Sabotage

Förhalning, vårdslöshet och skadegörelse har länge använts som kampmedel i sociala strider. Det framgår bland annat av att det sedan början av 1700-talet utfärdades lagar mot sådana åtgärder, som man under följande århundrade med ett franskt ord började kalla sabotage. Detta är bildat till saboter, som har kunnat betyda 'skaka, misshandla; klampa med träskor; arbeta långsamt eller klumpigt, fuska; flänga i väg'.

Någon gång runt 1880 blev saboter och sabotage klasskampsord i Frankrike. Socialister, syndikalister och anarkister ansåg nämligen att sabotage i olika former var lämpliga metoder i kampen mot arbetsgivarna.

I Sverige lär sabotage ha införts år 1903 av ungsocialistiska agitatorer. Då skilde man förresten mellan lilla saboten, 'maskning, minskad arbetstakt, obstruktion', och stora saboten, 'förstörande  av produktionsmedel'. Det fanns också en del mellanstadier.

Att sabot, grundord till saboter och sabotage, betyder 'träsko' har gett upphov till  en spridd etymologisk myt. Enligt den ska sabotage ha  fått sin betydelse av att franska arbetare orsakade skadegörelse på utrustningen  genom att stampa med sina träskor.