Två språk  på dagisnivå

På Geijerskolan i Limhamn, Malmö, blandar pedagogerna svenska och danska. Målet är att eleverna i framtiden ska bli aktiva Öresundsmedborgare.

I samma stad har Herrgårdens förskola i Rosengård en arabiskspråkig avdelning för de små och en svenskspråkig för de lite äldre. Målet är att barnen inte ska stagnera i något av språken.

Från villorna runt Geijerskolan kommer kostymklädda män och cykelhjälmsprydda kvinnor med sina barn i fasta grepp. Eleverna i förskoleklassen Beta Öresund sitter redan i sina bänkar och lyssnar på Är du feg, Alfons Åberg?

Förskolläraren Mia Gervind läser en sida på svenska, varpå barnskötaren Britta Apel läser samma text på danska. På väggarna hänger Dannebrogen tillsammans med den svenska fanan och lappar med ord skrivna på båda språken: tirsdag på rött papper och tisdag på blått. När boken är slut sätter Mia Gervind och Britta Apel upp bilder föreställande ormar, båtar, ägg och valar på en skrivtavla. Barnen räcker upp händerna och berättar vad de ser, både på svenska och på danska. Metoden, som pedagogerna själva har arbetat fram, går ut på att hela tiden tala båda språken med barnen.

- Det har gett resultat. Alla svensktalande barn som har gått här i ett år förstår danska när de börjar i första klass, säger Britta Apel.

Initiativet till Öresundsprofilen togs av en dansk förälder som flyttat till Malmö. Hon tyckte det var synd att hennes barn inte fick chansen att utveckla det danska språket i svensk skolmiljö. Den biträdande rektorn  Susanne Månsson, som själv kommer från en dansk-svensk familj, tyckte att idén lät intressant med tanke på de senaste årens inflyttning av danskar till Malmö.

Efter det att frågan malts i de kommunalbyråkratiska kvarnarna ett par år kunde den första Beta Öresund-klassen starta hösten 2007.

barnen har olika bakgrund. Vissa har en dansk och en svensk förälder. Andra har två svenska eller två danska föräldrar. Britta Apel, som kom till Sverige för tjugo år sedan, ser inga risker att Limhamnsbarnen i Öresundsklasserna ska drabbas av "språklig schizofreni".

- Visst finns det elever som inte tycker att det är så kul med danskan. Men barnen får ta till sig det de vill. Vi ställer inga krav, utan leker fram språken. Det är nog mer de vuxna som kan oroa sig. Inget i barnens svenska försvinner bara för att vi även erbjuder danskan. Den blir en bonus.

Susanne Månsson håller med:

- Vi har inte upplevt att barnen har blivit halvspråkiga. Tvärtom! Tvåspråkigheten ger en positiv status. Barnen är stolta över att kunna flera språk och sorterar bort sådant som de inte orkar ta in.

Drygt åtta kilometer österut, på Ramels väg i Rosengård, står baracker med toaletter och duschar som de boende får använda medan Newsec, på uppdrag av det norska kapitalförvaltningsbolaget Acta, renoverar fastigheterna. Här ligger Herrgårdens förskola, som också har valt en tvåspråkig profil. Deras metod går ut på att pedagogerna på småbarnsavdelningen Humlan talar arabiska med barnen. I lugn och ro får de på så sätt utveckla sitt modersmål. När de fyllt tre år får de gå över till avdelningen Nyckelpigan, där personalen enbart talar svenska.

Till skillnad från Geijerskolans svensk-danska satsning har Herrgårdens metod väckt reaktioner. Kritikerna menar att Rosengårdsbarnen bör lära sig svenska direkt för att integreras och klara sig i samhället. Pedagogerna Pia  Dunegård, Birgitta Mårtensson och Joumana Nasr håller inte med.

- Tidigare blandade vi svenska och arabiska, säger Birgitta Mårtensson. Anledningen till att vi började med den här uppdelningen var att barnen hade väldigt svårt att bygga upp svenskan, eftersom deras modersmål inte var utvecklat. Vi gör det här för att barnen ska få maximalt stöd i sin språkutveckling. Segregationen står någon annan för.  

Barnskötaren Joumana Nasr, som arbetar på småbarnsavdelningen, visar runt. Till det yttre finns flera likheter med förskoleklassen på Geijerskolan. På väggarna sitter flaggor och djurbilder med text på både svenska och arabiska.

- När barnen kommer hit har de inte så mycket språk i bagaget, säger hon. Vi jobbar med bilder, böcker och lekar på deras modersmål, vilket får dem att känna sig trygga. En del sånger sjunger vi både på svenska och arabiska. De är absolut inte isolerade från det svenska språket.

Att barnen på Herrgårdens förskola skulle vara sämre språkligt rustade än arabiska barn som gått i "helsvenska" förskolor stämmer inte, menar Joumana Nasr.

- Det har kommit hit barn i 4-5-årsåldern som gått i andra förskolor, med svensk personal. Man tror att de ska tala jättemycket svenska, men de flesta av dem har inte kunnat någon svenska alls.

Men enligt personalen finns också nackdelar med metoden. När barnen börjar på den svenskspråkiga avdelningen vid tre års ålder är de vana vid att alltid bli förstådda. På Nyckelpigan talar ingen av pedagogerna arabiska. Trots att barnen känner personalen sedan tidigare, får vissa en smärre chock av omställningen, och kan inledningsvis tystna.

- Eftersom vi inte heller förstår vad barnen säger samtycker vi indirekt till kränkningar och fula ord. Därför byter vi personal en gång i veckan. Då går en av oss in till småbarnsavdelningen och någon i personalen där går in till oss, säger Birgitta Mårtensson.

På universitetssjukhuset i Malmö sitter Eva-Kristina Salameh och läser. Hon är doktor i  logopedi samt forskare i flerspråkiga barns språkutveckling. Det senaste året har hon studerat förskolor i Malmö med arabiska småbarnsavdelningar: Herrgården, Hyllievången och Fosiedal.

Än så länge är det för tidigt att dra några vetenskapliga slutsatser, men forskning i Nederländerna visar att turkiska barn som har haft tillgång till turkiskspråkig personal under förskoletiden har lärt sig att läsa nederländska betydligt bättre än de barn som inte haft det.

-Jag ser nästan bara fördelar med Herrgårdens metod, säger Eva-Kristina Salameh. Den innebär att man lägger modersmålet, i det här fallet arabiskan, i en liten "kuvös" i tre år så att den växer till sig. Om inte modersmålet får en chans riskerar det att slås ut. Samtidigt når barnens svenska inte upp till den nivå man önskar.

Men antagandet att barn behöver ett starkt modersmål för att över huvud taget kunna lära sig ett andra språk avfärdar Eva-Kristina Salameh som en myt. Barn kan utan problem utveckla två språk samtidigt, så länge det bjuds stimulans och god tillgång till båda språken.

- Problemet i Rosengård är att det inte finns några svensktalande barn, säger hon. Den talade svenska som barnen hör kommer uteslutande från vuxna och personal. De talar oftare till barnen än med dem.

Frågan är hur långt man språkligt kan kompensera för bristen på jämnåriga svenskspråkiga barn. Från tre års ålder är jämnåriga en lika viktig språklig förebild som vuxna.

Att blanda svenska och danska i en förskoleklass ser dock Eva-Kristina Salameh inte några problem med. Barnen i Limhamn har generellt god tillgång till båda språken och behöver bara åka över bron för att befinna sig i en dansktalande miljö.

- Det som främst gör att barnen håller isär språk är att de låter olika. Svenska och danska är i och för sig relativt lika. Barnen hänger då upp språken på pedagogerna som skilda personer, vilket kan vara bra.

Eva-Kristina Salameh säger också att många oroar sig när tvåspråkiga barn inte kan lika många ord på båda språken. När ett ordförråd distribueras över flera språk lär sig barn generellt fler uttryck kopplade till hem och familj på sitt modersmål, medan de lär sig fler ord som rör skolan på sitt andraspråk.

- Det är ingen katastrof om de inte kan exakt samma ord på båda språken, säger Eva-Kristina Salameh. Barn lär sig de språk de behöver, när de behöver dem.