Svär med förbannat förstånd

Min son är sex år och världshärskare. Häromdagen, då jag hämtade honom vid skolan, kom rektorn fram till mig. Med allvarlig uppsyn bad hon mig ta min son och följa med till kontoret.

Jag blev genast orolig och tänkte att det hade hänt något fruktansvärt. Men eftersom skolan inte hade brunnit ner kanske det inte var så allvarligt. På vägen till kontoret sade jag något belevat om vädret, och gjorde mitt bästa för att inte känna mig som sex år själv. Jag minns hur det var att bli inkallad till rektor, och en rysning gick längs ryggraden.

Hon stängde dörren och tittade allvarligt på mig:

- Vi har haft en genomgång av våra regler för eleverna. I vår skola har vi nolltolerans mot svärord. Eftersom er son berättade, inför hela klassen, att det inte är så hemma hos honom, utan att ni säger att han får svära hur mycket han vill "

- Bara om jag kan säga ett annat ord i stället för svärordet, avbröt min son.

- Just! sade jag, och smälte av stolthet, eftersom han uttryckte sig så klart och tydligt.

På skolan får man inte svära alls, men hemma hos oss får man svära om man kan hitta en synonym till svordomen.

Mycket tidigt gav jag upp tanken på att införa en standard i språk eller uppförande för mitt barn som inte samtidigt gällde mig själv. Jag svär ibland. Inte för att jag saknar vokabulär, utan för att jag har en. Det är inte på grund av min bristande förmåga att uttrycka mig, utan för att jag kan uttrycka mig.

Och ibland behöver jag dra till med ett och annat djävla skit, jag får raptus! (Jag brukar sedan gå ut och hugga ved en stund; det lättar.) Djävlar, förbannat och skit är kraftuttryck som ibland inte bara är bra, utan sköna att få använda. Speciellt om man stött tån i ett stolsben en alltför tidig morgon då man måste upp med sina barn till skola och arbete.

Orden i sig är inte det som skadar oss  eller andra människor, utan våra attityder och vår inställning till dem. Ord är bara yta. Det är vad som ligger under som är det intressanta. Det avslöjar vår attityd till vår nästa, och är också det som glatt, friskt och genast plockas upp och ger eko hos våra barn.

Den judiska traditionen säger att man ska be högt, för tyst bön har inte samma verkan. Ord är makt. Ord som sägs högt startar revolutioner och lynchmobbar, men lockar också till skratt, startar fredsrörelser eller insamlingar till välgörande ändamål.

Därför, använd ord med aktning, njutning och förbannat förstånd!