Två språk räcker i Sverige
I Språktidningen 3/08 säger Patrik Hadenius i ledaren att man är ”riktigt skärpt bara på sitt modersmål”. Jag undrar: Where is the evidence?
Jag tycker det är för jävligt att personer som bott i trettio år i Sverige kräver och får tolkhjälp. Om jag som flykting togs emot i Azerbajdzjan, Paraguay eller Gabon, skulle jag inte drömma om att begära rätt att babbla svenska och kräva tolk.
Däremot skulle man införa regeln att i Sverige talar man antingen svenska eller engelska, om man bott i landet mer än X år och/eller begär svenskt medborgarskap. Man får naturligtvis gärna dessutom tala vilka och hur många språk som helst, men ska kunna tala ett av de två språk som talas i Sverige. Fredrik Reinfeldt och hans finländske kollega gör det självklara, talar engelska med varandra, precis som när jag träffar mina professorskolleger från Helskinki, Turku eller Oulu.
Jag tycker det är för jävligt att personer som bott i trettio år i Sverige kräver och får tolkhjälp. Om jag som flykting togs emot i Azerbajdzjan, Paraguay eller Gabon, skulle jag inte drömma om att begära rätt att babbla svenska och kräva tolk.
Däremot skulle man införa regeln att i Sverige talar man antingen svenska eller engelska, om man bott i landet mer än X år och/eller begär svenskt medborgarskap. Man får naturligtvis gärna dessutom tala vilka och hur många språk som helst, men ska kunna tala ett av de två språk som talas i Sverige. Fredrik Reinfeldt och hans finländske kollega gör det självklara, talar engelska med varandra, precis som när jag träffar mina professorskolleger från Helskinki, Turku eller Oulu.
