Barnet kan känna sig sjuk och sjukt

Fråga:

Hur behandlar man personbeteckningar som är t-ord? Skriver man ”statsrådet är intresserat”?

Kirsi

Svar:

De allra flesta personbeteckningar är n-ord: en kvinna, en man, en arbetare, en direktör. Men några få är t-ord: ett statsråd, ett vittne, ett barn med flera.
Adjektiv som står före ett sådant ord får också t-form: ett trovärdigt vittne, ett sjukt barn.
Adjektiv som står efter ordet böjs ofta som n-ord, det vill säga på samma sätt som för andra personbeteckningar: ”Statsrådet var mycket intresserad.” ”Vittnet blev så nervös att hen skakade.”
Men det förekommer också att man följer det grammatiska genuset: ”Vittnet var nervöst.”
Tillsammans med ordet barn förekommer både t- och n-form för efterställda bestämningar, och båda går bra: barnet är sjukt/sjuk. När man syftar på ett specifikt barn är n-genus vanligare: ”Vårt barn känner sig sjuk i dag.”
När syftningen är mer opersonlig, på barn i allmänhet, är t-genus vanligare: ”När barnet är sjukt ska det stanna hemma.”