Till vaghetens försvar

"Stockholmare har hög utbildning och bor i bostadsrätt." Det är klart och tydligt uttryckt. Men stämmer det? Även om påståendet skulle visa sig riktigt - statistiskt sett - så vet vi att det inte är riktigt så enkelt.

En annan bild får man om man pratar med några få personer som bor i Stockholm. Vad säger de? Till vilken samhällsklass tycker de att de hör? Vilken betydelse har deras utbildning för deras självkänsla? Kallar de sig stockholmare, kurder, värmlänningar eller svenskar i första hand?

Vi får då en rikare och sannare bild, men resultatet av en sådan undersökning går inte lika enkelt att omvandla till statistik eller generella påståenden om människors egenskaper.

Linda Kahlin är språkvetare och genusforskare. Hon har forskat om identiteter hos ungdomar i en förort som anses ha låg status. Men hon drar inte slutsatser om egenskaper hos olika grupper av ungdomar. I stället använder hon uttryck som intersektionalitet för att beskriva hur ungdomarna låter olika identiteter samspela. En ung tjej kan till exempel, genom en och samma berättelse om sin stränga pappa, anknyta till en identitet både som svensk, chilenare, tonåring och kvinna. Intersektionalitet är ett vetenskapligt ord som brukar få skäll för att det är vagt och överanvänt. Men det har en poäng.

- Som forskare vill jag inte bidra till att cementera onyanserade föreställningar om människor med olika ursprung eller könsidentitet. Därför undviker jag ord som invandrare, och uttalar mig inte om "hur kvinnor gör", säger Linda Kahlin.

Eftersom hon, liksom andra genus­forskare, tar avstånd från kategoriseringar av människor, blir deras alternativa sätt att beskriva människor nytt och ovant, ibland löjeväckande.

- Den danska genusforskaren Dorte Marie Søndergaard, professor i socialpsykologi, använder till exempel begreppet person med kvinnligt tecken. Det är lätt att göra narr av hennes begrepp, men de gör att man får syn på nya saker. Hon använder medvetet nya begrepp för att bryta gamla stereotyper. Dessutom använder hon många konkreta exempel så att det blir mer gripbart.

Begreppen är viktiga arbetsredskap för många humanister. Nya begrepp kan fungera som glasögon som förtydligar och lyfter fram något som man förut bara haft på känn. Med hjälp av begreppet socialt kapital kan man till exempel beskriva hur kontakter och nätverk kan vara lika viktiga som ekonomiskt kapital. Med hjälp av begreppet kan man vetenskapligt undersöka olika typer av kapital på ett sammanhängande vis.

- Vem som helst kan resonera om ungdomars identiteter, säger Linda Kahlin. Vad jag som forskare kan bidra med är att resonera med genomtänkta begrepp, som är kopplade till teori och metod.

Det är inte bara de speciella begreppen som kan göra vetenskapliga texter svåra. Forskarnas texter kan också uppfattas som vaga när de inte innehåller några tydliga slutsatser eller säkra resultat.

Forskarna har krav på sig att hela tiden kritiskt granska sina egna resultat och metoder: Kan man komma fram till andra slutsatser på samma underlag? Finns det brister i min metod? Är det verkligen så här enkelt?

Om forskarna själva inte har gett uttryck för sådana frågor, är risken att läsarna gör det. Har forskarna uttalat sig för säkert om någonting, blir de inte tagna på allvar av sina kolleger. Det skulle verka som om de förenklade.

I deras texter kan det därför stå: "Vissa tendenser i mitt material tyder på att " eller "Alltför många faktorer kan ha påverkat fenomenet för att man säkert ska kunna säga vilken faktor som är avgörande." När läsare utanför forskarvärlden möter en sådan här text, uppfattar de den ofta som svävande. Men inom forskarsamhället är dessa garderingar alltså viktiga för att visa att skribenten har tänkt kritiskt.

Det gör också att det kan vara så svårt att få en forskare att svara tydligt på en fråga. Journalisten frågar: "Är det politikernas fel att ungdomsvåldet ökar?" Och samhälls­vetaren svarar: "Aktuella politiska beslut är en faktor, men marknadsmässiga faktorer, liksom påverkan från massmedierna, kan också spela in."

Särskilt påtaglig blir den här vagheten inom vetenskaper som går ut på att ifrågasätta kategorier och uttryck som brukar beskriva vår värld. I stället för att beskriva och jämföra män och kvinnor, svenskar ch invandrare, vill sådana forskare granska själva begreppen män, kvinnor, svenskar och invandrare.

De kan då givetvis inte själva använda dessa ord på samma sätt som andra, och deras texter känns därför igen på uttryck som hybrida identiteter och diskursivt konstruerat genus. (Båda formuleringarna syftar på synsättet att människor inte har statiska, inneboende egenskaper och identiteter, utan att de aktivt förhandlar om sina identiteter i samspel med andra människor, medi­er med flera.)

Man kan inte vänta sig att forskare som ifrågasätter språkliga kategorier ska uttala sig säkert om något förhållande mellan sådana mänskliga kategorier. Det skulle vara som att ansöka om sin egen akademiska avrättning att skriva till exempel "Ungdomar med ursprung i Mellanöstern strävar mer efter högre utbildning än svenska ungdomar från samma förort."

Det vore att förenkla, och rädslan att förenkla kan ibland få forskare att uttrycka sig oklart eller till och med skrattretande inlindat.

- Humanister sysslar med att synliggöra sociala samspel, vad människor gör. Det är ett så komplext innehåll att komplexa begrepp behövs, säger Linda Kahlin.