Vi har ordet upptecknat i våra dialektordsamlingar och alla belägg är från Skåne. Begränsningen till Skåne fick mig att titta på om det också finns i danskan, och det gör det. Det danska gumle har dock en liten annan betydelse än den du använder: ’att äta eller tugga långsamt, eller ivrigt och med stor lust (eventuellt med smaskljud)’.
I våra dialektordsamlingar i arkivet har vi en hel del belägg på gomla/gumla från olika skånska härader, så ordet verkar ha varit tämligen spritt. Det har använts med lite olika innebörd på olika håll, som så ofta är fallet med dialektord. Här följer några betydelser från samlingarna: ’tugga utan tänder’ (Albo härad), ’tugga dåligt’ (Albo härad), ’tugga’ (Frosta härad), ’mumsa’ (Ingelstads härad), ’tugga med svårighet’ (Ingelstads och Järrestads härader), ’tugga dåligt i brist på tänder, tugga med gommarna’ (Ljunits härad), ’tugga (med gommen)’ (Norra Åsbo härad, Östra Göinge härad), ’tugga med gomljud’ (Västra Göinge härad).
Några språkprov visar på ordet i användning: ”hum (’hon’) gomlar på en bröskorpa” (Andrarum, Albo härad), ”tjäringen sad (’satt’) breve me å gommla mä sin tannalöse monn” (Nävlinge, Vinslöv, Västra Göinge härad).
Lovisa Alvtörn, Institutet för språk och folkminnen
