Tidlösa namn i förortsvillornas sandlådor

Ropa efter hugo och Elsa när du passerar en förskola i villaförorten. Du kommer säkerligen att få svar! De högskoleutbildade föräldrarna i husen runt omkring väljer helst den typen av väletablerade namn till sina barn.

Att namnge en ny liten människa kan innebära en hel del vånda. Man ska inte bara komma på något som låter fint i allmänhet - för dagens föräldrar är namnet även ett sätt att positionera sig själva och sitt barn.

Emilia Aldrin, forskare i nordiska språk vid Uppsala universitet, har definierat olika kategoripar, som många föräldrar förhåller sig till när de väljer namn. Det är en fråga om hur man uppfattar sig själv, eller hur man vill bli uppfattad: Modern eller traditionell? Internationell eller typiskt svensk?

Villaföräldrarna vill vara traditionella, och väljer namn från sekelskiftet 1900. Namnet ska kännas "klassiskt" och "tidlöst", som Hugo, Elsa, Julia och Oskar. Det ska också ha vedertagen stavning och får gärna ha koppling till släkten.

För den som strävar efter originalitet, däremot, handlar det om att hitta ett namn som sticker ut och signalerar att barnet inte är någon Svensson-person. Originalitetsjägarna är i allmänhet trendiga cityföräldrar eller unga lågutbildade föräldrar. De kan hitta på ett nytt namn, som Elda och Lisanna, eller låna ett namn från en annan kultur, som Phoenix. Att konstruera nya dubbelnamn, som Karl-Sander, är ett annat sätt att undgå den fruktade tråkigheten.