Så dräpte Sigurd draken

Sigrid, Alriks moder, 

 

Orms dotter, gjorde denna 

 

bro för sin make Holmgers, 

 

Sigröds faders själ. 

 

Här kan vi läsa om ett brobygge och många familjemedlemmar, men det är främst för sin fantastiska bildframställning som hällen är känd.

 

Ristningen kan liknas vid en seriestripp. Bilderna återger ett avsnitt ur sagan om Sigurd Fafnesbane. Förhistorien är att tre asagudar var på besök i Midgård. När de efter en tid blev hungriga fångade de en utter, flådde den, lagade köttet och åt. Därefter begav de sig mot en gård för att be om nattlogi i utbyte mot skinnet. Det var emellertid bondens son som gudarna hade dödat. Han hade förvandlat sig till en utter. Som gottgörelse krävde bonden att få så mycket guld att det täckte hela utterskinnet. 

 

Gudarna gjorde honom till viljes, men utterns båda bröder, Fafner och Regin, ville få del av rikedomen. Fadern vägrade. Då dödade Fafner honom­ och tog till Regins förtret skatten själv. För att försvara skatten mot brodern gömde Fafner den i en grotta – och förvandlade sig till en drake som vaktade ingången. 

 

Här börjar den episod som återges i ristningen. Runorna är placerade i Fafners kropp.

 

Regin hade emellertid inte gett upp tanken på att erövra skatten. Han tog hjälp av sin smedslärling Sigurd. Denne ägde ett trasigt svärd, som han hade ärvt efter sin far. Fadern hade en gång fått svärdet av gudarna. Tillsammans lagade de svärdet. Längst till vänster på ristningsytan finns smedens utrustning: städet, hammaren, tången, elden och blåsbälgen.

 

När svärdet var lagat grävde Regin och Sigurd en grop i den väg som draken Fafner brukade ta när han begav sig till vattnet för att dricka. I gropen gömde sig Sigurd. Fafner kom mycket riktigt, och när drakens hjärta var rakt ovanför honom stack Sigurd upp svärdet med full kraft. Figuren nere till höger på ristningen föreställer Sigurd när han sticker svärdet genom Fafner.

 

Regin bad Sigurd att skära ut Fafners hjärta och steka det över elden. Genom att äta det hoppades kanske Regin att drakens kraft skulle föras över till honom. Sigurd satte hjärtat på ett spett och stekte det. När han skulle känna efter om hjärtat var färdigstekt brände han sig på tummen. Då gjorde han som vi alla skulle ha gjort, stoppade tummen i munnen för att lindra smärtan. Han fick då lite av Fafners blod på tungan och genast förstod han vad fåglarna som satt i ett träd intill ropade. De varnade Sigurd för Regin, som inte alls hade för avsikt att dela med sig av skatten. Regin planerade i stället att döda sin lärling. Eftersom Sigurd blev varnad hann han förekomma Regin och halshögg honom. Regin ligger längst till vänster på rist- ningsytan. Sigurd steg nu upp på hästen Grane som ses bunden vid trädet och red i väg.